Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Originaltitel: Liten tvåa med potential

Sidor: 307 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Printz Publishing, tusen tack!

"Sofia är en storstadstjej som vet vad hon vill med det mesta i livet. I alla fall är det vad hon tror. Yta och kontroll är viktigt för henne. Hon har en snygg, framgångsrik pojkvän, ett välavlönat jobb inom investment banking och har nyligen köpt en tvåa med renoveringsbehov på en fin adress i Stockholm. Om det inte vore för att lägenheten behöver renoveras, alla sena jobbkvällar, hennes omöjlige chef och skilsmässan mellan föräldrarna, skulle allt varit perfekt. 

Efter noggrann research anlitar Sofia en byggfirma som ska sköta renoveringen, men när hantverkaren som ska göra jobbet dyker upp, mer än en halvtimme försenad, verkar han allt annat än pålitlig och Arvid har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra. Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver. 

När Arvid börjar ifrågasätta Sofias livsval uppstår sprickor i den polerade fasad hon visar upp mot omvärlden och när Sofia i ett överilat ögonblick lovar att göra honom en tjänst får det oanade konsekvenser."

Davidsson lyckas igen! Det här är en riktigt härlig feelgood. Lättläst och mysig men tar samtidigt upp allvarligare ämnen som stress och utmattningssyndrom.

I den här boken får vi följa Sofia som under hela sitt liv har kämpat för att göra sin pappa nöjd. Det ska vara höga betyg, fint och välbetalt jobb (att man får slita ihjäl sig får man faktiskt stå ut med), fin bostad, perfekt pojkvän. Det där med att teckna som Sofia egentligen älskar att göra, det är inget hon ska svamla med! Ni förstår säkert att det här inte är ett sätt man kan leva på hur länge som helst, till slut kraschar man. Och det är det här jag tycker allra bäst om med författarens böcker, hon beskriver människor som krockat med den berömda väggen med så mycket värme och förståelse.

Sofia och Arvid är väldigt lätta att tycka om. Även om Sofia ibland gör mig frustrerad med sitt sätt att envist blunda för hur hon mår. Men det ska jag nog egentligen vara väldigt försiktig med att döma henne för, jag är likadan själv. Det gör att jag tar till mig hennes problem väldigt lätt och min frustration föds nog mest i att jag så gärna vill att hon ska stanna upp och andas eftersom jag vet hur viktigt det är.
Det finns så klart en kärlekshistoria här och jag tycker mycket om samspelet mellan de två huvudkaraktärerna. De är inte perfekta och det gör dem så mycket lättare att knyta an till för mig som läsare.

Det är en bok som blandar allvar och lättsamhet på ett alldeles utmärkt sätt, precis som hennes tidigare böcker i serien om Emma.