Originaltitel: Muumit ja olemisen arvoitus
Sidor: 219 (Pocket)
"Muminpappan flyr vardagen och ger sig av med hattifnattarna. Snusmumriken vandrar i Ensliga bergen. Mumintrollet förvandlas i trollkarlens hatt och blir tvungen att fundera över sin identitet. Och allihopa funderar de på frågor som: Vem är jag egentligen? Vilken är min plats i tillvaron?
Mumin och tillvarons gåta tar upp den filosofiska sidan av Tove Janssons mästerliga sagoromaner. Vad har Mumintrollet, Snusmumriken och Filifjonkan med Kierkegaard, Heidegger och Sartre att göra? Vad kan de ge den läsare som kämpar med de grundläggande frågorna i sitt eget liv? Följ med på en upptäcktsresa - om du vågar."Det här är en fin liten bok som samtidigt är svår att skriva om. Det är ju ingen berättelse på så vis. Utan författaren tar stycken ur de olika Muminberättelserna och sätter in dem i ett lite mer filosofiskt perspektiv.
Som till exempel när Snorkfröken i ett försök att få Mumintrollet att gilla henne mer önskar sig trädrottningens ögon. Men inser snart att det är som sig själv hon är mer äkta och uppskattad. Eller Muminpappans försök till att fly vardagen och uppleva mer äventyr med Hattifnattarna, men han kommer aldrig kunna kommunicera bra med dem och känner sig bara mer ensam.
Sådana exempel följer genom hela boken och jag tycker det är jätteintressant att läsa. Varje kapitel inleds dessutom med ett citat ur en av muminböckerna och ett eller två av andra filosofer.
Jag var lite orolig att det skulle kännas tungt att läsa, filosofi kan ju vara ett ganska komplicerat ämne att ta sig igenom. Men det är skrivet så det blir lätt, och att läsa ett kapitel i taget och sen låta boken vila lite passade perfekt. Den har varit en utmärkt bussbok!
"Allting är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig." - Too-ticki i Trollvinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar