Kritgubben av C. J. Tudor

Originaltitel: The Chalk Man

Sidor: 338 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Wahlström & Widstrand, tusen tack!

"Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig.

Det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran – Kritgubben.

Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp.

Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur.

Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?"

Det här var riktigt bra! Jag är på ett sätt lite förvånad, för den var inte vad jag förväntade mig. Men samtidigt är jag jätteglad för vad den visade sig vara, var något ännu bättre.

Jag tänkte att nu får jag en riktig blodig och läskig historia. Och visst, det är en del scener som är ganska otrevliga, men framför allt ser jag det som en historia om att växa upp, och att ha hemligheter. Tänk er kompisgänget i Stephen Kings Det. Den känslan genomsyrar den här berättelsen. Inte så att det känns som en kopia, utan Tudor gör det på sitt eget vis. 
Men vi har det där sammanflätade gänget som delar allt och ramlar över något riktigt otäckt. Med kritgubbar som leder dem mot slutet av deras barndom. Det är en berättelse om människor och deras olika sätt att se på livet, folk som försöker göra rätt, folk som har något att dölja. Och mitt i allt det, ett grymt mord som senare kommer tillbaka som en mardröm när de blivit vuxna och det blir dags för många sanningar att släpas fram i ljuset.

Fram till sista sidan håller författaren på sina kort, innan han slänger fram den sista twisten. Den som kanske får mig mest ur gängorna för att den är så oväntad och sjuk. Det är så förbaskat snyggt gjort och jag sitter och stirrar på boken ett tag innan jag slår igen den.

Det är så att jag är avundsjuk på er som inte har läst den ännu. Ni har verkligen något att se fram emot!