Originaltitel: Den sista vilan
Sidor: 329 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack!
"Vem stryper och stympar prostituerade kvinnor?
Flera tecken tyder på att Fatima Wallinder och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har med en satanistsekt att göra. När Fatima och hennes spaningsgrupp nystar i fallet hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre.
Samtidigt sörjer Fatima sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Kan hans dödsfall ha kopplingar till mordutredningen?
Polisen jagar en eller flera gärningsmän, skoningslösa i sin ondska, som anser att vissa människor inte förtjänar att leva. En av dessa är Fatima själv..."Jag har bara läst en bok av Mats Ahlstedt tidigare och det är Öga för öga, tand för tand, som handlar om en annan utredare, Ella Werner. I den här boken får vi följa Fatima Wallinder och henne har jag alltså inte träffat på tidigare. Öga för öga, tand för tand tyckte jag om. Den här är jag lite mer sval till.
Dels blir jag lite irriterad på Fatima, hon utsätter sig för livsfara gång på gång trots att hon vet att det är dumt och hon vet hur orolig hennes familj (man och barn) blir. Hon åker iväg ensam och träffar/jagar misstänkta och är nära döden vid flera tillfällen. Det stör mig lite när det har upprepats några gånger.
Sen känns det för mig som att det är lite för mycket som händer. Det blir för många trådar och spår. Visserligen knyts allt ihop snyggt i slutet men vägen dit har många grenar och jag hinner aldrig komma in på en tankegång hos polisen innan något nytt dyker upp. Det är så jag upplever det i alla fall.
Den är däremot lättläst och har korta kapitel så det blir lätt att man tänker att man kan läsa ett till och ett till och så vidare. Många kan säkert tycka om den men jag hade en bättre upplevelse med den tidigare boken jag läst av författaren.
