"Man höll på att förbereda festen den där ödesdigra dagen för tolv år sedan, hela släkten var samlad. Charlotte ropade in barnen men Robin kom inte. Det var grannfrun som upptäckte honom, hängande strypt i ett träd ute i trädgården på baksidan.
När det skedde var Harriet nyfödd men nu har hon hunnit blir en kavat tolvåring. Efter Robins död lade sig en förlamande stämning över det sargade hemmet. För struktur och ordning står den svarta husan Ida medan Harriets mamma och systern Allison rör sig sömngångaraktigt mellan sängar och tv-soffan, ovilliga att delta i den vardagliga verkligheten.
Harriet får sköta sig själv, på gott och ont. Trots Harriets envisa frågor är det ingen som vill berätta om hennes storebror. I familjen Cleve talar man nämligen om allt, allt utom Robin. Med bästa kompisen Hely i släptåg bestämmer sig Harriet för att på egen hand undersöka sin storebrors död."
Jag är väldigt delad till den här boken. Det är en bra berättelse. Kanske lite för lång, jag tror inte det hade gjort något om den varit kortare. Vissa delar plöjer jag igenom, andra är jag inte alls intresserade av.
Den tar upp flera ämnen som rasism, klass och familjerelationer. Harriet växer upp i en familj som aldrig hämtat sig efter Robins död. Hennes pappa stack och hennes mamma har inte blivit sig själv igen. Det är smärtsamt att läsa om hur mycket hon får klara sig själv och hur hon inte har någon att prata med om allt som rör sig i hennes tankar. Ingen lyssnar på henne när hon försöker eftersom hon bara är en liten flicka. Jag tycker om att läsa om allt det här.
Men sedan finns det delar där man får följa en annan familj som har en viktig del i handlingen men deras perspektiv intresserar mig verkligen inte. Och sedan finns det saker jag inte kan skriva något om utan att spoila men jag lämnas med en otroligt frustrerad känsla.
Så ja, det är både positivt och negativt. Den kommer få bo kvar i min hylla i alla fall för att se hur mina känslor landar när det gått ett litet tag. Den är bra, jag vet ju det, men den var kanske inte vad jag hade tänkt mig.
Det här är ju en riktig tegelsten. Då bör den vara bra skriven om det ska hålla hela vägen.
SvaraRaderaJa den hade nog kunnat kortas ner och vinna på det.
RaderaJag minns att jag verkligen gillade den men att även jag tyckte den var lite för omfattande - det hade inte varit omöjligt att banta ner den lite (och få upp tempot på kuppen).
SvaraRaderaJa kan bara hålla med där!
Radera