Timmarna av Michael Cunningham

 

Originaltitel: The Hours

Sidor: 223 (Pocket)

"I sin succébok Timmarna berättar Michael Cunningham om en dag i tre olika kvinnors liv:

Virginia Woolf, som en morgon 1923 trotsar den återkommande huvudvärken och hittar inledningsmeningen till sin nya roman (Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv);

Clarissa Vaughan, som en morgon 1998 går ut för att köpa blommor till festen som hon på kvällen ska ha för sin döende vän Richard, för att fira att denne fått ett prestigefyllt litterärt pris;

Laura Brown, som en morgon 1949 börjar läsa Mrs Dalloway och blir så gripen av romanen att hon försummar att uppvakta sin man på födelsedag och allt mer börjar ifrågasätta sin egen tillvaro."

Jag har sett filmen som är baserad på den här boken flera gånger. Det är ett tag sedan nu men jag kan fortfarande komma ihåg flera scener från den. Jag var lite nervös för boken, jag har nämligen läst Mrs Dalloway för några år sedan men jag gillade den inte. Och den har ju en väldigt central plats i Timmarna.

Det gick hur som helst jättebra! Jag tycker alla tre berättelser man får följa är intressanta. Mest fastnar jag för de om Virginia Woolf och Laura Brown. Clarssia Vaughans del är lite segare att komma in i men till slut lossnar det där också. Kanske är det för att hennes början liknar början på Mrs Dalloway? Laura Brown hade jag kunnat läsa en lång roman om. Hon har en historia jag gärna hade följt ännu mer än vad som fick plats i Timmarna. Det finns så mycket osagt där. Det var en liten twist i slutet som jag helt hade glömt från filmen och det var kul att den kunde överraska mig trots att jag trodde mig komma ihåg allt så bra.

Nu tror jag att jag ska försöka hitta filmen och se om den. Det känns som det är dags när boken äntligen blivit läst.

Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath

 

Originaltitel: Fråga aldrig om Marianne

Längd: 8 h 34 min

Uppläsare: Carolina Neurath

"Ingrids längtan efter ett större, mer äventyrligt liv för henne från gården i Småland till Paris där hon träffar sina drömmars man. Tre decennier senare återvänder hon till Sverige, i bagaget bär hon med sig en tragedi och sju år i franskt fängelse. Genom dagböcker, farfaderns anteckningar och återberättade episoder försöker Carolina Neurath bena ut Ingrids öde och återberätta sin släkts mörka hemlighet."

Det var inte riktigt planerat att lyssna på Fråga aldrig om Marianne men jag behövde något i öronen på mina promenader och när jag scrollade i ljudboksappen fastnade jag vid den här boken. 

Carolina Neurath läser själv upp sin berättelse och gör det riktigt bra. Hennes röst är behaglig att lyssna på och det är en väldigt sorglig och mörk historia från sin egen släkt som hon delar med sig av. Vi får följa dels författaren själv och hur hon får reda på mer och mer om Ingrids liv. Hur intresset för det går i vågor under uppväxten. Samtidigt får vi följa Ingrids tidslinje, hur hon växer upp i Sverige men aldrig känner sig hemma. Hur livet tar henne till Paris, den stormiga kärleksrelationen som leder till äktenskap och till hennes dotter, Marianne.

Jag blir verkligen berörd under lyssningen. Mitt hjärta värker för Marianne och jag önskar så att det hade fått sluta annorlunda. Ingrid gör så många val som jag inte förstår, som inte går att förstå. Inte bara det allra värsta men också under tiden som leder upp till det. Och hon ser aldrig sin egen skuld i något, det är otroligt frustrerande. 

Letar ni en bok som lämnar avtryck så är det här ett tips. Den rör upp en hel del känslor och det är svårt att inte tänka på Marianne även efter att boken tagit slut.

Tisdagstrion - Bröllop & begravning

 

Jag måste säga att veckans trio inne hos Ugglan & Boken var riktigt klurig. Det var väldigt svårt att komma på böcker där det finns begravningar eller bröllop. Jag har ju säkert läst flera men att komma ihåg det... I deckare blir det ju många mord men det känns inte som det är ofta man får ta del av begravningar. Eller? Kanske bara är mitt minne som är dåligt. I alla fall, här är tre jag lyckades få fram efter mycket om och men.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt läste jag för några år sedan. Det är en riktigt berörande berättelse om två karaktärer som kommer i kontakt med varandra på en begravning och bär på en delad sorg.

Stormsystern av Lucinda Riley, del 2 i serien De sju systrarna. Här finns det också en begravning men jag vill inte säga mer än så för att inte spoila.

Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath har jag precis lyssnat klart på och den innehåller bröllop och begravning.

Urtidsparken av Michael Crichton

 

Originaltitel: Jurassic Park

Sidor: 508 (Inbunden)

"Miljonären John Albert Hammond vill skapa något enastående och fantastiskt - något som människor aldrig har slutat fascineras av: dinosaurier! Hans forskarkår lyckas klona fram dinosaurier från blod som hittats inkapslat i uråldrig bärnsten och världen verkar nära ett åttonde underverk: Dinosaurierna i Urtidsparken på Isla Nublar. 

Men det går inte som planerat. Vid en förhandsvisning av parken blir det strömavbrott, och alla elstängsel, strålkastare och säkerhetsanordningar slutar fungera. Plötsligt står den lilla gruppen besökare öga mot öga med en rasande Velociraptor, och de inser att de är fångar på den tropiska ön. De befinner sig i ett ångande mörker där urtiden har kommit till liv."

Jag har sett Jurassic Park hur många gånger som helst men det är först på senare år som jag insett att det faktiskt finns en bok bakom filmen. Det var riktigt intressant att plocka upp den och kunna jämföra hur bok och film är i förhållande till varandra. 

För det första ska jag erkänna att det blev en del vetenskapligt snack som jag inte hängde med i och när det blev för mycket snabbläste jag just de delarna. Resten av boken var däremot väldigt spännande och underhållande! En hel del kände jag igen men mycket var också nytt. Velociraptorerna ger mig ungefär samma panikkänslor som i filmen. De är alldeles för smarta, envisa och är verkligen överallt. De är som ett mardrömsmonster som man aldrig kan undkomma.

Karaktärerna var i stort sett bekanta från filmen. Den största överraskningen var att åldern på barnen hade ändrats. I filmen är det killen som är yngst och tjejen äldst. I boken är det tvärtom och tjejen är dessutom ganska irriterande. Det kanske hör till hennes ålder men jisses vad frustrerad jag blev på henne. 

Jag tyckte om boken och det var kul att se vad som fått komma med i filmen och vad som ändrats. Jag har dessutom blivit sugen på att läsa mer av Michael Crichton.

November Wrap Up

På stort alvar av Johan Theorin

 

Originaltitel: På stort alvar

Sidor: 261 (Pocket)

"I På stort alvar samlar Johan Theorin de kortare berättelser han genom åren skrivit om Öland, och lägger till flera nya. Novellerna utspelar sig på det öde alvaret, vid kusterna och ute på den nyckfulla Östersjön. Många av dem har skutskepparen Gerlof Davidsson i huvudrollen, en gammal bekant från romanerna Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge.

Vi möter osaliga döda, kusliga hundar, mordiska svanar, döende arkeologer, vettskrämda turistguider, nakna ålfiskare och många andra minnesvärda figurer. Novellsamlingen är en fantasifull och underhållande hyllning till den öländska berättartradition som Johan Theorin själv växte upp med och som utgjort en fruktbar mylla för hans författarskap."

På stort alvar är en novellsamling. Det är inte jätteofta jag läser noveller, jag tycker bättre om när det är många sidor där man hinner sjunka in i berättelsen ordentligt. Det finns undantag, Stephen King är grym på noveller och nu kan jag även säga att Johan Theorin är det.

Alla berättelser i På stort alvar är bra. Det finns så klart de jag fastnar för mer än andra men alla är bra skrivna. Jag gillar så klart de som är lite läskiga eller mystiska mest medan de som ska vara lite roliga inte är favoriter.

Gerolf som är med i hans romaner dyker upp i några av novellerna och det är ett kärt återseende. Jag har alltid tyckt om honom som karaktär.

Allt som allt en riktigt lyckad novellsamling! Nu ser jag fram emot att kasta mig över Theorins senaste bok, Benvittring, så fort som möjligt!

Mexican Gothic av Silvia Moreno-Garcia

 

Originaltitel: Mexican Gothic

Sidor: 301 (Inbunden)

"He is trying to poison me. You must come for me, Noemi. You have to save me. 

When glamorous socialite Noemi Taboada receives a frantic letter from her newlywed cousin begging to be rescued from a mysterious doom, it's clear something is desperately amiss. Catalina has always had a flair for the dramatic, but her claims that her husband is poisoning her and her visions of restless ghosts seem remarkable, even for her. Noemi's chic gowns and perfect lipstick are more suited to cocktail parties than amateur sleuthing, but she immediately heads to High Place, a remote mansion in the Mexican countryside, determined to discover what is so affecting her cousin. 

Tough and smart, she possesses an indomitable will, and she is not afraid: not of her cousin's new husband, who is both menacing and alluring; not of his father, the ancient patriarch who seems to be fascinated by Noemi; and not of the house itself, which begins to invade Noemi's dreams with visions of blood and doom. Her only ally in this inhospitable abode is the family's youngest son. Shy and gentle, he seems to want to help, but might also be hiding dark knowledge of his family's past. For there are many secrets behind the walls of High Place. The family's once colossal wealth and faded mining empire kept them from prying eyes, but as Noemi digs deeper she unearths stories of violence and madness. And Noemi, mesmerised by the terrifying yet seductive world of High Place, may soon find it impossible to leave this enigmatic house behind..."

Mexican Gothic är en härligt obehaglig, krypande läskig berättelse. Den tar sig in under skinnet på mig och jag ryser under flera scener. Det är inte en bok full med jumpscares och tydliga monster, för det mesta är det svårt att ens veta exakt vad som är fel. Är det på riktigt eller är det karaktärerna som inbillar sig? 

Jag hade väldigt svårt att lägga ner den och längtade tillbaka till lässtunderna så fort jag var tvungen att pausa eller var för trött för att fortsätta. Huvudkaraktären, Noemi, är en väldigt stark och självsäker person. Samtidigt är hon inte perfekt, det finns en ganska bortskämd del av henne som stör mig ibland men som ändå passar in i helheten.

Familjen som hennes kusin gift in sig i är verkligen creepy. Vissa av dem verkar lätta att förstå sig på även om de kanske inte är trevliga. Andra växlar mellan att vara snälla till att bli hemskt obehagliga. Hade jag varit Noemi hade jag stuckit därifrån efter bara någon dag, jag är definitivt inte lika orädd som hon är!

Det var en riktigt bra bok, den levde upp till alla förväntningar jag hade! Jag har sett att författaren har flera andra böcker ute och jag är sugen på att läsa mer från henne.