Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Originaltitel: Bränn alla mina brev

Sidor: 275 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden."

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här boken och hur mycket den påverkade mig. Hur mycket jag önskar att det fanns ett lyckligt slut eller att den i alla fall bara var helt och hållet påhittad. Då hade jag kanske kunnat värja mig för all sorg och olycka som gömmer sig i sidorna.

Nu kan jag inte det. För jag vet att Karin Stolpe har funnits och att det här, att hennes berättelse som Alex Schulman skriver om, är verklig. Därför gör det fruktansvärt ont i mitt hjärta när jag läser om hur illa hon blev behandlad av sin man. Jag vill kunna sträcka mig bakåt i tiden och ändra det som hänt, göra så hon får sitt lyckliga liv med den man hon älskade.

Samtidigt är det Alex egen historia också. Om den ilska han känner inom sig och som hotar att förstöra hans eget liv. Det är det som är början till allt, han vill ta reda på vart den kommer ifrån för att kunna bearbeta och släppa taget om den. Och när han börjar nysta i familjerelationerna på mammans sida märker han att det är som om ett gift strålar ut från hans morfar. Då börjar vägen till att försöka förstå varför. Jag tycker det är modigt, att skriva så självutlämnande om sig själv och sin släkt trots att det är tunga hemligheter som dras fram i ljuset.

Det är en helt otrolig bok som Schulman har skrivit. Den är vacker, sorglig, smärtsam och fascinerande. Den lämnar hela mig i uppror och är en av årets starkaste läsupplevelser.