Staden som försvann - Stephen King

"Jerusalems Lot i Maine är den typiska amerikanska småstaden. Prydliga vita hus med verandor och välskötta gräsmattor, ett centrum med drugstore och lunchrestauranger. Bondgårdar och små industrier utanför staden.

En sensommardag kör författaren Ben Mears sakta in i staden. Han har vuxit upp där och återvänder nu för att skriva en roman om staden och driva ut barndomens alla spöken. Men så blir det inte, för något håller på att hända med Salems Lot. Märkliga dödsfall inträffar. Ett barn försvinner. Människor börjar uppföra sig konstigt.

En främling har nämligen kommit till staden. En främling med en hemlighet lika gammal som ondskan själv. Salems Lot och dess invånare kommer att drabbas på ett sätt som ingen i vår moderna, rationella värld kan förstå."

King, en författare som sällan gör mig besviken. Inte heller nu skedde det.

Först måste jag påpeka igen hur snyggt omslaget är, ibland när jag tog en läspaus satt jag och tittade på det lite extra innan jag la bort boken.

Insidan då? Den är spännande, krypande, alldeles lagom läskig, sorglig och vissa stunder nästan utmattande att läsa. En del stunder blir känslorna hos Ben Mears och de som finns omkring honom så påtagliga; deras trötthet, rädsla och sorg.

King har, förutom en spännande historia, en del riktigt fina beskrivningar av omgivningen. Speciellt i början, innan ondskan sätter sina klor i staden. Fast, som det påpekades i efterordet, ondskan fanns väl där under ytan hos människorna hela tiden. Den bröt bara ut mer synligt på grund av främlingen som dök upp.

Sist kan jag bara säga; jag har nästan alltid tyck att fönster är läskiga, speciellt på kvällarna, då är det inte alls kul att titta ut genom dem. Den här boken gjorde inte den känslan bättre!