Igelkottens elegans av Muriel Barbery

 

Originaltitel: L'élégance du hérisson

Sidor: 345 (Pocket)

"Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Renée lever ett diskret liv dolt bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag. Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i fastigheten."

Det här är en ganska stillsam berättelse om människorna i en lyxig fastighet i Paris. Vi får följa portvakten Renée och den tolvåriga Paloma. Paloma bor i huset med en familj som inte förstår sig på henne. Hon är väldigt intelligent, känner inte att hon passar in bland jämnåriga och tycker inte att livet har någon direkt mening. 

Kapitlen hoppar så att vi ibland läser från Renées perspektiv och ibland Paloma. Jag gillar Renées mer faktiskt. Jag vet inte varför men jag fastnar mer för hennes tankar och det som händer i hennes liv. Paloma kan jag inte riktigt greppa och det gör att hennes kapitel inte fångar mig lika mycket.

Men jag gillar det stillsamma. Det är en bok att läsa i lugn och ro. Slutet måste jag säga kom väldigt oväntat och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag har inte bestämt mig än.

I väntan på Bojangles av Olivier Bourdeaut

 

Originaltitel: En attendant Bojangles
Sidor: 176 (Häftad)

"Min far berättade att innan jag föddes arbetade han med att jaga flugor med harpun. Han visade mig en harpun och en mosad fluga. Jag sa upp mig för det var så dåligt betalt, sa han och stoppade tillbaka sitt gamla arbetsredskap i en lackerad låda.

En ung pojke får en minst sagt annorlunda uppväxt med en excentrisk mor som byter namn varje dag, en far som älskar att ljuga ihop historier och en magnifik trana som adopterats under en Afrikaresa. Deras stora lägenhet är full av märkliga och underbara saker, och varje morgon dansar hans föräldrar till Nina Simones Mister Bojangles. De har vänt vuxenansvar och konventioner ryggen för att göra varje dag till en fest och ett äventyr. Men verkligheten hinner snart ikapp dem. När skatteverket knackar på dörren och deras tillvaro hotar att gå om intet, glider mamman över gränsen till galenskap och blir tvångsintagen. Pappan och sonen kokar då ihop en storslagen plan för att kidnappa henne och få sitt gamla liv tillbaka."

Jag trodde verkligen att jag skulle tycka om den här boken. Istället lämnar den mig med en lite skavande känsla. 

På baksidan står det att den sprudlar av charm och humor. Men jag har väldigt svårt att se det charmiga eller roliga. Jag har läst den tillsammans med en vän och vi är överens om det.

Deras liv beskrivs i ett lite galet, romantiskt ljus. Kanske är det för att det är skrivet ur ett barns perspektiv? Barnet som inte ser att det ligger något mer och svårare bakom mammans personlighet. Jag vet inte, men för mig som läser blir det bara fel. Speciellt när planerna på en kidnappning för att frita mamman börjar planeras och allt det leder till, mer kan jag inte säga utan att spoila för mycket.

Jag har suttit och läst recensioner ett tag nu och många verkar älska den så jag kanske läser den med helt fel ögon. För mig fungerade den tyvärr inte i alla fall. 

En engelsk roman av Niina Mero

 

Originaltitel: Englantilainen romanssi

Sidor: 387 (Inbunden)

"Nora bor i Finland men älskar England mer än någonting annat. Hon är galen i böckerna, konsten, musiken, humorn och gotiken. När hon får en inbjudan till sin systers bröllop i Oxford tackar hon motvilligt ja. Hon är nämligen rädd för att drömmen kanske slår verkligheten.

Väl på plats njuter hon av storslagna herrgårdar, lummiga trädgårdar och dammiga bibliotek. Det blir en både spännande och romantisk resa för Nora som träffar en gåtfull man och kommer ett mystiskt försvinnande på spåren."

På baksidan beskrivs En engelsk romans som en blandning mellan Bridget Jones, Downtown Abbey och gotisk mystik. Det var den raden som fick mig att plocka upp boken, det lät som en så underlig och intressant blandning. 

Det bästa sättet jag kan beskriva läsningen på är nog charmig. När Nora väl kommer till England är allting verkligen väldigt engelskt. Helt plötsligt blir jag sugen på att resa dit och strosa runt på gatorna hon går på, bo på någon gammal herrgård och titta ut över en storslagen trädgård. Omgivningarna görs otroligt levande av författaren.

Samtidigt finns den där gotiska känslan när hon kommer ett försvinnande på spåren. Ganska snabbt kommer det fram att familjen som hennes syster ska gifta in sig i har en hemlighet. En son som försvunnit för flera år sedan och som man inte vill prata om. Han verkar ha varit en begåvad konstnär som kanske var en aning för fokuserad på döden i sin konst. Nora kan inte låta bli att rota vidare och det är spännande att följa hennes resa. 

Vissa beskrivningar av mäns spelande muskler får mig att himla med ögonen lite men det känns ändå som det är skrivet med glimten i ögat. Det är väl där Bridget Jones-delen kommer in! 

Jag tyckte om den och hoppas på att få läsa mer från författaren i framtiden. Det är en perfekt bok om man vill ha lite spänning, humor, feelgood och väldigt mycket England!

Fyrvaktarna av Emma Stonex

 

Originaltitel: The Lamplighters

Sidor: 373 (Inbunden)

"Cornwall, 1972. På nyårsafton lägger en båt till vid fyren på otillgängliga Maiden Rock, en klippa mitt ute i havet. Men ingen kommer för att möta båten. Inne i det låsta fyrtornet hänger kläderna på sina krokar och bordet står dukat - men de tre fyrvaktarna är spårlöst försvunna. Fyrens alla klockor har stannat på 8.45.

Tjugo år senare har Helen, Jenny och Michelle fortfarande inte fått några riktiga svar på vad som hände deras män i fyren. Men när en författare dyker upp i byn för att gå till botten med mysteriet får de en chans att berätta sin sida av historien. Hemligheter kommer upp till ytan och sanningar förvandlas till lögner när vi lägger pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i tornet."

Fyrvaktarna är en berättelse löst baserad på verkliga händelser, det var det som gjorde mig intresserad av den från början. I verkligheten försvann tre fyrvaktare från sin fyr i december 1900 och man har aldrig riktigt kunnat säga säkert vad som hände med dem. 

I boken försvinner de istället på 1970-talet och författaren ger läsaren en anledning. Samtidigt som vi får läsa om fyrvaktarna och deras liv på ön så följer vi också deras fruar och flickvänner som blev lämnade kvar. Berättelsen om kvinnorna utspelar sig tjugo år senare när en författare vill skriva en bok om fallet. Båda delarna känns ganska avskalade, det är inte så man kommer jättenära karaktärerna men jag tycker att det funkar väldigt bra här. Ingen av dem vill egentligen att man ska komma nära. De har hemligheter, tankar och känslor som de inte vill att man ska komma åt direkt. 

Det är intressant att se hur författaren har löst mysteriet i sin version av händelsen. Jag gillar också att se hur alla olika relationer uppfattas av både männen och kvinnorna. Och hur kvinnorna reagerar på försvinnandet i efterhand. Jag tyckte om den och kommer hålla utkik efter fler böcker av Emma Stonex i framtiden.

Eden av Monica Sabolo

 

Originaltitel: Éden

Sidor: 277 (Inbunden)

"I ett reservat för ursprungsbefolkningen, inklämt mellan en motorväg och uråldriga skogar, bor femtonåriga Nita. Motorvägen kantas av plakat som efterlyser försvunna flickor och skogen skövlas av skogsbolag. Nita drömmer om att ta sig därifrån, ända tills jämnåriga Lucy flyttar in i grannhuset.

Några månader senare försvinner Lucy. Det dröjer två dagar innan hon hittas vid foten av ett träd, naken och täckt av sår. Ingen vet vad som har hänt, och Lucy har slutat prata. Snart upptäcks spår efter mystiska ritualer i skogen och när fler attacker sker börjar det viskas om hämndlystna skogsandar med rakbladsvassa näbbar och klor. I sina försök att ta reda på vem som gett sig på Lucy hamnar Nita själv mitt i händelsernas centrum."

För ungefär ett år sedan läste jag Summer av Monica Sabolo och det var en bok som gav mig mersmak. När jag såg Eden dyka upp i bokhandeln och läste baksidan blev jag direkt intresserad och kände att även det kunde vara en bok för mig.

Jag skrev om Summer att den hade en drömsk känsla över sig. Eden har inte det, istället ligger det något obehagligt över berättelsen från början. Det finns så mycket ilska, frustration och sorg. Huvudkaraktären Nita bär på alla tre. Hon tillhör ursprungsbefolkningen och ser hela tiden sin skog skövlas, ser hur de vita inte bryr sig om marken som tillhör hennes folk. Ser hur de vita männen utnyttjar, kidnappar och mördar ursprungsbefolkningens kvinnor utan att någon bryr sig. 

Boken handlar mycket om kvinnorna och hur utsatta de är. Nita följer på nära håll hur hennes klasskompis Lucy försvinner och hittas täckt av sår i skogen. Jag tycker om berättelsen och känner verkligen Nitas frustration över att inte ha kontroll över livet. Känslan av att inte kunna lita på polisen som borde finnas där för att skydda men som inte verkar engagera sig så mycket egentligen. 

Det är allvarliga ämnen som blandas in med lite mystisk och jag tycker det är gjort på ett bra och lättläst sätt. Känslan av att vilja läsa mer från Sabolo har bara blivit starkare nu efter två böcker.

Summer av Monica Sabolo

Originaltitel: Summer

Sidor: 325 (Häftad)

"Under en picknick vid Genèvesjön försvinner nittonåriga Summer plötsligt spårlöst. Ett vittne säger sig minnas en ung blond kvinna i jeansshorts som sprang iväg in i skogen, det är det sista någon såg av henne. Summer är som uppslukad av vinden, träden eller vattnet.

Tjugofyra år senare plågas hennes lillebror Benjamin fortfarande av minnen från den där heta sommaren när hans syster försvann. Summer dyker ständigt upp i hans drömmar och upptar bara allt mer av hans tankar, vad hände egentligen? Varför försvann hon? Hans sökande efter svar rör upp mörka och sedan länge nedtystade hemligheter till ytan."

Det här är en berättelse som jag varit nyfiken på sedan den kom ut. En försvunnen person, det är alltid något som fascinerar med en sådan historia. Vad är det egentligen som har hänt?

Summer är en bok som har en ganska drömsk känsla över sig. Inte nödvändigtvis mardrömsliknande men inte heller rosenröd och lycklig. Det skulle kunna vara en ångestdröm eller feberdröm. Vi får följa Summers lillebror, Benjamin, när han är vuxen. Han har börjat drömma om sin syster och får ångestattacker som gör att han inte längre kan gå till jobbet. Allt beror på att systerns försvinnande fortfarande plågar honom. Han var där den dagen, men kunde aldrig hjälpa till att ge några ledtrådar till vad som hände.

Berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan Benjamins nutid och dåtiden i hans minnen. Sakta börjar bilden av den lyckliga familjen rasa samman. Det tar väldigt lång tid innan något sägs rakt ut men mellan raderna kan man känna att något skaver. Det är lite plågsamt att läsa om hur Benjamin blir mer och mer självdestruktiv efter försvinnandet. Han blir arg och utåtagerande, slutar bry sig och har svårt att forma relationer. Det är ett mörkt hål han hamnar i och han får verkligen ingen hjälp att ta sig upp.

Jag tyckte om den och sitter nu efteråt fortfarande kvar med lite av den där drömska känslan.

Juliette - kvinnan som läste på metron av Christine Féret-Fleury

Originaltitel: La fille qui lisait dans le metro

Sidor: 202 (Häftad)

"Juliette tar metron vid samma tid varje dag. Linje 6. Hon älskar att iaktta de andra resenärerna som läser. Den gamla damen, samlaren av förstautgåvor, matematikstudenten, den unga kvinnan som börjar gråta på sida 247. Hon iakttar dem fascinerat och på något sätt ger de hennes förutsägbara och bleka tillvaro lite mer färg. 

Men en dag bestämmer sig Juliette för att kliva av två stationer för tidigt. När hon sedan tar vägen via en avsides gata upptäcker hon en bok inklämd i dörröppningen på en gammal rostig port. Hon kan inte låta bli att stanna till och i samma ögonblick tar hennes liv en oväntad vändning. En berättelse om kärleken till böcker, medmänsklighet och att hitta tillbaka till livsgnistan."

 Den här boken har varit svår att stå emot, i alla fall för mig! Dels lockar titeln direkt och sen blir allt bara bättre tack vare baksidestexten. En bok om böcker och folk som läser, yes please!

Juliette - kvinnan som läste på metron är verkligen en feelgoodbok. Den är trevlig och mysig och perfekt när man vill plocka upp något som inte kräver massa saker av mig som läsare. Jag kan bara omslutas av sidorna och följa med Juliette i hennes liv. På hennes resa på metron där hon kikar på andra som läser och hur hon sedan dras in i ett litet, men ofarligt, äventyr för att få böcker att hitta fram till rätt personer.

Jag har egentligen inte mycket mer att säga om den. Det är riktig mysläsning helt enkelt!

Alex av Pierre Lemaitre

Originaltitel: Alex

Sidor: 406 (Danskt band)

"Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhoeven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer..."

Alltså jag är kluven. Det här är förvisso en spännande bok med många oväntade vändningar, men jag fastnar ändå inte helt. Jag trodde den skulle vara jätteläskig men det var den inte. Mörk var den däremot, det är ingen munter historia på något sätt.

Visst handlar det om en kidnappning och olika mord så att det inte var en rosa-fluff-berättelse fattade jag ju, men det som ligger bakom allt är riktigt tungt. Ändå kommer vi inte helt överens. För det första stör jag mig i början av boken på hur många gånger ordet "vrålar" dyker upp. Så fort Alex låter så vrålar hon, inte skriker eller utropar eller vad som helst. Hon vrålar och till slut blir det lite för upprepande.

Sen kommer jag bara inte tillräckligt nära antar jag. Berättelsen är spännande men jag känner inte riktigt med någon av karaktärerna. Jag ogillar dem inte ens riktigt. De bara är där.
Men i alla fall, den är spännande och jag kommer nog läsa vidare i den här serien. Det är en trilogi om jag förstått det rätt som handlar om samma polis.

Mocka av Tatiana de Rosnay

Originaltitel: Moka

Sidor: 320 (Danskt band)

"Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen - till varje pris."

Det här är mitt andra möte med den här författaren. Tidigare har jag läst Huset du älskade och den tyckte jag mycket om. Och även det här mötet blev riktigt lyckat.

Det är något speciellt med de Rosnays berättelser. De är lågmälda och absolut inte det jag oftast läser. Men jag fastnar ändå. Det är språket och känslorna, allt blir så levande. Jag har aldrig haft någon jag älskar som ligger i koma, aldrig behövt oroa mig på det sättet, men Justines känslor hoppar ut från sidorna och letar sig in i mitt hjärta när jag läser. Det går inte att lämnas oberörd. Hon har oron för sin son, för hur hennes äktenskap ska överleva det, frustrationen över polisens långsamma arbete och så sin egen besatthet över att få konfrontera föraren av den mockafärgade bilen.

Man skulle kunna tro att en sån här bok ska vara tung att läsa, men det är faktiskt tvärtom. Den känns luftig på något sätt. Sidorna flyger förbi i ett nafs och jag vill ha svar lika mycket som Justine vill det. Det är verkligen en otroligt bra bok.