Amerikanskt av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: Amerikanskt

Sidor: 174 (Häftad)

"Ester Blenda Nordströms reseskildring Amerikanskt från 1923. Ester Blenda berättar om överfarten, de tolv dygnen som tredjeklasspassagerare, om framkomsten och den hårda behandlingen på Ellis Island, om New York, om vimlet, om kaoset på Broadway, om hotellrum med vägglöss och kackerlackor. 

Hon fortsätter till Minneapolis, jobbar som servitris på en slabbig sylta, plockar körsbär i Saint Paul, besöker en svensk gård, liftar västerut med en skranglig Ford som låter som en kulspruta, tjuvåker med tåg genom att gömma sig på bromsstängerna under vagnen och ertappas av bromsaren, tar sig till Colorado, Wyoming, Salt Lake City, bor tre veckor hos mormonerna, tar tåget till Las Vegas som då bara är en liten gruvstad med en enda gata men en plats där det redan går vilt till, fortsätter till Texas och sedan norrut igen till Chicago där hon får anställning som kökspiga i ett rikt hus med herr och fru och sjutton tjänare. 

Och så vidare. I ett rappt tempo ger hon med sin oförlikneliga förmåga att berätta rakt på sak, sin starka närvaro i allt hon återger en fascinerande tydlig bild av ett USA för snart hundra år sedan."

Tredje boken av Ester Blenda Nordström är läst! Precis som de två tidigare är den här väldigt rapp och hennes humor skiner verkligen igenom i hennes skrift. Jag hade haft panik och velat åka hem vid väldigt många tillfällen under den resan men hon fixar allting och även om hon suckar och tycker det är tungt ibland så ger hon aldrig upp.

Jag blir hela tiden imponerad av vad hon vågar. Hon smyger på ett tåg och åker med gratis, UNDER en av tågvagnarna för att en kille hon liftat med tidigare sa att det var ett bra sätt att åka på. Det ångrar hon ganska bittert att hon gjorde för det var inte bekvämt, som man kanske kan tänka sig.

Allt är riktigt levande beskrivet och det är fascinerande att följa med på hennes resa. Det enda som stör under läsningen är människosynen för den tiden. Hon tar jobb som köksassistent ett tag och gårdskarlen som är mörkare får inte äta med resten av personalen i huset och hans disk får inte ens diskas tillsammans med de andras. Det är helt sjukt och det reflekterar Nordström också över i boken.

Nu tror jag att jag bara har en reportagebok kvar att läsa, Byn i vulkanens skugga. Sedan finns hennes bokserie som börjar med En rackarunge och en fristående bok som heter Tok-Konrad. Jag ska med glädje ta mig an dem också framöver!

Kåtornas folk av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: Kåtornas folk

Sidor: 174 (Danskt band)

"Ester Blenda Nordström var Sveriges första wallraff-journalist. År 1914 utgav hon sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Resultatet blev hennes fängslande reportagebok En piga bland pigor som avslöjade hur pigorna på landet hade det. Boken blev en stor framgång för författaren och en bestseller på sin tid. 

Men Ester Blenda Nordström vilade inte på lagrarna. Året därpå tog hon anställning som nomadlärarinna för samebarnen i Saarivuoma i Lappland. Det blev boken Kåtornas folk - här för första gången i nyutgåva. En helt fantastisk bok!" 

Jag fortsätter att läsa mig igenom Ester Blendas böcker, Kåtornas folk blev nummer två! Och det är verkligen en helt fantastisk bok, precis som baksidestexten säger.

Hon beskriver återigen allt med så mycket värme. De personer hon träffar, reser och bor med, blir otroligt levande tack vare hennes ord. Boken börjar med att beskriva deras förflyttning till sommarlägret, genom hårda snöstormar och långa vandringsnätter. När jag läser känns det som jag är där, med dem, och fryser och bara önskar att stormen ska ge med sig. Hon skriver så bra!

När de väl kommit fram till lägret, där de ska bo över sommaren och där Ester Blenda ska börja undervisa barnen får man ta del av de dagliga sysslorna, hur kristendomen påverkar dem och ibland lite glimtar in i deras gamla tro som fortfarande till viss del lever kvar hos dem i prat om bland annat troll och spöken. Det är väldigt fascinerande att få läsa om och Ester Blenda hyser själv stor respekt för människorna där och deras sätt att leva.

En annan sak jag lägger märke till är hur lycklig hon verkar vara uppe i fjällen. Hon är långt bort från den moderna livsstilen i Stockholm och det är inte alltid ett lätt liv men hon framstår som lycklig och tillfreds. Efter att ha läst biografin Ett jävla solsken så värker det nästan i hjärtat på mig när jag vet att den här lyckokänslan kommer försvinna när hon återvänder till sitt vanliga liv. Jag önskar verkligen att hon hade kunnat få behålla den i större utsträckning än vad hon gjorde.

Jag kan verkligen inte rekommendera hennes böcker nog mycket. Läs dem!

"Man ser solen gå upp och ner, ser månen hänga blek och bortglömd i den vita natten, hör riporna kuttra och locka på fjällbranterna, hör en rens klocka tona länge och milt i tystnaden, och man tycker att annorlunda får livet inte vara om det ska kunna levas." - sid. 38

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: En piga bland pigor

Sidor: 126 (Danskt band)

"Ester Blenda Nordström. Ester Blenda Nordström var Sveriges första – och troligen en av världens första – "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt – som ett avslöjande inifrånreportage – hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman."

Efter att ha läst Ett jävla solsken av Fatima Bremmer var det ett självklart val att gå vidare till Ester Blenda Nordströms egna böcker. Den här, En piga bland pigor, är hennes första! Det är alltså en reportagebok; hon utgav sig för att vara en piga och tog anställning på en gård i en månad. Syftet var att se hur hårt pigornas arbetsliv var. Det var nämligen ett problem landsbygden hade, det var svårt att få kvinnlig arbetskraft och den här boken blev Ester Blendas inlägg om varför det var så.

Och herregud, vilka arbetsdagar. Jag hade inte orkat länge erkänner jag direkt. Upp vid fem och sen var det inte mycket vila innan klockan nio på kvällen, ibland tio. Pigorna fick sitta ner när det var kaffepaus och vid måltiderna, men drängarna verkade ha någon timme ledigt då de fick sova middag medan pigorna fortsatte att städa.

Ester Blenda skriver om det sakligt och ärligt. Samtidigt märks det att hon tyckte bra om folket på gården. Det var bra folk att arbeta för trots att det var slitigt och de inte fick mycket ledig tid eller bra betalt. Den andra pigan på gården, Anna, beskrivs verkligen med värme och beundran. Hon sliter och är konstant trött men klagar aldrig och det är tydligt att Ester Blenda bryr sig om henne.

Nu ska jag så fort jag kan få tag på de andra böckerna av henne och fortsätta läsa! Hon var verkligen en fascinerande kvinna och jag tycker fortfarande det är galet att hon aldrig togs upp när jag gick i skolan.

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

Originaltitel: Ett jävla solsken

Sidor: 375 (Inbunden)

"Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.

Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.

Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.

Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris."

Innan jag började jobba i bokaffären hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Men vi hade hennes böcker inne och ibland frågade folk efter dem så på det viset kom jag i kontakt med namnet till slut. Fast jag hade fortfarande ingen koll på vem hon var, vad hon hade gjort. Så nu när den här biografin om henne blivit nominerad till Augustpriset tyckte jag det var dags att ta reda på det.

Och nu efteråt känner jag, varför läste vi inget om henne i skolan? Jag hade mycket hellre läst om henne, eller läst hennes böcker, än att lära mig rabbla årtal som jag inte alls kommer ihåg något av idag. Hade jag läst om Ester Blenda i högstadiet hade jag fortfarande kommit ihåg det, det är jag övertygad om.

Vilken otroligt stark människa hon verkar ha varit. Självständig, tuff, modig och med så otroligt mycket viljestyrka. Samtidigt så skör och sårbar med ett mörker i sig som kom fram då och då. Det är omöjligt att inte tycka om henne och känna med henne genom hela boken. Det är fascinerande läsning om ett liv som verkligen kan kallas speciellt. Vilka upplevelser hon hade! Jag satt med andan i halsgropen när hon var ute och luffade i Amerika, trots att jag förstod att hon skulle klara sig.
Något som gjorde mig förvånad var att läsa om hennes kopplingar till Kiruna, min hemstad. Hon hade tydligen en nära vänskap med stans grundare, Hjalmar Lundbohm.

Nu är den väckt i mig, viljan att veta mer om henne. Den där känslan jag får efter att ha läst en riktigt bra faktabok. Har ni inte hört talas om Ester Blenda Nordström? Då är det dags nu så ta och plocka upp Ett jävla solsken. Jag ska ge mig på att läsa hennes egna böcker så snart jag kan.