Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón

Originaltitel: El Laberinto de los Espíritus

Sidor: 789 (Inbunden)

Serie: De bortglömda böckernas gravkammare (del 4)

Recensionsexemplar: Från Albert Bonniers Förlag, tusen tack! 

"Spanien under Francoregimens mörka år. Ett hemligstämplat uppdrag från säkerhetstjänsten får den egensinniga Alicia Gris att återvända från Madrid till sin hemstad Barcelona. Hennes uppgift är att ta reda på vad som hänt med en av ministrarna i Francos regering, den tidigare fängelsechefen Mauricio Valls, som försvunnit under mystiska omständigheter. Har Valls dunkla förflutna i Montjuic-fängelset hunnit ikapp honom? I sin ägo hade ministern en mytomspunnen bok ur serien Andarnas labyrint, som får Alicia att minnas smärtsamma händelser i sin egen historia. Boken leder henne in i Barcelonas skuggvärld, och till den förtrollande bokhandeln Sempere & söner, djupt inne i stadens hjärta. Men svaren som Alicia finner i bokhandeln sätter inte bara hennes eget liv på spel, utan riskerar också att utsätta de människor hon älskar mest för fara."

Och nu då? Vad ska jag göra med livet? Jag vill inte att det ska vara slut! Den här tegelstenen på nästan 800 sidor var inte lång nog, det var över alldeles för fort...

Det är helt ärligt ett tomrum i mig nu efter att ha sagt hejdå till alla karaktärer för sista gången. Den här serien har fyra böcker. Det går att läsa dem fristående men jag rekommenderar verkligen att man börjar med Vindens skugga, fortsätter med Ängelns lek, sen Himlens fånge och avslutar med den här. Då kommer du få ut så otroligt mycket mer av hela berättelsen. För alla böcker hänger ihop, de går in i varandra och fyller ut de enskilda berättelserna.

Precis som de tidigare böckerna drar den här in mig i den mystiska värld som Ruiz Zafón byggt upp. Det märks inte ens att sidantalet är så pass högt för sidorna bara flyger förbi och jag är fast. Språket är underbart, känslan av mystik och spänning är hela tiden närvarande. Den är grym och vacker på samma gång. Sorglig och full av kärlek. Lycklig och ändå så otroligt olycklig.

Andarnas labyrint är ett perfekt avslut. Den knyter ihop allt på ett mästerligt sätt. Jag är otroligt imponerad över vilket arbete det måste ha varit och hur mycket författaren måste ha hållit koll på redan från början för att kunna göra den här avslutningen. Det hade inte kunnat bli bättre.