Pestblommor av Mats Strandberg

Originaltitel: Pestblommor
Sidor: 197 (Inbunden)
Ålder: Unga vuxna
Illustrationer: Elin Sandström

"Jag ska berätta hur det var den där hösten.

Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.

Jag ska erkänna det värsta av allt:

Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.

Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.

Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?"

Jag blir alltid superpepp på när jag vet att Mats Strandberg är på väg med en ny bok. Då vet jag att jag har något att se fram emot. 

Pestblommor är en kuslig, spännande och samtidigt väldigt berörande berättelse. Genom Magdalenas ögon får vi uppleva pesten och hur den slår till i Stockholm. Hennes mamma dör och tillsammans med sin lillasyster skickas hon ut på landet där det för tillfället är säkrare. Men deras vistelse hos mammans syster blir en mardröm. Hon behandlar dem illa, det finns en läskig präst och är mosterns styvson verkligen så krasslig som alla säger?

Jag läste den här boken under två kvällar. Stämningen är perfekt för mörka höstkvällar, karaktärerna känns levande och det finns så många frågor som driver läsningen framåt. Mot slutet blev det riktigt känslosamt på ett sätt jag inte hade väntat mig. Jag rekommenderar den starkt!

Du är inte längre min dotter av Frida Boisen

 

Originaltitel: Du är inte längre min dotter

Längd: 11 h 19 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Under ett gräl med sin dotter ställs Frida mot väggen. Hur kunde hon förlåta sin pappa? I jakten på sanningen hittar Frida elva dammiga dagböcker och gamla brev, där hon ställs öga mot öga med sitt eget vittnesmål som barn.

Efter skilsmässan från mamma Rosita gifter pappa Peter snabbt om sig, och hans internationella karriär tar honom via Tyskland till Indonesien på andra sidan jorden. Tonåriga Frida byter uppväxten i förorten mot en ny kontinent i hopp om att äntligen få lära känna sin pappa. Men lika idylliskt som lyxlivet i det lilla palatset låter, med tjänstefolk, cocktailpartyn och swimmingpool, lika ruttet är det på insidan, med en oundviklig katastrof som hägrar vid horisonten."

För ungefär ett år sedan lyssnade jag på Frida Boisens första bok, Berätta aldrig det här, och blev riktigt berörd. Det är en stark berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation med ett riktigt tragiskt slut. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle kunna toppa den känslomässiga bergochdalbana som jag togs med på i den boken. 

Men det lyckas hon med i Du är inte längre min dotter. Nu är det relationen till pappa Peter som tas upp. Den här delar ut ännu hårdare smällar mot hjärtat. Jag lyssnade på stora delar när jag var ute och gick och många gånger kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. När jag skriver är det några dagar sedan jag lyssnade klart men jag tänker fortfarande på den. Jag önskar så att någon skulle ha funnits där för den yngre Frida och berättat så tidigt som möjligt att inget, absolut inget, av det som hände var hennes fel. Jag blir arg, ledsen och frustrerad för hennes skull. Det gör ont i hela mig av att veta att alldeles för många barn växer upp med bråk och våld i hemmet.

Frida läser själv upp sin berättelse och det gör den extra känslosam att lyssna på. Jag hör verkligen känslorna i hennes röst och det är helt omöjligt att inte beröras av det. Stort tack till dig Frida för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter! 

Fyrvaktarna av Emma Stonex

 

Originaltitel: The Lamplighters

Sidor: 373 (Inbunden)

"Cornwall, 1972. På nyårsafton lägger en båt till vid fyren på otillgängliga Maiden Rock, en klippa mitt ute i havet. Men ingen kommer för att möta båten. Inne i det låsta fyrtornet hänger kläderna på sina krokar och bordet står dukat - men de tre fyrvaktarna är spårlöst försvunna. Fyrens alla klockor har stannat på 8.45.

Tjugo år senare har Helen, Jenny och Michelle fortfarande inte fått några riktiga svar på vad som hände deras män i fyren. Men när en författare dyker upp i byn för att gå till botten med mysteriet får de en chans att berätta sin sida av historien. Hemligheter kommer upp till ytan och sanningar förvandlas till lögner när vi lägger pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i tornet."

Fyrvaktarna är en berättelse löst baserad på verkliga händelser, det var det som gjorde mig intresserad av den från början. I verkligheten försvann tre fyrvaktare från sin fyr i december 1900 och man har aldrig riktigt kunnat säga säkert vad som hände med dem. 

I boken försvinner de istället på 1970-talet och författaren ger läsaren en anledning. Samtidigt som vi får läsa om fyrvaktarna och deras liv på ön så följer vi också deras fruar och flickvänner som blev lämnade kvar. Berättelsen om kvinnorna utspelar sig tjugo år senare när en författare vill skriva en bok om fallet. Båda delarna känns ganska avskalade, det är inte så man kommer jättenära karaktärerna men jag tycker att det funkar väldigt bra här. Ingen av dem vill egentligen att man ska komma nära. De har hemligheter, tankar och känslor som de inte vill att man ska komma åt direkt. 

Det är intressant att se hur författaren har löst mysteriet i sin version av händelsen. Jag gillar också att se hur alla olika relationer uppfattas av både männen och kvinnorna. Och hur kvinnorna reagerar på försvinnandet i efterhand. Jag tyckte om den och kommer hålla utkik efter fler böcker av Emma Stonex i framtiden.

Kristi Bruds slav: mitt liv i sektens hjärta av Josefine Frankner & Cecilia Gustavsson

 

Originaltitel: Kristi Bruds slav: mitt liv i sektens hjärta

Längd: 11 h 15 min

Uppläsare: Josefine Frankner

"Josefine Frankner var Kristi bruds allra närmaste tjänarinna, på pass dygnet runt. Hon skötte allt från hennes kroppsvård till hushållet. För första gången berättar hon nu sin historia. Redan som tonåring flyttade hon hemifrån till Knutby och Filadelfiaförsamlingen där. Men det som började med optimism och gemenskap i en idyllisk by urartade totalt. Josefine blev misshandlad, psykiskt nedbruten och hjärntvättad. 

Under 25 år förvandlades hon från en trygg och framåt tonårstjej till en robot, vars största skräck var att hamna i onåd. Hon fråntogs rätten att vara mamma till sina två barn, rätten till samliv med sin man och kontakten med sina föräldrar. Hon förlorade också sin värdighet och identitet. Först när det kom fram att hennes dotter utsatts för sexuella övergrepp lyckades hon och familjen bryta sig loss. Josefine frågar sig: Hur kunde jag lära mig att tåla så mycket smärta? Jag var en slav, en slaskhink. Värst av allt var att den här vardagen blev helt normal."

Kristi Bruds slav är en otroligt intressant och berörande berättelse om hur Josefine blev indragen i sekten i Knutby. När jag har hört och läst om Knutby tidigare har det mest varit om mordet och mordförsöket, men Josefins berättelse ger en välskildrad inblick i allt det andra. Hur Kristi brud blev just Kristi brud, vilka hon hade runt sig och hur de behandlades av henne. Och hur de tvingades behandla varandra. 

Det är intressant att höra Josefine berätta om vilka taktiker som användes för att manipulera henne och hennes familj. Jag har inte varit med i en sekt men jag kan ändå känna igen vissa saker från det destruktiva förhållande jag var i. Anklagandet, hur man bryts ner och får små stunder av värme som gör att det är så svårt att gå, hur man aldrig egentligen kan göra rätt osv. 

 Jag lyssnade på den som ljudbok och det gör verkligen mycket att höra Josefine berätta sin egen historia. Det blir väldigt nära och personligt. Jag uppskattar också att få höra lite om tiden efter, när de brutit sig loss och börjar försöka hitta tillbaka till ett vanligt liv. Hur svårt det var att börja tänka på sig själv, bara något så enkelt som att välja vad man är sugen på att äta. 

Det är en riktigt bra bok och jag rekommenderar den om man är intresserad av att veta mer om hur livet i just den här sekten var. 

Den lille vännen av Donna Tartt

 

Originaltitel: The Little Friend

Sidor: 632 (Inbunden)

"Man höll på att förbereda festen den där ödesdigra dagen för tolv år sedan, hela släkten var samlad. Charlotte ropade in barnen men Robin kom inte. Det var grannfrun som upptäckte honom, hängande strypt i ett träd ute i trädgården på baksidan.

När det skedde var Harriet nyfödd men nu har hon hunnit blir en kavat tolvåring. Efter Robins död lade sig en förlamande stämning över det sargade hemmet. För struktur och ordning står den svarta husan Ida medan Harriets mamma och systern Allison rör sig sömngångaraktigt mellan sängar och tv-soffan, ovilliga att delta i den vardagliga verkligheten. 

Harriet får sköta sig själv, på gott och ont. Trots Harriets envisa frågor är det ingen som vill berätta om hennes storebror. I familjen Cleve talar man nämligen om allt, allt utom Robin. Med bästa kompisen Hely i släptåg bestämmer sig Harriet för att på egen hand undersöka sin storebrors död."

Jag är väldigt delad till den här boken. Det är en bra berättelse. Kanske lite för lång, jag tror inte det hade gjort något om den varit kortare. Vissa delar plöjer jag igenom, andra är jag inte alls intresserade av.

Den tar upp flera ämnen som rasism, klass och familjerelationer. Harriet växer upp i en familj som aldrig hämtat sig efter Robins död. Hennes pappa stack och hennes mamma har inte blivit sig själv igen. Det är smärtsamt att läsa om hur mycket hon får klara sig själv och hur hon inte har någon att prata med om allt som rör sig i hennes tankar. Ingen lyssnar på henne när hon försöker eftersom hon bara är en liten flicka. Jag tycker om att läsa om allt det här. 

Men sedan finns det delar där man får följa en annan familj som har en viktig del i handlingen men deras perspektiv intresserar mig verkligen inte. Och sedan finns det saker jag inte kan skriva något om utan att spoila men jag lämnas med en otroligt frustrerad känsla. 

Så ja, det är både positivt och negativt. Den kommer få bo kvar i min hylla i alla fall för att se hur mina känslor landar när det gått ett litet tag. Den är bra, jag vet ju det, men den var kanske inte vad jag hade tänkt mig.

Bokreatips

 

Det är nog inte så många bokslukare som missat att bokrean startar den 23:e. Så jag tänkte ta och tipsa om några böcker jag verkligen tyckt om som finns att fynda. De böcker jag tipsar om här är från Akademibokhandelns reakatalog. 

Berätta aldrig det här av Frida Boisen är en bok baserad på verkliga händelser. Det är en av de mest berörande böcker jag har läst. 

De sju systrarna av Lucinda Riley. Det här är ju en favoritserie för mig och de första fyra böckerna finns på bokrean.

Och så var de bara en av Agatha Christie. Min favorit av alla Christie-böcker jag har läst. Den enda av dem som jag har läst om.

Staden av Camilla Sten är en riktigt bra rysare! 

Prästgårdens hemlighet av Tobias Söderlund. Det här är en riktigt bra och spännande spökhistoria för åldersgruppen 9-12.

Det här är några tips på riktigt bra böcker som finns att fynda. Jag ska själv handla lite så klart men de böckerna får ni se i en book haul sen!

12 Days of Christmas Book Tag

 

ON THE FIRST DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: A PARTRIDGE IN A PEAR TREE.

The partridge stood alone in the pear tree. What is your favourite stand alone?

Åh så svårt. En enda går ju inte att välja egentligen. Men en favoritbok av en favoritförfattare som jag läst om några gånger är Sömnlös är Stephen King.

ON THE SECOND DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: TWO TURTLE DOVES.

Love is in the air! Who is your one true pairing?

Jag tyckte verkligen om Alex och Henry i Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston.

ON THE THIRD DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: THREE FRENCH HENS.

In the spirit of threes, what is the best trilogy you have read?

Systemet av Anna Jakobsson Lund som innehåller Tredje principen, Aldrig ensamma och Enda vägen.

ON THE FOURTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: FOUR CALLING BIRDS.

Since series usually consist of four or more books, what is your favourite series?

Det får väl fortfarande bli Sagan om Isfolket av Margit Sandemo.

ON THE FIFTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: FIVE GOLDEN RINGS.

One ring to rule them all! Who is your Favourite Villain/Antagonist?

Alltså favorit. En onding jag gillar? Eller bara en onding som är riktigt djäkla bra på att vara ond? Jag kör på det senaste. Psykopaten i Dean Koontz bok som heter just, Psykopaten. Han är riktigt vidrig.

ON THE SIXTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: SIX GEESE A LAYING.

Creation is a beautiful thing. What is your favourite world/world-building?

Jag har hittills tyckt om varenda värld som Anna Jakobsson Lund skapat. Hon skriver helt otroliga böcker och hennes världar drar alltid in mig. 

ON THE SEVENTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: SEVEN SWANS A SWIMMING.

Who needs seven swans when all it takes is one good animal sidekick? Who’s your favourite animal sidekick?

Hunden Eintstein i Dean Koontz bok Väktare. 

ON THE EIGHTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: EIGHT MAIDS A MILKING.

Milk is so 18th century. Which book or series takes beverages/food to a whole new level?

Det här har jag faktiskt inget svar på. Jag tror inte jag märker av speciellt när mat eller dryck är med i böcker? Jag kommer inte på någon bok just nu i alla fall. 

ON THE NINTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: NINE LADIES DANCING.

Dancing is just one skill of a Lady! Who is your favourite kickass female lead?

Jane Hawk från Dean Koontz serie som börjar med Tystnaden. Hon är riktigt tuff.

ON THE TENTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: TEN LORDS A LEAPING.

How about your favourite leading lad?

Det här är väl ingen överraskning för någon som hängt här ett tag. Odd Thomas är min favorit. Han är också från en serie av Dean Koontz. Han hade ju även den bästa onda karaktären...Hm. Man kan ana ett mönster.

ON THE ELEVENTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: ELEVEN PIPES PIPING.

What is your favourite book or bookish thing with musical influence? (It can be about music, reference music a lot etc.)

Den här var klurig men jag kör på Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman. Huvudkaraktärens mamma är en känd operasångerska. Det är det bästa jag komma på.

ON THE TWELFTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: 12 DRUMMERS DRUMMING.

Drum roll please…what is your favourite read of this year?

Det går ju faktiskt inte att välja bara en här heller. Två stycken som jag läste nyligt som verkligen berörde mig är Monika Magnus 1966 av Ulrika Ewerman och Berätta aldrig det här av Frida Boisen.

Slade House av David Mitchell

 

Originaltitel: Slade House

Sidor: 233 (Inbunden)

"Turn down Slade Alley - narrow, dank and easy to miss, even when you're looking for it. Find the small black iron door set into the right-hand wall. No handle, no keyhole, but at your touch it swings open. Enter the sunlit garden of an old house that doesn't quite make sense; too grand for the shabby neighbourhood, too large for the space it occupies.

A stranger greets you by name and invites you inside. At first, you won't want to leave. Later, you'll find that you can't.

This unnerving, taut and intricately woven tale by one of our most original and bewitching writers begins in 1979 and reaches its turbulent conclusion around Hallowe'en, 2015. Because every nine years, on the last Saturday of October, a 'guest' is summoned to Slade House. But why has that person been chosen, by whom and for what purpose? The answers lie waiting in the long attic, at the top of the stairs..."

Det här var en riktigt intressant bok! Jag har aldrig läst något av Mitchell tidigare, bara hört lite om några av hans andra böcker. Slade House hade jag däremot aldrig hört talas om när jag såg den på en secondhandbutik i Umeå för något år sedan. Omslaget tilltalade mig och när jag läste handlingen kunde jag inte låta bli att köpa den.

Vi får följa med olika karaktärer under olika årtal. Det börjar 1979 med en pojke och hans mamma. De har blivit inbjudna till Slade House av en rik och fin dam. Men allt är inte som det verkar. Sedan hoppar vi nio år framåt i tiden, 1988, en polis träffar en kvinna som bor i Slade House. Han börjar få känslor för henne. Hopp framåt igen till 1997, ett gäng ungdomar undersöker övernaturliga händelser och har fått tips om att något underligt händer på Slade House. 2006, en journalist letar efter sin försvunna syster som sist sågs i gränden vid Slade House. 2015, allt ställs på sin spets. 

Så klart händer det mycket mer vid alla de här tillfällena, men jag kan inte berätta för mycket för då blir det spoilers. Och om ni tycker att den låter lockande tycker jag verkligen att ni ska plocka upp den och ta reda på vad Slade House döljer för hemligheter. Den var både spännande och lite creepy. Nu är jag väldigt sugen på att läsa mer från författaren!

Berätta aldrig det här av Frida Boisen

 

Originaltitel: Berätta aldrig det här

Längd: 10 h 5 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Mors dag 2007. Frida glömmer att ringa och att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar."

Det här har verkligen varit en känslosam bok att lyssna på. Själva berättelsen är nog bara den för att tårarna ska rinna lite då och då. Att Frida Boisen själv läser in den gör att den kommer ännu närmare. Man hör ibland hur hon är nära till gråten och då är det helt omöjligt att själv sitta med torra ögon. 

Det är en sorglig berättelse, om hur en fin mor- och dotterrelation faller sönder med åren. Hur modern blir mer och mer distanserad och arg. Hon verkar vara ute efter att såra Frida; klagar på hur hennes hem är städat, hur hon tar hand om sina barn, mannen hon gifter sig med. Allt verkar vara fel i mamma Rositas ögon och det är en så stark kontrast till den relation de hade när Frida var ung. Det gör verkligen ont att lyssna på. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att höra sådana saker från min egen mamma men jag kan inte. 

Jag tycker det är starkt av Frida att berätta. Om uppväxten med en pappa som inte riktigt gick att lita på, relationen till Rosita som förändrades så mycket och hur hon till slut valde att avsluta sitt liv med en hälsning till Frida som var hemskt orättvis. Det är modigt och jag är imponerad av att hon dessutom orkade läsa in boken själv. 

Det här är en av årets mest berörande böcker.

Tisdagstrion - Lockande böcker från tre författare jag ännu inte läst

 

Veckans tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken hade egentligen kunnat leda till en lista som är hur lång som helst. Men jag ska hålla mig till reglerna så här kommer tre böcker från författare jag ännu inte läst, men som jag verkligen vill läsa!

Nattavaara av Engström & Richert. Här är egentligen två författare som jag aldrig läst något av men de får räknas som en eftersom de skriver tillsammans. Jag hoppas hinna läsa den här i december!

The Only Good Indians av Stephen Graham Jones är en skräckis jag hört riktigt mycket bra om så den vill jag verkligen läsa! 

Berätta aldrig det här av Frida Boisen. Den här är jag väldigt intresserad av, tycker den låter riktigt berörande. 

Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt

 

Originaltitel: Glasveranda med sjöutsikt

Sidor: 304 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack! 

"Nora flyr hals över huvud från sin lägenhet i Stockholm när det visar sig att hennes kontrollerande pojkvän Jonas har varit otrogen. För att få distans till allt tar hon tåget till idylliska Leksand och vännen Vega som erbjuder tröst. Nora får hyra en liten timmerstuga med glasveranda och sjöutsikt, och hon lovar sig själv att aldrig falla för en man igen.

Samtidigt slår den avdankade författaren Claes klorna i den gamle mannen Torsten, som har ett sviktande minne men en fantastisk förmåga att berätta. Något som Claes försöker utnyttja."

Hanna Blixt är författaren bakom serien Äventyren i Sagofallen som ni sett tidigare här på bloggen. Den riktar sig till åldersgruppen 9-12 men med Glasveranda med sjöutsikt tar hon sitt författarskap på nya äventyr. Det här är hennes första vuxenroman, en feelgood som utspelar sig runt jul i snöiga Dalarna. 

Åh jag får sådan vinterlängtan när jag läser. Det är riktigt kallt och huvudkaraktären Nora är omgiven av snötunga träd. Jag blir lite avundsjuk när jag tittar ut genom mitt fönster och bara ser regn. Jag kan verkligen känna hur det biter i kinderna av den kyliga, klara luften som Nora känner. Det ger faktiskt även lite julkänslor.

Jag gillar Nora. Hon är en stark karaktär som bryter upp från ett dåligt förhållande och lämnar allt hon känner för att komma iväg ett tag. Rensa tankarna och få distans till allt som hänt. Det tycker jag är modigt gjort. Jag tycker även om den gamla mannen Torsten. Det är svårt att inte känna med honom när han berättar sin livshistoria. Det finns stunder då ögonen blir blöta och hjärtat värker.

Med den här boken visar Hanna Blixt att hon behärskar även feelgoodkonsten. Speciellt den delen som har lite svärta i sig. Det blir inte för sött utan det känns trovärdigt och äkta. Livet är sällan sockersött och jag uppskattar när det märks även i den här sortens berättelser. 

Jag tyckte om den och ser fram emot att upptäcka vad författaren hittar på i framtiden!

Mitt zulunamn är Ingelosi av Annica Westman

Originaltitel: Mitt zulunamn är Ingelosi

Sidor: 206 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Insikten drabbar henne som ett knytnävsslag i magen. Förtvivlad inser hon att hon inte kan blunda längre. Hon måste våga ta steget att lämna, trots att hon kommer att splittra familjen. Känslan av svek, skuld och skam är monumental.

Så börjar resan med att hitta tillbaka till sig själv och forma ett nytt liv. Aldrig i sin vildaste fantasi hade hon kunnat ana vad som väntade - magiskt stark kärlek, bottenlös sorg och livsavgörande vändpunkter.

Resan till Sydafrika förändrar hennes liv för alltid och en ny fantastisk värld öppnar sig."

Det här är en väldigt intressant bok som börjar med författarens egen livsresa. Efter att ha varit gift länge inser hon att förhållandet inte kan fortsätta och det rör upp väldigt mycket i hennes liv. Relationen med barnen blir komplicerad och samtidigt som hon försöker navigera i det nya livet utan den hon är van att ha vid sin sida börjar hon tänka mer på vad hon vill ha ut av livet, vem hon vill vara.

Alla funderingar leder henne till slut till organisationen Bobbi Bear i Sydafrika, vilket har fått en alldeles egen del i boken. Det är en organisation som jobbar med att hjälpa barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Författaren jobbade som volontär där ett tag under 2017 och fick ta del i hur vanligt det är för barn att bli utsatta, ofta av någon inom den närmaste familjen, personer de borde kunna lita på.

Det är den här delen av boken jag tycker är bäst. Det är intressant att få läsa om hur Bobbi Bear arbetar, vad de som jobbar där själva har för bakgrunder och hur situationen ser ut i Sydafrika. Jag kan nog inte ens försöka förstå vilken styrka det måste finnas i de människor som orkar se den skitiga sidan av mänskligheten om och om igen, att dag efter dag uppleva vad en del kan utsätta barn för. Och styrkan hos de som blir utsatta, att de vågar berätta och försöka få hjälp. Författaren skriver själv att det påverkade henne otroligt mycket, även efter att hon hade kommit hem till Sverige igen.

Det är en läsvärd bok och jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa den.

Malmö 2048

Originaltitel: Malmö 2048

Sidor: 349 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från Svensk Sci Fi, tusen tack!

"Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?

Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048."

När jag fick frågan om jag ville läsa den här boken var det tidsresenärer och kentaurer som fick mig på fall. Det var ganska svårt att tacka nej till något som skulle innehålla det!

Sedan ska jag säga att jag aldrig har varit i Malmö, så jag har ingen koll på miljön och platser, men det var inget hinder för att njuta av boken. Den var verkligen läsvärd! Det kan vara lite svårt med noveller då de kan variera så väldigt mycket i hur de passar en, men här var det bara 2-3 stycken som jag inte klickade med. Resten var riktigt bra!

Det är alltså en samling dystopiska noveller som utspelar sig i Malmö, i någon har klimatet gått åt helvete och vattnet höjts, i en finns det tidsresor, i en styr regeringen vem som ska få skaffa barn osv. Det finns verkligen något för alla. Jag tänkte att jag skulle nämna några av mina favoriter.

Louise av Hanna Axelsson är nog den finaste novellen i hela samlingen. I den är det möjligt att resa i tiden, men man kan inte påverka något. Huvudpersonen träffar en kvinna som inte verkar vara en vanlig resenär och försöker ta reda på mer. Det var en jättefin berättelse som lämnade en varm känsla i hjärtat när den var slut.

Hot Shot av Pontus Joakim Olofsson är en väldigt obehaglig berättelse trots att båda karaktärerna bara sitter och pratar hela tiden. Men i deras samtal ryms mycket och slutet var riktigt bra.

Under Malmö av Sofia Albertsson är riktigt spännande. En kvinna får något till sitt kontor som kanske kan avslöja vad som hände som gjorde att Malmö började brinna.

Det var några av mina favoriter men jag gillade nästan alla berättelser. Jag kan tänka mig att om man dessutom känner till Malmö så ger det ännu mer att läsa den här!

Natten av Elie Wiesel

Originaltitel: La Nuit

Sidor: 140 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Natten är ett intensivt gripande vittnesmål från en historisk katastrof vi aldrig får glömma. Det är klassiker som redan sålt mer än 10 miljoner exemplar, men som inte funnits på svenska på flera decennier. Nu kommer den i nyöversättning med nyskrivet för- och efterord.

Elie Wiesel var 11 år när andra världskriget bröt ut. Bara några år senare tvingades först han och hans familj från sitt hem, därefter tillfångatogs de och transporterades till Auschwitz. Natten är Elie Wiesels smärtsamt levande dagboksanteckningar, från nazisternas skövlande av familjens hemby till den fruktansvärda vardagen i koncentrationsläger.

På vackert återhållsam prosa beskriver Elie Wiesel hur förrädiskt lätt det mänskliga förnuftet kan utplånas av ondskan, och vilken styrka som krävs för att börja om efter en förödande tragedi. Natten konfronterar läsaren med mänsklighetens fulaste egenskaper, och de fasansfulla konsekvenser som kan bli resultatet av att makten hamnar i fel händer."

Det här är en kort bok, inte ens 150 sidor, men ämnet väger tungt ändå. Jag mår illa av vad författaren gick igenom, vad så många oskyldiga människor fick gå igenom. Det är omänskligt och jag förstår inte hur sådana tankar kan leva kvar än idag, hur hat kan ha en så stor plats i vissa människors liv.

Därför är böcker om andra världskriget och Förintelsen så viktiga. Det får inte glömmas bort, skjutas undan eller viftas iväg med att "vi vet bättre idag", för bevisligen gör vi inte det. Det finns alldeles för många som vill dela upp mänskligheten i "vi" och "dem". Natten påminner om vad som kan hända om vi gör det.

Den är smärtsam att läsa. Rak och ärlig. Författaren delar med sig av sina upplevelser och vad som pågick i hans tankar under tiden. Även tankar som han inte var stolt över. De dök upp ändå och han försöker inte låtsas som att de aldrig fanns där.

Jag sitter här nästan utan ord när jag vill försöka prata om Natten med er. Den sliter upp ett hål i hjärtat som inte går att värja sig emot. Jag kommer ihåg bilderna från boken Om detta må ni berätta som delades ut när jag gick i skolan. Jag minns människor som liknade levande skelett, högar med lik.

Det är en bok som borde läsas utav så många som möjligt, hur skrämmande ämnet än är.

"För överlevaren som väljer att vittna är det tydligt: Hans plikt är att bära vittnesbörd för de dödas räkning - och för de levandes. Han har ingen rätt att beröva framtiden ett förflutet som hör hemma i vårt kollektiva minne. Att glömma skulle inte bara vara farligt utan även stötande. Att glömma de döda skulle vara att döda dem en andra gång." - sid. 139

Gwendy's Button Box av Stephen King & Richard Chizmar

Originaltitel: Gwendy's Button Box

Sidor: 192 (Häftad)

"There are three ways up to Castle View from the town of Castle Rock: Route 117, Pleasant Road, and the Suicide Stairs. Every day in the summer of 1974 twelve-year-old Gwendy Peterson takes the stairs, which are held by strong (if time-rusted) iron bolts and zig-zag up the cliffside. 

One day, while Gwendy catches her breath and listens to the shouts of the kids on the playground and the chink of an aluminium bat hitting a baseball, a stranger calls out to her. On a bench in the shade sits a man in a small, neat black hat. He offers Gwendy a mahogany box with coloured buttons. The buttons will produce gifts, such as chocolate which can make you slimmer. But he warns her that the gifts will be 'small recompense for the responsibility."

Det här måste vara första gången jag läst ut en Stephen King-bok på några timmar! Det är verkligen en kortis om man jämför med hans vanliga sidantal. Men det gör inget, det behövs egentligen inte mer för att berätta Gwendys berättelse. Ibland blir jag lite förvånad över tidshoppen när nya kapitel börjar men det är inget som stör alltför mycket.

Gwendy får den här asken med knappar på och hon inser snart vilket ansvar hon har. Trycker man på knapparna kan hemska saker händer runtom i världen. Ingen annan än hon får veta att hon har den, för tänk om någon blir nyfiken och testar? Värst är den röda. Den ska man verkligen inte röra.
Som "tack" för att hon tar hand om den får hon små chokladbitar som tar bort hennes sötsug resten av dagen, hennes betyg stiger, hon blir snabbare och måste till slut börja förlora med flit i spel så att hennes vänner inte ska bli misstänksamma.

Det är en intressant tanke ändå, att ha en sån ask. Ansvaret som vilar tungt över en hela tiden. För Gwendy har alltid asken i tankarna, oron att någon ska hitta den. I början är hon bara glad över allt den ger henne men det kommer en punkt när det vänder.

Jag har aldrig läst något av Richard Chizmar tidigare så jag vet inte alls vad han brukar skriva för sorts berättelser. Men King är ju något av en skräckmästare, den här är dock inte läskig. Jag tycker om den och den är intressant, men det var ingen bok som gjorde det jobbigt att gå ut med hunden på sista rastningen för kvällen.

Amerikanskt av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: Amerikanskt

Sidor: 174 (Häftad)

"Ester Blenda Nordströms reseskildring Amerikanskt från 1923. Ester Blenda berättar om överfarten, de tolv dygnen som tredjeklasspassagerare, om framkomsten och den hårda behandlingen på Ellis Island, om New York, om vimlet, om kaoset på Broadway, om hotellrum med vägglöss och kackerlackor. 

Hon fortsätter till Minneapolis, jobbar som servitris på en slabbig sylta, plockar körsbär i Saint Paul, besöker en svensk gård, liftar västerut med en skranglig Ford som låter som en kulspruta, tjuvåker med tåg genom att gömma sig på bromsstängerna under vagnen och ertappas av bromsaren, tar sig till Colorado, Wyoming, Salt Lake City, bor tre veckor hos mormonerna, tar tåget till Las Vegas som då bara är en liten gruvstad med en enda gata men en plats där det redan går vilt till, fortsätter till Texas och sedan norrut igen till Chicago där hon får anställning som kökspiga i ett rikt hus med herr och fru och sjutton tjänare. 

Och så vidare. I ett rappt tempo ger hon med sin oförlikneliga förmåga att berätta rakt på sak, sin starka närvaro i allt hon återger en fascinerande tydlig bild av ett USA för snart hundra år sedan."

Tredje boken av Ester Blenda Nordström är läst! Precis som de två tidigare är den här väldigt rapp och hennes humor skiner verkligen igenom i hennes skrift. Jag hade haft panik och velat åka hem vid väldigt många tillfällen under den resan men hon fixar allting och även om hon suckar och tycker det är tungt ibland så ger hon aldrig upp.

Jag blir hela tiden imponerad av vad hon vågar. Hon smyger på ett tåg och åker med gratis, UNDER en av tågvagnarna för att en kille hon liftat med tidigare sa att det var ett bra sätt att åka på. Det ångrar hon ganska bittert att hon gjorde för det var inte bekvämt, som man kanske kan tänka sig.

Allt är riktigt levande beskrivet och det är fascinerande att följa med på hennes resa. Det enda som stör under läsningen är människosynen för den tiden. Hon tar jobb som köksassistent ett tag och gårdskarlen som är mörkare får inte äta med resten av personalen i huset och hans disk får inte ens diskas tillsammans med de andras. Det är helt sjukt och det reflekterar Nordström också över i boken.

Nu tror jag att jag bara har en reportagebok kvar att läsa, Byn i vulkanens skugga. Sedan finns hennes bokserie som börjar med En rackarunge och en fristående bok som heter Tok-Konrad. Jag ska med glädje ta mig an dem också framöver!

Låt mig vara av Clare Mackintosh

Originaltitel: Let Me Lie

Sidor: 431 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Lind & Co, tusen tack! 

"För ett år sedan tog Caroline Johnson sitt liv, som ett tragiskt eko av sin makes tidigare självmord. 

Nu är Carolines dotter Anna nybliven mamma. Anna saknar sina föräldrar, och särskilt sin mamma mer än någonsin, och börjar leta efter information om de två dödsfallen. Ju mer hon gräver i det hela, desto mer tveksam blir hon till det hon hittar. Frågan är om föräldrarna verkligen begick självmord. 

Efter hand blir Anna övertygad om att det är något helt annat som har hänt, och misstanken om att föräldrarna blivit mördade växer sig allt starkare. Men när Anna på allvar lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara hon aldrig någonsin kunnat föreställa sig."

Jag har blivit helt knockad av Clare Mackintoshs två tidigare böcker, Jag lät dig gå och Jag ser dig. Så längtan efter hennes tredje bok har varit stor. Nu är den äntligen läst och lite nervöst var det att plocka upp den. Skulle den också kunna slå undan benen på mig?

Jag förstår verkligen inte hur hon gör det, men hon lyckas igen. Låt mig vara hamnar på en solklar andraplats bland hennes böcker. Jag lät dig gå är fortfarande den bästa, men den här är inte långt efter.

En sak med hennes böcker är att de är väldigt svåra att berätta något om, för jag vill verkligen inte råka avslöja ens den minsta lilla detalj. Jag kan inte säga något om handlingen egentligen, mer än det som står på baksidan. Resten måste man faktiskt läsa och uppleva själv. Jag kan bara lova att det blir en bergochdalbana. Till slut sitter jag där, och läser en helt oskyldig mening som med bara ett enda ord avslöjar att ingenting är som jag trodde. Jag hinner läsa vidare någon rad innan hjärnan kopplar och jag måste backa och kolla om det stämmer. Hon gör det så bra!

Min plan var att ha den som lunchbok på jobbet ett tag, men det gick inte att hålla. Jag sträckläste den så fort jag hade en ledig eftermiddag istället. Hennes två andra böcker hamnade båda på listan med årets bästa böcker de år jag läste dem och den här har säkrat en plats för 2019.

Jag är avundsjuk på er som inte har läst hennes böcker ännu. Ni har verkligen något att se fram emot!

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Originaltitel: Educated: A Memoir

Sidor: 395 (Inbunden)

"På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists, de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King."

Alltså, vilken bok. Utan tvekan en som kommer hamna på listan med årets bästa böcker.

Det är riktigt fascinerande, frustrerande och stundtals hemsk läsning. Tara Westover är bara två år äldre än mig men har levt ett helt annat liv. Medans jag har fått gå i skola, åka till sjukhuset när jag behövt och fått umgås med folk av olika sorters religioner och livsstilar har hon knappt fått någon utbildning, knappt träffat folk i sin egen ålder utanför den stränga tron som hennes familj håller sig till och blivit behandlad hemma för alla skador och sjukdomar. Det är helt galet att läsa och följa med i utifrån. Jag blir nästan irriterad på henne vissa gånger när hon under sina yngre år dömer andra flickor som bär kläder som hennes pappa anser är slampiga. Men jag förstår ju samtidigt att det inte var hennes tankar, det var pappans och hon hade aldrig fått veta något annat.

Hon gör en helt otroligt resa, speciellt när hon äntligen får börja skolan vid 17 års ålder och inser att det hon blivit upplärd hemma är inte sanningen. Hennes pappa sitter inte inne på alla svar. Det är en lång väg innan hon kan acceptera det. Men vilken tur hon hade som blev uppmärksammad av lärare som gjorde allt för att hjälpa henne och trodde på henne!

En annan del som är jobbig är hur hennes ena bror behandlar henne. Han är vidrig rent ut sagt. Manipulerande och våldsam, och ingen stoppar honom. När Tara till slut försöker berätta för sina föräldrar blir hon inte trodd och det gör ont i hjärtat att läsa det.

Ska ni läsa en enda biografi i år så låt det bli den här. Det är egentligen allt jag kan säga. Jag vet att jag kommer återkomma till den fler gånger. Den har lämnat ett stort avtryck hos mig. 

Hon som inte vet av Karen Cleveland

Originaltitel: Need to Know

Sidor: 317 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Norstedts, tusen tack! 

"Vad gör du när allt du tar för givet kanske är en lögn?

CIA-analytikern Vivian Millers uppdrag är att avslöja ryska spionceller i USA. Hon kommer över en hemlig mapp som innehåller bilder på infiltratörer som lever i landet under täckmantel. Ett par klick senare är allt som betyder något för henne, hennes jobb, hennes man, till och med hennes barn under hot. Vivian har svurit på att försvara sitt land mot alla fiender, men nu står hon inför ett omöjligt val. Hon slits mellanplikttrogenhet och förräderi, kärlek och misstänksamhet. Vem kan hon lita på?"

 Det här var en riktig bladvändare! Precis som utlovat av både blurbar och recensioner jag hade läst innan jag själv plockade upp den.

Jag var lite skeptisk eftersom den beskrivs som en spionroman till viss del och det brukar inte vara något jag fastnar för. Men den var faktiskt jättesvår att lägga ner när jag väl hade börjat läsa. Det där med spionroman tycker jag nog att man kan ignorera om man som jag känner att det skrämmer bort en lite i vanliga fall!

Det är en berättelse där du aldrig riktigt vet vem du kan lita på. Författaren övertygar dig om en sak ena stunden, sen svänger hon runt precis allt och gör så att du är bombsäker på att det är motsatsen som stämmer. Det är som en bergochdalbana!

Största delen av boken var riktigt bra, den är spännande och sidorna flyger verkligen bara fram. Däremot har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om slutet. Det var inte vad jag hade förväntat mig och jag är inte säker på om jag gillar det eller om det gjorde mig irriterad. I och för sig är det ju kul när en bok gör en förvirrad och man bara längtar efter att få prata med andra om det! Så om någon av er har läst den, utan att spoila kan ni väl skriva i kommentarerna om ni tyckte om det eller inte? Och vill ni berätta mer om era reaktioner så maila mig så kan vi diskutera det!

Love Hurts Deluxe av Kim W. Andersson

Originaltitel: Love Hurts Deluxe

Sidor: 384 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Apart Förlag, tusen tack!

"Kärlek gör ont. Speciellt när du bestämmer dig för att dumpa din sviniga kille på en zombieinfesterad strand, när bottenlös kärlek till en sjöjungfru leder till avgrundsdjup olycka eller när inte ens döden ger dig vila från ett påträngande ex. Kärlek gör särskilt ont i Kim W. Anderssons romantiska skräcknoveller."

Det här var riktigt härlig läsning! Love Hurts Deluxe är en stor bok som innehåller 33 romantiska skräcknoveller. De är ganska korta allihopa och har oftast någon underlig twist i slutet. Vissa har faktiskt fått mig att sitta och le samtidigt som jag har läst, för man vet aldrig vad som väntar när man vänder till en ny sida. Det är alltid en överraskning och kan gå åt vilket håll som helst.

Jag har aldrig tidigare läst någon av Kim W. Anderssons serier tidigare men skulle säga att det här är en perfekt bok att börja med om man är nyfiken. Formatet, med många korta serier, är något jag uppskattar. För mig känns det bra att kunna avsluta en historia efter några sidor, och det är perfekt att läsa en eller två innan man ska sova till exempel. Det är också imponerande att han hela tiden lyckas berätta dem på ett bra sätt med det begränsade utrymmet. Det känns aldrig ofärdigt eller framstressat.

Jag är jätteglad att jag fick chansen att läsa den och rekommenderar den verkligen!