"På stationen Sevastopolskaja i utkanten av Moksvas enorma tunnelbanesystem väntar man spänt på spaningspatrullerna som har skickats till en grannstation, där något verkar vara på tok. Dagarna går och inte ett ljud från de erfarna soldaterna. Om man inte lyckas återupprätta förbindelsen med den övriga metron kommer ammunitionen snart att ta slut...
En dag beger sig den gåtfulle övereste Hunter ut på en farlig vandring genom labyrinten av tunnlar. Vid hans sida finns Homeros, en gammal erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia."Så då var den fristående fortsättningen på Metro 2033 utläst. Helt ärligt så tycker jag inte den låter så lockande på baksidestexten som jag skrivit av här ovanför. Det är synd, för den är faktiskt intressant och spännande!
Återigen befinner vi oss i Moskvas tunnelbanor efter att vi människor lyckats förstöra jorden och nästan utplåna oss själva. Jag är fortfarande imponerad över hur trovärdigt författaren beskriver livet där nere, hur han pusslar ihop det så att det faktiskt fungerar.
Var den här lika spännande som ettan? Nej, jag ger dem som sa det rätt. Den var inte riktigt lika spännande, men fortfarande en bra bok! Lite känner jag att det blev en del lösa trådar hängande över mig, jag vill veta om en del teorier och legender som framförs i boken stämmer, det är nästan så jag vill ha en fortsättning som ger svar på de frågorna!
Allt som allt, väldigt nöjd med läsningen av både Metro 2033 och Metro 2034!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar