Undret av R.J. Palacio

Originaltitel: Wonder

Sidor: 335 (Inbunden)

"Tioårige August Pullman vet mycket väl att folk stirrar på honom. Trots att han gömmer sig bakom sin långa lugg och envist ser ned i marken känner han deras blickar och hör deras fniss och viskningar. 

Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel. Det gjorde han men hans ansikte blev dock helt deformerat och han har genomgått oräkneliga operationer. Det enda han önskar är att få vara som alla andra barn, men det är inte så lätt, när man inte ser ut som någon annan. 

Auggies föräldrar och hans syster Via har alltid stöttat honom och följt hans framsteg, men nu står dom inför något riktigt stort. Auggie kan inte längre hemundervisas utan det är dags för honom att börja femte klass i en närbelägen skola. Hur ska de andra barnen reagera?"

Undret är en bok jag sett lite här och där ganska länge, och det har bara varit positiva saker. Så när den var en av böckerna som fanns i fikarummet på jobbet kände jag att det äntligen var dags att ta tag i den, för att se vad alla pratat om.

Det är en otroligt fin berättelse, om August och människorna runt honom. Det finns så mycket värme och kärlek i den, men också så mycket oförstående och en del sorg. Den är väldigt trovärdig, allt känns äkta, alla känslor och tankar, reaktioner och händelser. Författaren har verkligen fångat allt, det är så det kan vara för vissa, utan att ens se så otroligt annorlunda ut.

Berättelsen hoppar mellan olika människor, vi får läsa ur August synvinkel, ur hans systers, hennes pojkväns och några av August vänners. Mest gillar jag när det är August själv som berättar, han är en karaktär att tycka om.
Den är dessutom väldigt snabbläst, då det är korta kapitel och intresset alltid hålls uppe.