torsdag 26 juli 2018

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo


Originaltitel: Inuti huvudet är jag kul
Längd: 6 t 54 min
Ålder: 12-15
Uppläsare: Lisa Bjärbo
"Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?"
Herregud vilken fin bok. Jag bestämde mig för att lyssna på den efter att ha läst otroligt många positiva recensioner, och speciellt eftersom många nämnde att den tar upp panikångest. Eftersom jag själv har det (mer kontroll på det nu än tidigare i livet) så kände jag att jag ville se vad det handlade om.

Jag var nog inte beredd på hur mycket jag skulle tycka om den. Men jag förstår precis varför alla hyllar den. Det är en väldigt bra berättelse, och jag känner igen mig så mycket i Liv. Vissa situationer hon hamnar i har jag själv varit i. Jag har svimmat framför klassen, isolerat mig hemma eftersom jag varit så rädd för att få panikattacker bland folk, och extra skräckslagen inför att svimma bland folk, eller spy. Som hon säger i boken, man får ångest för att man är rädd för ångesten.

Jag vet inte hur många gånger under min skoltid som jag fått höra att jag "måste prata mer", "räcka upp handen mer", "ta mer plats". Jag blev spyless på att höra det till slut kan jag lova, och inte blev det någon ändring hur mycket lärarna än påpekade det vid varje utvecklingssamtal. För det var inte jag och jag önskar att någon hade sagt att det var okej.

Det är otroligt bra beskrivet. Så pass bra och verkligt att jag var tvungen att sluta lyssna medan jag gick till affären för att handla. Affären är en av mina jobbiga grejer och Liv pratade precis väldigt mycket om panikångesten och symptomen för det då, så jag blev lite för nojig för att ha det i öronen under promenaden dit.

Jag är verkligen otroligt glad för att den här boken finns, för att det kommer böcker som tar upp psykisk ohälsa, ångest och panikattacker. Och som visar att livet inte tar slut med det, det finns sätt att må bättre, små steg framåt och att folk pratar om det är så viktigt.

Extra kul tycker jag det var att författaren själv läser upp boken, hennes röst passar perfekt för det. Jag tänker till slut att hennes röst är Livs röst. De smälter ihop. Jag rekommenderar den verkligen!

10 kommentarer:

  1. Har hört jättemycket bra om den här verkligen så börjar bli lite sugen på att läsa den. Det ständiga problemet att ens TBR blir längre och längre...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja man hinner som aldrig komma ikapp med den!

      Radera
  2. Den verkar verkligen poppis den här!

    SvaraRadera
  3. Vad kul att du också tyckte om den!

    SvaraRadera
  4. Det låter ju lovande! Jag är lite nyfiken på denna faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt nyfikenheten ta över och läs den! :D

      Radera
  5. Jag tyckte också så mycket om den här boken just för sitt viktiga ämne. Tycker om när böcker blir så hudnära och öppet tar upp om psykisk ohälsa och utanförskap. Böcker att känna igen sig i.

    SvaraRadera