3096 dagar av Natascha Kampusch

Nataschas berättelse om den fångenskap hon fick leva med i åtta år är verkligen gripande. Hon skriver så ärligt och öppet även om de känslor av empati som hon fick för gärningsmannen även om de känslorna inte alltid är så accepterade eller förstås av allmänheten efteråt.

Det var en del stycken i boken jag fick skumma igenom för de var så obehagliga beskrivningar av en del av den misshandel som Wolfgang Priklopilv utsatte henne för. Det kan vara för att jag är lite känslig för att läsa beskrivningar av slag och misshandel, jag blir lätt fysiskt illamående av att se bilderna som dyker upp i tankarna på mig.

Men det var en verkligt intressant bok att läsa. Att få komma in på insidan av det hon levde med i så många år. Det var intressant att få ta del av hennes känslor och tankar under den tiden och hur hon till slut lyckades ta sig därifrån. Jag är verkligen imponerad av hur hon lyckades behålla en del av sig själv hela tiden trots kindapparens försök att ta bort all egen identitet från henne och hur livsviljan alltid fanns kvar även i de mörkaste stunderna.