Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

Originaltitel: Alltid din dotter

Sidor: 295 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Massolit förlag, tusen tack! 

"I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt."

Jag har inte läst något av Säfstrand tidigare, men har hört mycket bra om hennes tidigare böcker! Det har bara aldrig blivit av att jag plockat upp någon av dem själv.

Men Alltid din dotter är garanterat inte det sista jag läser av henne, för det här tyckte jag om. Lite familjehemligheter, relationer och mycket känslor i en bergochdalbana. Det var en njutning att läsa den även om ämnena inte var så positiva hela tiden. Det fanns tillfällen när jag fick en liten ångestklump i bröstet när Jill måste börja söka nytt jobb och ska fylla i blanketter till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan varje månad, där har jag suttit många gånger själv och det är ingen rolig uppgift! Författaren beskriver det så bra att Jills känslor blir mina trots att jag inte behöver göra allt det där just nu. Men hopplösheten hon känner kryper ändå över från sidorna och in i mig.

Mycket i den här boken handlar om relationen mellan mor och dotter. Jill har en ansträngd relation med sin mamma Miriam på grund av något som hänt flera år tidigare. Samtidigt har hon åt andra hållet en ansträngd relation med sin egen dotter Nellie som är tonåring och svår att nå fram till. Och vad hade Miriams mor egentligen för hemligheter? Det är väldigt bra skildrat och sakta men säkert får jag som läsare ledtrådar till vad det är som gör allt så svårt.

Efter den här upplevelsen kommer jag garanterat plocka upp hennes tidigare böcker också. Det är så kul när man får ett nytt författarskap att dyka ner i och det redan finns flera verk att läsa!


PS. Jag har nog aldrig blivit så kaffesugen av en bok tidigare! Det dricks väldigt mycket kaffe och jag ville verkligen ha en kopp själv till slut, men då var det för sent på kvällen så det gick inte! Alltså, se till att du har möjlighet att dricka kaffe när du läser den.