Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij

"Moskva år 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

Metro 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och är under översättning till ett stort antal språk. Det har även gjorts ett dataspel som bygger på boken."

 Jag blev intresserad av den här boken redan när jag var i Kiruna. Och under tiden hade sambon köpt den här hemma.Så när jag kom tillbaka blev det den som påbörjades.

Jag blev väldigt snabbt fast, även om det var lite förvirrande först med alla ryska namn som slängdes på mig. Vilken värld Dmitrij Gluchovskij har byggt upp! Det är fascinerande att läsa om den här hemska framtiden, hur människorna anpassat sig till livet under jord, ett liv i mörker och med många olika faror. Till ytan är det bara några få som går, och då med skyddsutrustning, för att leta efter användbara saker,

Huvudpersonens, Artioms, resa är spännande. Han stöter på många olika människor, många olika sätt att tänka och man skräms lite av att trots att världen nästa gått under, så har människorna egentligen inte ändrat sig speciellt mycket.
Hans vandringar i de mörka och tomma tunnlarna gör så att jag nästan börjar dela hans tunnelångest (som det kallas i boken) och jag satt med nerverna på helspänn varje gång han var tvungen att ge sig ut i mörkret. 

Nu ska jag direkt hoppa på fortsättningen, Metro 2034. Sambon sa att den inte var lika bra, ska bli spännande att se om han har rätt!



Förresten kan jag meddela att det är lite av en utmaning att skriva med en katt som slår svansen rätt över tangentbordet hela tiden :).