Vinden skugga av Carlos Ruiz Zafón

Originaltitel: La Sombra del Viento

Sidor: 479

"Daniel är 10 år när han finner romanen Vindens skugga i De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad. Han blir fullkomligt besatt av boken och dess mystiske författare, den bortglömde Julián Carax. Sökandet efter svaren på gåtorna som omger boken kommer prägla Daniels liv för all framtid. Varför han någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? Varför bevakar den sadistiske kommissarien Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels liv alltmer påminna om Julián Carax? Läsaren får ta del av en totalt uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunät i Barcelonas gamla stad."

Jag är förälskad i den här boken. Helt ärligt.

Den gav mig lite samma känsla som när jag läste Rebecca av Daphne du Maurier. Inte för att de är lika, men jag fick ändå samma myskänsla av dem. Som att jag hittade en riktigt bra vän, någon som jag kommer återkomma till flera gånger om under livet.

Jag älskar Zafons språk, det är riktigt vackert att läsa. Och historien är spännande och jag vill hela tiden få veta vad som händer, hur allt ligger till. Den är sorglig också, jag fällde några tårar och svor nästan åt hur grymt det var ibland.
Och jag vill också få promenera runt i De bortglömda böckernas gravkammare!

Eftersom det var några dagar sedan jag läste ut den så blir det inte ett riktigt rättvist inlägg om den, det är så svårt att beskriva den och känslan den gav bra så här i efterhand. Men jag blev helt fast!
Carlos Ruiz Zafón är en föfattare jag vill läsa mer av, jag hoppas jag kan få tag i hans andra böcker snart också!