Poppy Pym och Faraos förbannelse av Laura Wood

Originaltitel: Poppy Pym & the Pharaoh's Curse

Sidor: 318 (Inbunden)

Serie: Poppy Pym (del 1)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Överraskning från Modernista, tack! 

"Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning - och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen's. Först trivs hon inte all. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan...Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna. Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?"

På baksidan av boken står ett citat från The Independent: "Är Poppy Pym den nya Harry Potter?". Likheterna i berättelserna är i och för sig många, ibland lite för många för min smak. Vi har en internatskola, olika elevhem, poäng som läggs till och dras av beroende på hur man uppför sig, de tre vännerna som löser ett mysterium. Men allt är utan magi, här är det cirkuskonster istället. Någon ny Harry Potter är det dock inte enligt mig.

Med det sagt så är det ändå en trevlig bok som jag tror att många kan uppskatta. Speciellt om man inte läst Harry Potter innan och inte kan göra alla jämförelser. Jag hade lite problem att komma in i berättelsen allra först men det släpper och sen går det snabbt att läsa ut den. Poppy, Ingrid och Kip är alla tre charmiga karaktärer som är lätta att tycka om. Jag kan inte låta bli att le lite i början när Poppy ska vänja sig vid alla normala saker som händer på en skola, istället för det galna liv hon levt med cirkusen.

Själva mysteriet trappas upp under en stor del av boken för att till slut explodera. Jag hade trott att tiden med cirkusfamiljen som kom för att hjälpa till skulle vara en större del, men de dyker upp först efter ungefär 200 sidor och det är då det blir mer intensivt spännande. Innan dess är det lite mer lättsamt, roligt och istället en smygande spänning som ligger och lurar under ytan.

Tanken slog mig när jag läste att Poppy Pym kanske kan vara en bra start, om man som förälder eller släkting eller vad som, tycker att Harry Potter är lite för avancerad än.