Ingenting att se av Robert Warholm

Originaltitel: Ingenting att se

Sidor: 325 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.

Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.

När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Jag har tidigare läst Skam och Synd av Robert Warholm och de tyckte jag bra om. Båda två är historiska deckare baserade på verkliga mordfall. Det här är något helt annorlunda, och tyvärr är det inte riktigt en bok för mig. Delvis hade jag nog förväntat mig något annat när jag plockade upp boken, jag trodde att mer skulle handla om mysteriet om vad som finns på övervåningen.

Men istället är det verkligen hela Carins liv och samtidigt får man se hur samhället utvecklas genom hennes ögon. Det är inte riktigt något som fångar mig. Jag reagerar också på rasistiska uttalanden, som jag förstår är där för att det var så på den tiden, men det känns ändå onödigt att sätta det i ord i en bok som skrivs nu.

Den är välarbetad och det känns att författaren har koll på svensk historia. Politik blandas med religion och frågor om sexualitet och ensamhet. När vi närmar oss årtal från mitt eget födelseår 1988 och framåt nämns händelser som jag också känner igen och minns. Carin är dessutom en väldigt stor boknörd och det är ju alltid ett plus, men tyvärr räcker det inte för att dra in mig ordentligt i den här berättelsen.

Synd av Robert Warholm

Originaltitel: Synd

Sidor: 244 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna. 

Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen. Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."

Robert Warholm har tidigare skrivit boken Skam, som var en positiv överraskning för mig! Även i sin nya bok, Synd, tar han ett verkligt, gammalt mordfall och skriver om det med egna vinklingar. Den här gången hade jag ingen koll på det verkliga fallet och kunde njuta av att läsa boken utan att veta vad som skulle hända!

För mig som är intresserad av verkliga brottsfall är det här ett väldigt bra sätt att få en liten historielektion om just det samtidigt som jag får en bra och spännande roman. Författaren förklarar även i sitt efterord vad som verkligen hänt och när han har målat vidare på berättelsen med egna lösningar.

Jag gillar att den utspelar sig i samma bygd som första boken och några välkända karaktärer dyker upp igen. Tyvärr är länsman Nathanael Efraimsson en av dem, han är en otroligt frustrerande karaktär som slänger folk i häktet hit och dit utan att bry sig så mycket om själva bevisningen. Är det någon som får mig att vilja slänga boken i väggen är det han.

På något ställe är fel namn satt på fel karaktär men det är väldigt sällsynt och inget som stör själva läsningen egentligen. Det är lätt att förstå vem man syftar på. Annars är det en välskriven och intressant berättelse och jag ser fram emot vad mer Warholm kan tänkas skriva i framtiden.

Skam av Robert Warholm

Originaltitel: Skam

Sidor: 226 (Inbunden)

"I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.

Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren."

Skam är skriven av en bokbloggarkollega, Mina skrivna ord, och jag fick den hemskickad som tack för att jag provläste hans manus tidigare. Tack! Helt ärligt var jag lite kritisk när jag läste det för jag började direkt tänka på Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Det kändes som det redan var gjort. Men berättelserna bygger ju på ett verkligt fall så det blir väl så då, något fängslar många och ger idéer.

Nu när jag fått läsa hela boken kan jag lättare se den som något eget. Den var spännande, lättläst och intressant. Det här mordet, det riktiga, Yngsjömordet är verkligen hemskt och jag förstår dragningen att skriva om det.

Jag blev både frustrerad och arg under tiden jag läste och det är ju bra när en bok skapar känslor. Så trots min kritiska inställning till det i början blev jag positivt överraskad och kunde se berättelsen för sig själv.