Drakviskaren av Lovisa Wistrand

Originaltitel: Drakviskaren

Sidor: 599 (Kartonnage)

Serie: Alvblodstrilogin (del 1)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen. 

Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. 

När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. 

Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. 

Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?"

Under min läsning av den här boken har jag haft sällskap på Facebook av Läsa är att leva. Vi läste den samtidigt och har kunnat diskutera under tiden, vilket har varit jättetrevligt och givande! Det är inte ofta jag har haft lyxen att kunna live-diskutera med någon som läser samma bok :).

I alla fall, jag är kluven till den här boken. En del av mig tycker om den. En del av mig har en del invändningar. Jag tänkte börja med det negativa. Dels har jag lite svårt för en del hopp i språket den gör; vissa gånger är det väldigt ordentligt, vackert, som man kan tänka sig att alver pratar. Och sedan hoppar det till saker som mer hör hemma i verkliga livet; raring, aw, dum i huvudet, snuffis och liknande. Det blir ett för stort glapp för mig och något jag hakar upp mig på när det händer.

Sen kommer vi till kärleksdelen och jag ska inte säga för mycket för dem som inte läst den men jag hade problem här. Mitt yngre jag däremot, hade inte reflekterat alls över saker som jag såg problem i nu, det ska jag erkänna. Då hade jag nog bara svepts med och sett det som författaren nog ville att jag skulle se. Men nu har jag svårt för hur allting löser sig, hur saker förlåts.

Och nu låter det ju som jag bara klagar, men det är inte meningen! För det finns som sagt en del av mig som tycker om den, som ändå vill veta hur det går och fortsätter framåt. Den är spännande, lättläst och har bra driv i sig. När huvudkaraktären Iszaelda är tuff och modig, när hon vägrar vara som alla andra vill att hon ska vara, då är hon riktigt bra. Draken Nyx som dyker upp blir en favoritkaraktär hos mig. Det här är författarens debut och även om jag inte kommer helt överens med allt, så ser jag fram emot att ta del av vad hon kan göra i framtiden.

Svenska julsånger book tag

Elins video: https://www.youtube.com/watch?v=lqnUQo3tiHQ&t=0s

1. Julbocken - Gammal favoritbok som du fortfarande gillar.
2. Hej mitt vinterland - En bok som utspelar sig i ett vinterlandskap.
3. Tomten jag vill ha en riktig jul - En läsupplevelse som kändes "på riktigt".
4. Nu ska vi jobba med väldig fart - En bok du slår dig ner med framför brasan för att koppla
av under julstressen.
5. När vi närmar oss jul - En barnbok du aldrig kommer bli för gammal för.
6. En helt ny jul - En bok du har ett starkt minne från.
7. Mer jul - En bok/bokserie som du bara ville ha mer av.
8. När julen rullar över världen - Vilka böcker önskar du dig i julklapp?

Den sista vilan av Mats Ahlstedt

Originaltitel: Den sista vilan

Sidor: 329 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 

"Vem stryper och stympar prostituerade kvinnor?

Flera tecken tyder på att Fatima Wallinder och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har med en satanistsekt att göra. När Fatima och hennes spaningsgrupp nystar i fallet hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre.

Samtidigt sörjer Fatima sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Kan hans dödsfall ha kopplingar till mordutredningen?

Polisen jagar en eller flera gärningsmän, skoningslösa i sin ondska, som anser att vissa människor inte förtjänar att leva. En av dessa är Fatima själv..."

Jag har bara läst en bok av Mats Ahlstedt tidigare och det är Öga för öga, tand för tand, som handlar om en annan utredare, Ella Werner. I den här boken får vi följa Fatima Wallinder och henne har jag alltså inte träffat på tidigare. Öga för öga, tand för tand tyckte jag om. Den här är jag lite mer sval till.

Dels blir jag lite irriterad på Fatima, hon utsätter sig för livsfara gång på gång trots att hon vet att det är dumt och hon vet hur orolig hennes familj (man och barn) blir. Hon åker iväg ensam och träffar/jagar misstänkta och är nära döden vid flera tillfällen. Det stör mig lite när det har upprepats några gånger.

Sen känns det för mig som att det är lite för mycket som händer. Det blir för många trådar och spår. Visserligen knyts allt ihop snyggt i slutet men vägen dit har många grenar och jag hinner aldrig komma in på en tankegång hos polisen innan något nytt dyker upp. Det är så jag upplever det i alla fall.

Den är däremot lättläst och har korta kapitel så det blir lätt att man tänker att man kan läsa ett till och ett till och så vidare. Många kan säkert tycka om den men jag hade en bättre upplevelse med den tidigare boken jag läst av författaren.

Jägaren av Kamilla Oresvärd

Originaltitel: Jägaren

Sidor: 311 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 

"När Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn i köket ligger hennes storasyster livlös på golvet och det är blod överallt. Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kombination med att ständigt ligga steget efter gärningsmannen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen, men till vilket pris? 

Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?"

Det här är en fristående uppföljare till boken Minnesbäraren, som jag inte läst. Om jag förstår det rätt så är båda två böcker som egentligen kom som ljudbokserier på Storytel först, innan de blev fysiska böcker. Jag har inte lyssnat på dem heller utan det här blev min första bekantskap med Stina Seger och hennes kollegor.

Jägaren är en spännande berättelse med mycket driv. Det händer alltid något, kapitlen är korta och det är väldigt lätt att bara låta sig dras med i allt och försöka lista ut hur allt hänger ihop. Jag hade ingen koll på det förrän författaren själv ville att jag skulle förstå det, det var så det kändes. Ledtrådarna var smidigt utplacerade och till slut hade man fått ihop tillräckligt mycket för att se hela bilden.

Det jag egentligen är lite trött på i berättelser på är poliser som mår så dåligt att det går ut över deras jobb av olika anledningar. Att de alltid ska vägra ta emot stöd och hjälp tills något går helt galet. Jag märkte när jag läste att det gjorde mig en aning irriterad den här gången.

Men vill man ha en snabbläst och spännande deckare är det här ett tips!

Veckans topplista - Nobelpriset

Inne hos Johanna är det dags för en ny topplista! Den här veckan koncentrerar vi oss på Nobelpriset. Här blir det fem böcker jag vill läsa av Nobelpristagare helt enkelt.

Rudyard Kipling fick priset 1907 och jag har den här utgåvan av Djungelboken i bokhyllan! Den vill jag så klart läsa.

Selma Lagerlöf fick priset 1909 och jag vill läsa många av hennes böcker men just den här med hennes tre självbiografiska böcker i sig lockar extra mycket.

Patrick Modiano fick priset 2014 och jag har faktiskt läst en bok av honom sen dess. Men den jag är mest intresserad av är fortfarande Dora Bruder. 

Svetlana Aleksijevitj fick priset 2015 och jag har sen dess velat läsa något av henne. Speciellt De sista vittnena. 

Också tar vi med årets pristagare. Den jag är mest nyfiken på är nog Never Let Me Go, men den som kommer bli läst först är nog Återstoden av dagen eftersom det är den jag har hemma.

Maran av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Originaltitel: Maran

Sidor: 197 (Kartonnage)

Serie: PAX (del 9)

Ålder: 9-12

"Svarthäxan sluter ett ödesdigert avtal med Maran och Estrids drömväktare sätts ur spel. Det är korpbröderna Alrik och Viggo som måste bege sig ner i Estrids dröm och rädda henne! Iris varnar dem om att det finns en stor fara med att beträda drömmarnas värld; om man dör i drömmen så dör man på riktigt..."

Det börjar bli lite sorgligt nu när jag läser de här böckerna för nu vet jag hur nära slutet vi är! Bara en enda liten bok kvar att vänta på, sen är det färdigt. Vad ska jag göra då? Vad ska jag då skicka för böcker åt systersonen så fort de kommer ut?!

Som vanligt går det väldigt fort att läsa ut en bok i den här serien, det är så spännande och berättelserna har så bra driv att man verkligen inte vill lägga ner dem. Och den cliffhangern som det avslutades med här alltså...Inte snällt!

Jag har egentligen inte så mycket jag kan skriva om den här enskilda boken då jag inte vill förstöra för någon som kanske inte läst dem än. Det enda jag kan säga är att det är en otroligt bra serie och har man någon i slukaråldern som gillar spännande och lite läskiga böcker är det här verkligen ett hett tips!

Tid för Odd av Dean Koontz

Originaltitel: Odd Hours

Sidor: 287 (Pocket)

Serie: Odd Thomas (del 4)

"Mystiska händelser i den lilla staden Magic Beach i Kalifornien har fått Odd att bege sig till västkusten. Men är det ett meddelande från andra sidan eller ett förtvivlat rop på hjälp?

Odd Thomas vet mer om universums mysterium än någon annan. Han kan se de döda och han har lärt sig att ingenting sker av en slump - även i kaoset finns det ordning, mål och mening. I sitt hem i öknen lyck­ades Odd en gång finna lugn och ro men han förlora­de allt igen. Ensam och rädd befinner han sig nu i en stad vars namn tycks vilja säga honom något. Med­an han försöker ta reda på vad som lockat dit honom tar han jobb som kock och assistent åt en excentrisk 90-årig före detta filmstjärna som bär på lika många rädslor som minnen från Hollywoods glansdagar. 

Men ingenting är vad det verkar vara. De onda kraf­ter Odd möter kommer från fler än ett håll och det nattsvarta mörkret tänker inte övergå till gryning för­rän ett förödande avslöjande har skett."

Nu har jag läst den sista boken jag har hemma om Odd Thomas, den väldigt charmiga och sympatiska snabbmatskocken från Pico Mundo. Nu måste jag köpa på mig resten av serien för att kunna fortsätta!

För fortsätta vill jag så klart. Jag älskar att läsa om Odd. Jag vet att jag sagt det tidigare men det tål att upprepas, han är verkligen en av mina absoluta favoritkaraktärer. Böckerna är väldigt spännande och det förekommer ju en del övernaturligt i dem, men i grunden är det ändå oftast människan som är den onda. Men trots allt mörker som finns i berättelserna tar Odd också med sig en otroligt härlig humor in bland allt. Inte så att det blir för mycket, men den finns där i små kommentarer och funderingar han har.

Jag vill inte säga så mycket om den här enskilda boken eftersom det är nummer fyra i serien. Men har ni inte läst om Odd ännu så kan jag verkligen rekommendera att ni gör det!

"En duva som sänker sig genom vitglödande luft, en buske som börjar brinna och en röst som hörs ur elden, stjärnor som flyttar sig ur sina tidlösa konstellationer och bildar meningsfulla mönster på himlen... 

Det är några av de tecken som profeter genom historien har baserat sina förutsägelser och handlingar på. Jag fick istället två klockor som hade stannat.  

Om jag inte bara är ett missfoster vars utomsinnliga varseblivning är resultatet av ett fåtal muterade synapser som gör underliga kopplingar i hjärnan, om min gåva har en annan givare än den likgiltiga Naturen och dessutom har ett syfte, då måste ängeln som sköter Odd Thomas konto ha en riktigt ansträngd budget." - sid. 108