Djävulens pentagram av Björn B. Jakobsson

Sidor: 351 (Inbunden)

"Journalisten Petra skickas på uppdrag norrut till sina gamla hemtrakter. Hon ska skriva en artikel om "synska Greta", en flicka som hjälpte polisen att hitta en försvunnen tonårskille. Men vid upptäckten var han bortom all hjälp. Mördad. 

Nu har Gretas gloria hamnat på sned . hennes magiska krafter ifrågasätts och lokalbefolkningen har börjat förtala och trakassera Greta och hennes mamma Virona. Samtidigt börjar mystiska stjärnor dyka upp. Vissa ritade i blod. Det är som om helvetet brutit lös i Kirunatrakten. Bokstavligen.

Efterhand börjar Petra ana ett kusligt samband mellan allt djävulskt som händer och hennes egen trasiga uppväxt. Och hon kommer till den fasansfulla insikten att det inte bara är hennes egna, inre demoner som är i spel."

Jag blir alltid extra nyfiken som utspelar sig runt och i Kiruna, min hemmaplan. Där jag vuxit upp och bott fram tills att jag var 16. Det blir lite extra spännande att läsa när man kan känna igen sig. Nu var det mest bara ortnamnen som var bekanta för mig, och författaren skriver själv i efterordet att: "den initierade kommer att finna att bara ett tunt geografiskt skal överensstämmer med verkligheten".

Det störde hur som helst inte läsningen!
Djävulens pentagram är en snabbläst bok, när jag väl hade börjat och kommit in i den så var det bara att tuta och köra och sen var den helt plötsligt utläst. Det är inte konstant bita-på-naglarna-spännande men man drivs hela tiden framåt för att få reda på hur det ligger till. Det här är en berättelse som ger en inblick i den ondska som människor är kapabla till och den galenskap som kan rymmas i vissa sinnen.

Något som jag finner väldigt intressant är att de flesta personer i boken faktiskt är så otroligt dubbla. Även de som står på den "goda sidan" går runt med hemligheter och mörka delar som avslöjas eftersom. Det är inte bara en god och en ond sida, utan det är som det är i verkligheten kan man väl säga. Inget är helt svart och vitt.

Det tog ganska länge för mig att klura ut hur det hela låg till, vilket alltid uppskattas! Det ska svänga lite hit och dit för att förvirra innan man förstår hur det hänger ihop.
Så, Djävulens pentagram är en väldigt bra bok! Men vill man läsa något för att känna igen alla hörn av Kirunatrakten så får man nog leta vidare.

Nu har jag förstått att det finns två andra böcker av författaren som utspelar sig i de norra delarna, men utan att nämna några ortsnamn alls. De har jag blivit riktigt nyfiken på och kommer nog inhandla i framtiden. Nordliga trakter och skräck, det kan jag inte säga nej till!