onsdag 20 juni 2018

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson


Originaltitel: En helt vanlig familj
Sidor: 455 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack!
"Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?
De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.
Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra."
Nu har jag läst tre böcker av Edvardsson och älskat alla så nu är han officiellt en av mina favoritförfattare. Och det här är en av årets bästa böcker.

Jag var fast så fort jag öppnade boken och började läsa. Det är något med författarens språk som fångar mig direkt varje gång. Det blir en upplevelse då jag dels vill sträckläsa boken, dels läsa riktigt långsamt bara för att den inte ska ta slut. Första alternativet vann, jag sträckläste och det tog mig inte ens ett dygn att läsa ut den.

Berättelsen är indelad i tre delar. Först får vi följa pappan i familjen, prästen Adam. Den karaktär jag har allra svårast för, men det inser jag inte förrän senare i boken för att Edvardsson gör det här så djäkla bra! Del två är Stellas, dottern som är anklagad för mord. Del tre är mammans, Ulrika, hon som bäst kanske förstår vad som egentligen händer dottern rent praktiskt eftersom hon själv är jurist.

Det som författaren utnyttjar så bra med det här sättet att berätta, är att han visar att tre personer har tre olika versioner av samma händelser, tre olika sätt att se på livet och varandra. Det gäller inte ens mordet som Stella står anklagad för, utan han tar upp det i små, vardagliga händelser genom hennes uppväxt och får mina åsikter om de olika karaktärerna att ändras hela tiden genom berättelsens gång. Det som verkade så självklart först är något helt annat. Det lurar alltid saker under perfekta ytor och i den här berättelsen kommer du inte veta vad som är vad förrän du är på sista sidan.

Jag säger bara läs den. Hur mycket jag än skriver så kommer jag inte kunna göra den rättvisa, så gå nu och läs den!

8 kommentarer:

  1. Åh, den där vill jag verkligen läsa!

    SvaraRadera
  2. Det gick nästan inte att lägga ifrån sig boken :)

    SvaraRadera
  3. Har sett den omskriven på flera bokbloggar nu, så den här får allt komma upp på att läsa-listan.

    SvaraRadera