Kåtornas folk av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: Kåtornas folk

Sidor: 174 (Danskt band)

"Ester Blenda Nordström var Sveriges första wallraff-journalist. År 1914 utgav hon sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Resultatet blev hennes fängslande reportagebok En piga bland pigor som avslöjade hur pigorna på landet hade det. Boken blev en stor framgång för författaren och en bestseller på sin tid. 

Men Ester Blenda Nordström vilade inte på lagrarna. Året därpå tog hon anställning som nomadlärarinna för samebarnen i Saarivuoma i Lappland. Det blev boken Kåtornas folk - här för första gången i nyutgåva. En helt fantastisk bok!" 

Jag fortsätter att läsa mig igenom Ester Blendas böcker, Kåtornas folk blev nummer två! Och det är verkligen en helt fantastisk bok, precis som baksidestexten säger.

Hon beskriver återigen allt med så mycket värme. De personer hon träffar, reser och bor med, blir otroligt levande tack vare hennes ord. Boken börjar med att beskriva deras förflyttning till sommarlägret, genom hårda snöstormar och långa vandringsnätter. När jag läser känns det som jag är där, med dem, och fryser och bara önskar att stormen ska ge med sig. Hon skriver så bra!

När de väl kommit fram till lägret, där de ska bo över sommaren och där Ester Blenda ska börja undervisa barnen får man ta del av de dagliga sysslorna, hur kristendomen påverkar dem och ibland lite glimtar in i deras gamla tro som fortfarande till viss del lever kvar hos dem i prat om bland annat troll och spöken. Det är väldigt fascinerande att få läsa om och Ester Blenda hyser själv stor respekt för människorna där och deras sätt att leva.

En annan sak jag lägger märke till är hur lycklig hon verkar vara uppe i fjällen. Hon är långt bort från den moderna livsstilen i Stockholm och det är inte alltid ett lätt liv men hon framstår som lycklig och tillfreds. Efter att ha läst biografin Ett jävla solsken så värker det nästan i hjärtat på mig när jag vet att den här lyckokänslan kommer försvinna när hon återvänder till sitt vanliga liv. Jag önskar verkligen att hon hade kunnat få behålla den i större utsträckning än vad hon gjorde.

Jag kan verkligen inte rekommendera hennes böcker nog mycket. Läs dem!

"Man ser solen gå upp och ner, ser månen hänga blek och bortglömd i den vita natten, hör riporna kuttra och locka på fjällbranterna, hör en rens klocka tona länge och milt i tystnaden, och man tycker att annorlunda får livet inte vara om det ska kunna levas." - sid. 38