Veckans bokbloggsjerka

Fredag och inne hos Annika är det dags för en ny jerka! Hoppas ni alla haft en bra vecka och att ni får en fin påsk! Veckans fråga är:

"Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc."

Alltså, det beror ju helt på. Jag älskar tegelstenar så det är ju inte alltid jag vill ha kortare böcker. Som jag nämnde förra veckan är min favoritserie också 47 delar lång så den hade jag inte heller velat korta ner.

Men det är klart att vissa böcker hade kunnat kortas ner en del. Just nu kan jag verkligen inte komma på en titel för det är nog ganska länge sedan jag kände så. Och det är ju positivt! Bättre svar än så får jag nog inte till idag.

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt

Originaltitel: Sju dagar kvar att leva

Sidor: 240 (Inbunden)

"Där sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.

När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.

Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en mördare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.

Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva."

Du har sju dagar kvar att leva innan du blir injicerad med ett gift tills ditt hjärta slutar slå. Kan ni tänka er det? Hur hanterar man den nedräkningen?

Det här är en av böckerna jag köpte på bokrean i år. Jag har velat läsa den länge och efter en del om och men fick den följa med hem nu. Det är jag verkligen glad för. Det har varit väldigt intressant läsning om ett svårt ämne. Och jag som läser kan ju inte veta, är det rätt män som döms till döden? De hon pratar med, de som hon pratar om med anhöriga, är de skyldiga eller har det blivit fel?

Det var en tung bok trots att den är ganska kort. Men när jag väl började läsa kunde jag knappt sluta. Vi får följa de dömda, anhöriga till dem och till offren, polis som varit inblandade i utredningar och prästen som följt många fångar till deras sista andetag.

Här talar man verkligen om livet och döden. Och väntan på den. Har ni inte läst den här så gör det, den är verkligen läsvärd.

Skam av Robert Warholm

Originaltitel: Skam

Sidor: 226 (Inbunden)

"I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.

Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren."

Skam är skriven av en bokbloggarkollega, Mina skrivna ord, och jag fick den hemskickad som tack för att jag provläste hans manus tidigare. Tack! Helt ärligt var jag lite kritisk när jag läste det för jag började direkt tänka på Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Det kändes som det redan var gjort. Men berättelserna bygger ju på ett verkligt fall så det blir väl så då, något fängslar många och ger idéer.

Nu när jag fått läsa hela boken kan jag lättare se den som något eget. Den var spännande, lättläst och intressant. Det här mordet, det riktiga, Yngsjömordet är verkligen hemskt och jag förstår dragningen att skriva om det.

Jag blev både frustrerad och arg under tiden jag läste och det är ju bra när en bok skapar känslor. Så trots min kritiska inställning till det i början blev jag positivt överraskad och kunde se berättelsen för sig själv.

Ellens alla hundar av Catarina Kruusval

Originaltitel: Ellens alla hundar

Sidor: 32 (Inbunden)

Ålder: 3-6

"Ellen gillar verkligen hundar: skuttiga, blyga, busiga, snälla, stora och små!

Å, vad Ellen längtar efter en alldeles egen hund! Men pappa säger bara "kanske" - och sen får Ellen aldrig någon hund...Eller?"

Ja alltså, hundtokig är jag, så när den här dök upp på jobbet var det ju självklart för mig att kika igenom den. Och det jag såg fick mig att köpa den. Den är verkligen full av söta hundar, men det var två bilder som fick hjärtat att slå extra hårt. Ni ska få se dem senare i inlägget, då kommer ni förstå varför jag var tvungen att ha den.

Förutom det är det en jättecharmig bok. Perfekt för det hundtokiga barnet. Sedan kanske föräldrarna får höra tjat om hundköp men det kan man ju faktiskt leva med, eller hur?

Min personliga anledning, det som vann över mig helt var att jag hittade både Aramis och Nitro i den. Ja alltså, inte dem personligen men raserna. Och då var det inget att bråka om, boken köptes och följde med hem.

 Aramis!

 Nitro!

Hur söta är dem inte?!

Nytillskott i hyllan

Räcker det med reaböckerna? Ha! Inte då. Jag har handlat mer både rea och icke-rea.

• Ellens alla hundar av Catarina Kruusval. Ja en barnbok, till mig själv. Det kommer ett inlägg om den här i morgon och då får ni en bättre förklaring till varför!
• Huset som vaknade av Martin Widmark. Och en till barnbok till mig själv. Den var så jäkla fin så jag kunde inte stå emot.
• Boken om vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz. Det här är ett recensionsexemplar, jag läste författarens första bok och fick nu fortsättningen, tack! 
• 642 saker att skriva om + 2 pennor. Jag sa ju att jag skulle skriva mer för hand i år, det här är också ett steg mot det målet!

• Bortom rimligt tvivel av Christer Van Der Kwast. En till reabok som fick följa med när det blev 50% på reapriset.
• Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. Också en reabok från sista rycket, den här är redan läst och inlägg kommer under veckan!

Veckans bokbloggsjerka

Då är det dags att vara med i jerkan igen, det var ett tag sen! Nu undrar Annika:

"Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?"

Ptja, min favoritserie är ju i 47 delar så vad ska jag säga? Nej men, det är en engångsgrej. Jag kommer nog aldrig orka följa en serie så länge igen.  Sagan om Isfolket är speciell och kommer alltid vara det. Men till exempel deckarserier skulle jag aldrig orka följa i så många böcker. Då blir det för mycket och långdraget. Det finns så många böcker att hinna med, då känns det på något vis som en lång serie tar upp för mycket tid.

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Originaltitel: Syndafloder

Sidor: 446 (Inbunden) 

Serie: Fredrika Bergman (del 6)

"En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framförbrasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret. I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.  

Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonymebrevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?"

Jag gillar ju Kristina Ohlssons ungdomsböcker och hennes skräckroman Sjuka själar. Men hennes deckare har jag faktiskt aldrig läst. Så när jag fick den här boken var det ju ett perfekt läge att testa! Nu är det här del sex om Fredrika Bergman men det går bra att hoppa in i serien här tycker jag. Jag får veta det jag behöver om hennes bakgrund och gamla fall.

Det är både spännande och klurigt. Ohlsson är verkligen skicklig på att väva ihop många olika delar till en smart helhet i slutet. Hon lurar mig flera gånger och det är ju så en bra deckare ska göra. Jag vill inte ha svaret direkt, jag vill klura och låtsas vara smart och sen bli snopen när nya ledtrådar kastar omkull mina teorier.

Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att läsa de tidigare delarna men när tiden skulle räcka till det vet jag inte riktigt. Det finns för mycket jag ska läsa redan!