Europa Refugium av Peter Westberg

 

Originaltitel: Europa Refugium

Sidor: 244 (Häftad)

Serie: Europa compendium (del 2)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Välkommen tillbaka till helvetet!

Rinnande vatten och elektricitet tillhör de mest frekventa önskedrömmarna. Ett samhälle i totalt kaos. Utan lagar och regler återstår endast överlevnad. Ingen går säker. Faran lurar överallt och utgörs av såväl friska som smittade.

Vart tar du vägen när allt du tagit för givet gått förlorat? Vem kan du lita på?"

Fortsättningen på Europa Pandemus är precis lika spännande och fartfylld som första delen!

Herregud författaren är verkligen inte rädd om läsarens nerver. Så fort jag känner att jag kan slappna av händer det något som antingen gör att nerverna blir på helspänn igen eller att hjärtat går sönder lite. Det går inte att lägga undan boken när jag väl börjat på den, behovet av att få veta hur allt kommer gå är alldeles för stort. 

Det finns karaktärer att bry sig om, några som jag verkligen kommer nära under deras kamp för överlevnad och några att bara avsky. 

Jag kommer nog att lyssna på författarens bok Gourmand inom en snar framtid men först måste mina nerver få vila lite.

De andra av Nils-Petter Löf

Originaltitel: De andra

Serie: De andra (del 1)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Vad är det egentligen som händer i Ånge? En ung kvinna avlider under gåtfulla omständigheter och besynnerliga varelser rör sig i skogarna. De levandes värld kommer allt närmare en kaotisk tillvaro, präglad av död och förstörelse. I drömmarna kan de som har förmågan besöka den sovande världen, men dörren går åt två håll. Ska de andra återigen få besöka de vaknas värld?"

Om ni såg min video med januaris TBR så såg ni att jag verkligen hoppades på att tycka om den här boken. Den beskrivs som en mörk urban fantasy och utspelar sig dessutom i Norrlands inland. Det lät som en bok som verkligen skulle passa mig.

Tyvärr gör den inte det. Jag gillar själva grundidén, att det finns något i en annan värld som man kommer till när man sover. Och att något där inte är bra, något som vill komma över till vår värld. Dör man i den världen dör man i den verkliga världen och så vidare. Det hade kunnat bli jättebra, men för mig känns det som att det hade behövts arbetats mer med, gås igenom fler gånger.

Det finns en prolog och den var riktigt spännande. Den gjorde mig nyfiken och jag ville fortsätta läsa. Men sedan när jag kom till huvudberättelsen så gick allt för snabbt för mig; det blir så mycket baserat på händelser att jag inte lär känna karaktärerna.

På vissa ställen känns det som att det är missar kvar som inte borde vara där. Vid ett tillfälle händer en del saker som får huvudkaraktären, John, att låna hem några speciella böcker från biblioteket. Det är väldigt tydligt för mig som läsare att han gör det på grund av händelserna som precis utspelade sig. Men ändå förklaras det för mig i nästa stycke. Vid ett annat tillfälle verkar en karaktär bli förvånad när hon får veta att John heter just John, och inte ett annat namn som han använt sig av, men hon kallade honom John några sidor tidigare.
I en mening säger John att han inte känt en annan karaktär speciellt länge, några meningar längre ner är han chockad över något för att han trodde att han visste allt om samma karaktär. Det är alldeles för många sådana här saker som stör läsningen.

Så tyvärr klickade det inte mellan mig och De andra. Jag hade verkligen hoppats på att det skulle göra det.

Drakviskaren av Lovisa Wistrand

Originaltitel: Drakviskaren

Sidor: 599 (Kartonnage)

Serie: Alvblodstrilogin (del 1)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen. 

Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. 

När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. 

Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. 

Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?"

Under min läsning av den här boken har jag haft sällskap på Facebook av Läsa är att leva. Vi läste den samtidigt och har kunnat diskutera under tiden, vilket har varit jättetrevligt och givande! Det är inte ofta jag har haft lyxen att kunna live-diskutera med någon som läser samma bok :).

I alla fall, jag är kluven till den här boken. En del av mig tycker om den. En del av mig har en del invändningar. Jag tänkte börja med det negativa. Dels har jag lite svårt för en del hopp i språket den gör; vissa gånger är det väldigt ordentligt, vackert, som man kan tänka sig att alver pratar. Och sedan hoppar det till saker som mer hör hemma i verkliga livet; raring, aw, dum i huvudet, snuffis och liknande. Det blir ett för stort glapp för mig och något jag hakar upp mig på när det händer.

Sen kommer vi till kärleksdelen och jag ska inte säga för mycket för dem som inte läst den men jag hade problem här. Mitt yngre jag däremot, hade inte reflekterat alls över saker som jag såg problem i nu, det ska jag erkänna. Då hade jag nog bara svepts med och sett det som författaren nog ville att jag skulle se. Men nu har jag svårt för hur allting löser sig, hur saker förlåts.

Och nu låter det ju som jag bara klagar, men det är inte meningen! För det finns som sagt en del av mig som tycker om den, som ändå vill veta hur det går och fortsätter framåt. Den är spännande, lättläst och har bra driv i sig. När huvudkaraktären Iszaelda är tuff och modig, när hon vägrar vara som alla andra vill att hon ska vara, då är hon riktigt bra. Draken Nyx som dyker upp blir en favoritkaraktär hos mig. Det här är författarens debut och även om jag inte kommer helt överens med allt, så ser jag fram emot att ta del av vad hon kan göra i framtiden.