Jag förlåter aldrig av Mark Hill

Originaltitel: Two O´Clock Boy

Sidor: 420 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lind&Co, tusen tack!

"På barnhemmet Longacre Childrens Home i London är barnen fullständigt livrädda för föreståndaren Gordon Tallis. En dag kommer en ny pojke till hemmet. Pojken heter Connor Laird och efter hans ankomst blir situationen om möjligt ännu värre, för Connor blir Gordons favorit. Plötsligt inträffar sedan en katastrof - och på en enda natt förändras allting på barnhemmet.

Vad som egentligen hände den där natten på Longacre i mitten av 1980-talet fick ingen någon riktig rätsida på, men kanske är gåtan på väg att få sin lösning nu, ungefär 30 år senare. En mystisk person som går under benämningen Nattpojken verkar ha bestämt sig för att döda alla som växte upp på Longacre, ett offer i taget.

Det blir kriminalinspektör Ray Drakes jobb att sätta stopp för mördaren, och Drake verkar kunna gå precis hur långt som helst för att lösa fallet. Men är det detsamma som att sanningen ska komma fram? Vem är egentligen Drake? Det verkar som att han vill dölja 30 år gamla sanningar med samma frenesi som han vill få stopp på mördaren."

Det är ganska skönt ibland att gå in i en bok med noll förväntningar, kanske till och med lite skeptisk. Så var det med Jag förlåter aldrig när jag märkte på baksidan att den handlar om en polis som kanske inte alltid är ute efter sanningen. Sådant kan göra mig ganska irriterad.

Men jag började i alla fall läsa och trots att Drake, hans dolda agenda och försök att få utredningen att gå åt fel håll nästan direkt går mig på nerverna, så kan jag inte sluta. Det är faktiskt väldigt nervkittlande. Det allra bästa är delarna som utspelar sig i dåtid, på barnhemmet. Där finns det många intressanta karaktärer och det är både hemsk och spännande läsning.

Det här är författarens debut och jag kommer nog läsa mer av honom om jag får chansen. Nu har min ena syster lånat boken så det ska bli intressant att höra vad hon tycker om den sedan!