Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Originaltitel: El prisionero del cielo

Sidor: 200 (Inbunden)

Serie: De bortglömda böckernas gravkammare (del 3)

"Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig -– istället lämnar han boken med en dedikation: "Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden." Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier."

Den här serien alltså, som jag är förälskad i den. Jag har fått hem den fjärde och sista delen som recensionsexemplar, då var jag så klart tvungen att läsa ut den här tredje först. Och jag blev inte besviken på den heller, även om den är kortare än tidigare delar och jag har hört flera säga att den inte ska vara så bra.

Tempot är långsamt men det gör absolut ingenting. Det förstärker enligt mig bara den känsla av mystik som omger berättelsen. Det känns nästan som att det här Barcelona är omgivet av dimma och utanför finns ingenting, resten av världen existerar inte. Det är i alla fall så det blir när jag läser, resten av världen bara bleknar bort och allt som finns är historien som Ruiz Zafón målar upp för mig. Jag älskar den känslan!

Nu ser jag fram emot att läsa del fyra, Andarnas labyrint, som är en riktig tegelsten med nästan 800 sidor!