Rosenträdgården av Tracy Rees

 

Originaltitel: The Rose Garden

Sidor: 439 (Häftad)

"London 1895. Olive Westallen lever ett priviligierat liv i familjens hem i West Hampstead, om än ett ensamt liv. Vid 28 års ålder anses hon för gammal för giftermål, men Olive tänker inte gråta över vad hon missat. Hon har radikala planer för familjen Westallens framtid, planer som kommer att chockera den societetsvärld hon rör sig i.

För tolvåriga Ottilie Finch är staden en spännande plats att utforska. Hennes familj har nyligen flyttat till Hampstead från Durham, på grund av en skandal som Otty är lyckligt omedveten om. Hon älskar London Zoo, de stora välbärgade villorna och kanalerna med den intensiva aktiviteten som pågår dygnet runt. Den enda skuggan över hennes dagar är moderns mystiska sjukdom. Mrs Finch är instängd i sitt rum och träffar ingen.

Artonåriga Mabs Daley jobbar på kanalen, och det är långt ifrån exotiskt hon får slita hårt och riskera liv och lev för en snål lön som ska försörja hennes pappa och syskon. Så när hon erbjuds arbete som piga hos familjen Finch i deras eleganta townhouse, känns det som en biljett till ett bättre liv. Hon vet inte att allt inte är så perfekt som det verkar. Mabs fångas upp i nätet av hemligheter och lögner som jagat familjen Finch från deras senaste hem, och hon ställs snart inför ett omöjligt dilemma."

Jag har läst en annan bok av Tracy Rees tidigare, Amy Snow, den blev en favorit och gjorde så att jag verkligen ville läsa mer av författaren. Samtidigt gjorde det att jag blev ganska nervös inför att plocka upp Rosenträdgården, kunde den verkligen bli en lika bra läsupplevelse? 

Nja, inte riktigt lika bra tyvärr. Men ändå inte dålig! Jag gillade berättelsen och karaktärerna jag fick lära känna. Det är starka och modiga kvinnor i fokus. De är smarta och vill alla förändra världen de lever i, göra den bättre och ge kvinnor bättre förutsättningar i samhället. Deras vägar korsar av olika anledningar och de blir viktiga i varandras liv. 

Så även om den inte nådde upp till samma höjder som Amy Snow, är det en riktigt bra historisk roman som jag verkligen kan rekommendera! 

Polcirkeln av Liza Marklund

 

Originaltitel: Polcirkeln

Sidor: 375 (Inbunden)

Serie: Stenträsktrilogin (del 1)

"Stenträsk i Norrbottens inland, tidigt 1980-tal.

Fem tonårsflickor träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst. Fyrtio år senare hittas hon, naken och huvudlös, inmurad i ett brofundament. 

Wiking Stormberg, pojken som flera av flickorna var förälskade i under skolåren, är idag polischef i Stenträsk. Han utreder mordet på sina forna klasskamrat. 

De fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, återförenas julen 2019 för första gången sedan kamratens försvinnande. För Wiking står det snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad han själv hade för del i det."

Jag har läst en annan bok av Liza Marklund tidigare men det är många, många år sedan. Jag har inget direkt minne av den och kan inte riktigt jämföra på något sätt och se om hennes skrivsätt har ändrat sig. Däremot kan jag säga att jag verkligen gillar Polarcirkeln.

Det handlar om ett försvinnande, ett brott. Och visst får man följa polisen som utreder fallet litegrann. Men allra mest tycker jag det handlar om de fem flickorna, både tiden innan försvinnandet och hur de fyra som finns kvar är när de träffas igen flera år senare. Det finns så mycket som skaver i deras grupp och det är intressant att följa det utifrån. Jag hade däremot inte velat vara med i deras bokcirkel, det verkar inte ha varit speciellt trevliga träffar på slutet. 

Karaktärerna är inte nödvändigtvis lätta att tycka om. Jag har en favorit bland tjejerna som verkligen känns snäll och äkta. De andra är mer komplicerade. Det är inte något dåligt utan gör istället så att berättelsen får flera lager där mycket döljs bakom det ytliga de visar upp. 

Jag är glad att det här ska bli en trilogi och längtar efter nästa del!

Amy Snow av Tracy Rees

 

Originaltitel: Amy Snow

Sidor: 506 (Häftad)

"Året är 1831 när åttaåriga Aurelia Vennaway hittar ett övergivet spädbarn i snön på herrgårdens ägor. Hon tar med sig hittebarnet hem, till föräldrarnas stora förfäran. Men Aurelia övertygar dem om att barnet ska få stanna, och hon döper henne till Amy Snow. Amy växer upp bland tjänarna, avskydd av Aurelias aristokratiska föräldrar, men för Aurelia är Amy som en syster. En innerlig vänskap som abrupt tar slut när Aurelia dör, endast tjugotre år gammal, och den obeveklige godsägaren skickar Amy på porten.

Det dröjer inte länge innan Amy får ett paket med ett brev från Aurelia, där hon avslöjar att hon burit på en hemlighet. Från graven skickar hon Amy på en skattjakt som bara Amy kan följa mot en livsomvälvande upptäckt."

Amy Snow är ren och skär läsglädje. Jag har velat sträckläsa boken samtidigt som jag ville dra ut på det för att den inte skulle ta slut. Nu när sista sidan är läst saknar jag berättelsen och vill tillbaka in i den. Jag vill följa Amy ännu längre, få läsa ännu mer! Det är verkligen en speciell känsla när en bok passar mig som läsare så bra. 

Amy är en karaktär som är lätt att tycka om. Hon får ingen lätt start på livet men lyckas ändå klara sig tack vare vänskapen med Aurelia. Men det är när Aurelia dött som berättelsen börjar. Det är då Amy får ge sig ut på sitt äventyr och sin skattjakt i form av brev som Aurelia lämnat efter sig. 

Jag älskar idéen med skattjakten. Den får Amy att växa och träffa alla möjliga sorters människor. Vissa otroligt vänliga och varma, andra som inte är lika godhjärtade. Men framförallt lär hon sig mycket om sig själv och vad hon klarar av. Och sakta men säkert får hon ta del av en hemlighet som Aurelia inte kunde dela medan hon var i livet. 

Vi är inte långt in på 2021 men jag vet att jag precis har läst en bok som kommer vara med på listan över årets bästa böcker.

Stormfågel av Lena Ebervall & Per E Samuelson

 

Originaltitel: Stormfågel

Sidor: 413 (Inbunden)

"Det var krig. Nazisterna hade tagit över Köpenhamn och lyktorna var släckta längs Öresunds danska kustlinje.

Jane Horney var ung och vacker, äventyrlig på gränsen till dumdristig. I en manlig värld av SS-officerare och Gestapomän, dubbelspioner och agenter rörde hon sig mellan Stockholm, Köpenhamn och Berlin utan att förstå hur farligt det var. Det var kärleken som drev henne mot ett fruktansvärt öde. Hennes fiender svärtade ner hennes namn i decennier efter krigets slut."

När jag fick reda på att den här boken skulle komma ut blev jag väldigt glad och förväntansfull. Ebervall & Samuelson är ett författarpar som skriver romaner baserade på verkliga händelser och personer. Jag har läst alla deras tidigare böcker och tyckt att de varit jättebra. Så förväntningarna på Stormfågel var riktigt höga.

Trots att jag ändå läst ganska mycket om andra världskriget har jag aldrig hört talas om Jane Horney tidigare. En ung kvinna som bodde i Stockholm men reste mycket till både Berlin och Köpenhamn. Under andra världskriget var det varken enkelt eller säkert. Till slut började det viskas om henne, var hon egentligen en tysk spion? 

Den här romanen om hennes liv och öde är otroligt fascinerande. Jag sitter och håller andan många gånger för att hon är så illa ute, oftast utan att ens veta om det. Ibland vill jag bara skaka om henne så hon kanske vaknar upp och tänker till innan hon rusar ut och följer sina infall. Samtidigt som hon har ett lite naivt drag är hon riktigt modig. Hon verkar nästan aldrig vara rädd för sin egen skull utan försöker bara hjälpa till och göra det rätta. Tyvärr är inte alla i hennes närhet lika godhjärtade.

Mina förväntningar möttes helt klart. Stormfågel kan vara en ny favorit från författarparet Ebervall & Samuelson. Den rörde upp många känslor och jag fick lära mig mycket nytt om delar av andra världskriget som jag tidigare inte vetat något om. 

Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per E Samuelson

Originaltitel: Mördaren i folkhemmet

Sidor: 430 (Inbunden)

"MORDEN SOM SKAKADE SVERIGE. Slaget mot det trygga folkhemmet Sverige är hårt och tidningsskriverierna om händelsen övertrumfar krigsrubrikerna. Det dånar i folkdjupet. Polisen måste hitta mördaren.

Vittnen kan berätta om en mörkhårig man och en svart bil. Slumpen vill att den kände idrottslegenden Olle Möller svarar exakt mot de få ledtrådar polisen har. Olle, som är en bekymmersfri typ och glad i kvinnor, svarar dumt på polisens frågor. Men är han verkligen en barnamördare?

Mordet på Gerd blir Olle Möllers öde och förföljer honom hela livet. På femtiotalet sker ytterligare två otäcka mord: femåriga Kerstin från Stockholm och tvåbarnsmamman Rut Lind från Fjugesta mördas med några års mellanrum. Polisen ivrigt påhejad av en enig press och folkopinion är övertygad: Möller är skyldig igen!

När Olle Möller 1959 åtalas för mordet på Rut blir det Sveriges största mordrättegång genom tiderna. Dag ut och dag in toppar Fjugestamordet löpsedlarna och "mördaren Möller" är Sveriges mest hatade man. 

Olle själv nekade i sten fram till sin dödsdag."

Äntligen har jag läst den här boken! Det har varit riktigt dumt att den har fått stå och vänta så länge, för såklart var den riktigt bra och fängslande. Det går inte att förvänta sig något annat av den här författarduon, inte för mig i alla fall.

Jag kan inte påstå att jag hade hört talas om Olle Möller innan den här boken berättade för mig vem han var och vad som hände under hans liv. Jag hade inte hört talas om morden på Gerd, Kerstin och Rut. Nu vet jag mycket mer. Det är otäck läsning, på många sätt. Dels på grund av morden och övergreppen som offren får gå igenom, men sen också hur polisen snöar in på en enda man och vägrar se åt annat håll. Inte ens när bevisen faktiskt skriker högljutt att någon annan är skyldig, de bara vinklar in allt så det passar deras egen teori. Det är läskigt att det kan ha gått till så, att en oskyldig man faktiskt suttit fängslad i flera år medan andra skyldiga har gått fria.

Någon enstaka polis försöker göra det rätta och faktiskt följa bevisen, men att kämpa ensam i den motvinden var helt omöjligt och därför gick det som det gick. Jag har suttit med andan i halsgropen och med ilskan växande i bröstet. Det blir alltid så när jag läser en bok som de här två författarna skrivit, jag lämnas inte oberörd. Nu har jag bara en bok kvar att läsa som de har gett ut; Ers Majestäts olycklige Kurt och den hittade jag på secondhand under mitt Umeåbesök nyligen så den ska jag kasta mig över snart!

Domardansen av Lena Ebervall & Per E Samuelson

Originaltitel: Domardansen

Sidor: 439 (Inbunden)

"Den ene var en bohemisk mångmiljonär, den andre en högt uppsatt och karismatisk domare. Deras vägar korsades vid landets största och viktigaste domstol. 

Hur kunde det som sedan hände faktiskt hända? Hur kunde en domare förskingra miljonbelopp i åratal utan att bli stoppad? Leden slöts, locket lades på. För till varje pris skulle domaren skyddas. Av sina egna kollegor, de högsta juristerna i landet. 

Alltihop börjar i ett mörkt och kallt trettiotal. Och det slutar inte förrän på femtiotalet."

Tidigare har jag läst Bombmannens testamente och Florence Stephens förlorade värld av författarparet. Båda är riktigt bra!

Det som är så speciellt med deras böcker är att de tar verkliga händelser och skriver om dem i romanform. Och de gör det riktigt bra. Även i den här boken. Det är otroligt frustrerande läsning för det som händer den bohemiske mångmiljonären, Gustaf Unman, är hemskt orättvist. Han blir så sviken av alla med makt under flera år och jag blir verkligen arg flera gånger. Det är sjukt att domaren kunde komma undan med så mycket, inte bara mot Unman utan mot flera andra också. Och alla som kunde ha hjälpt till att sätta stopp för det skyddade honom!

Samtidigt som berättelsen drar in mig och får mig engagerad så lär jag mig en hel del. Jag hade aldrig hört talas om Unman tidigare. Det är precis som när jag läst deras andra böcker. Jag får en historielektion om saker jag inte visste något om. Och de gör det på ett så intressant och fångande sätt.

Som tur är har jag kvar två av deras tidigare böcker att läsa; Mördaren i folkhemmet och Ers Majestäts olycklige Kurt. Jag ser verkligen fram emot att läsa dem! 

Florence Stephens förlorade värld av Ebervall & Samuelson

Originaltitel: Florence Stephens förlorade värld

Sidor: 340 (Inbunden)

"Huseby bruk var i början av 1900-talet Smålands mäktigaste egendom, masugnens eld dånade, skogen och jorden bar rikedom till familjen Stephens. Det var i denna ljusa tillvaro Florence växte upp.

Men livet igenom hade hon en stor svaghet - sin starka kärlek till kungahuset - och hon blev ett lätt offer när ögonstenen prins Carl och hans skrupelfria vän gjorde entré. Det tog inte många år förrän Florence var barskrapad och Huseby bruk stod på ruinens brant.

Husebysaken blev en av de skandaler som skakade Sverige på femtiotalet. Florence Stephens förtrollade värld sjönk sakta ner i mörkret. Hon förlorade sitt slott och sitt kungarike.

Detta är sannsagan om Florence Stephens märkliga liv."

Tidigare har författarna skrivit bland annat Bombmannens testamente som jag lyssnade på för några år sedan och tyckte väldigt bra om. De gjorde ett jättebra jobb med att ta verkliga händelser och skriva dem i skönlitterär form.

Även den här boken om Florence Stephens liv är otroligt bra. Det är intressant och fascinerande, och vissa gånger väldigt frustrerande. Jag tycker synd om henne som blir lurad om och om igen av samma personer, en av dem är någon hon älskar högt och litar på. Han bara utnyttjar hennes godhet utan att hennes tro på honom faller. Det är den frustrerande delen, att hon aldrig ser vad han håller på med. Hennes blinda tro på att han aldrig kan göra något fel.

Men frustration till trots, jag har verkligen svårt att slita mig under läsningen. Det blir extra intressant när det är verkliga händelser och personer. Det känns som att jag kommer riktigt nära Florence och jag vill henne så väl, jag vill att hon ska få ett lyckligt slut och öppna ögonen innan hennes älskade Huseby förfaller helt.

Jag rekommenderar den starkt! Nu är jag dels väldigt sugen på att läsa författarnas tidigare böcker, Mördaren i folkhemmet och Ers Majestäts olycklige Kurt, och dels sugen på att besöka Huseby bruk.

De mörkermärkta av Mattias Leivinger & Johannes Pinter

Originaltitel: De mörkermärkta

Sidor: 407 (Inbunden)

"I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.

När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp.

Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta."

Alltså det hände igen. En bok jag verkligen trodde att jag skulle gilla men som lämnade mig besviken. Två såna på kort tid nu, trist!

Anledningen att jag blev nyfiken på De mörkermärkta var för att jag såg den beskrivas som en thriller med övernaturliga inslag. Woho kände jag då, det här är något för mig. Men nej, det var det verkligen inte. Jag upplevde den bara som rörig, det kändes som att alldeles för mycket ville få plats i en och samma bok. Det är många karaktärer och många röster om olika händelser och allt blev bara förvirrande. Det kändes stressigt på något vis.

Så tyvärr fastnade jag inte alls för den här. Det känns som att slutet lämnade öppet för en fortsättning men det är inget jag kommer följa i så fall.

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Originaltitel: Syndafloder

Sidor: 446 (Inbunden) 

Serie: Fredrika Bergman (del 6)

"En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framförbrasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret. I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.  

Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonymebrevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?"

Jag gillar ju Kristina Ohlssons ungdomsböcker och hennes skräckroman Sjuka själar. Men hennes deckare har jag faktiskt aldrig läst. Så när jag fick den här boken var det ju ett perfekt läge att testa! Nu är det här del sex om Fredrika Bergman men det går bra att hoppa in i serien här tycker jag. Jag får veta det jag behöver om hennes bakgrund och gamla fall.

Det är både spännande och klurigt. Ohlsson är verkligen skicklig på att väva ihop många olika delar till en smart helhet i slutet. Hon lurar mig flera gånger och det är ju så en bra deckare ska göra. Jag vill inte ha svaret direkt, jag vill klura och låtsas vara smart och sen bli snopen när nya ledtrådar kastar omkull mina teorier.

Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att läsa de tidigare delarna men när tiden skulle räcka till det vet jag inte riktigt. Det finns för mycket jag ska läsa redan!

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad av Linda Skugge

Originaltitel: Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad

Sidor: 274 (Pocket)

"Med skarp iakttagelseförmåga, med oräddhet och ett språk som biter kräver Linda villkorslös kärlek för alla barn. Hon ger oss lektioner i feminism, argumenterar för rätten till kejsarsnitt, resonerar kring abort, porr, föräldraförsäkring och andra ständigt aktuella ämnen. Linda Skugge har förmågan att vara skitförbannad och rolig på en gång - det visar hon tydligt i Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad, ett urval ur Lindas samlade krönikor mellan åren 1998 och 2001."

Den här boken fick följa med mig hem från syrran egentligen enbart baserat på titeln. Annars har jag ingen direkt koll på Linda Skugge eller det hon skrivit. Jag har nog aldrig tidigare läst någon krönika av henne eller intresserat mig särskilt mycket för henne som person.

Men det var en snabbläst bok med sina korta avsnitt om allt möjligt. Ibland var det lite roligt, ibland väldigt smart men ibland också lite upprepande. Vissa krönikor tog upp samma saker kändes det som och då hände det att jag skumläste lite för att inte behöva läsa samma sak flera gånger.

Allt som allt en trevlig liten bok som gick snabbt att läsa och hade flera bra stunder, men nu får den nog gå vidare till ett nytt hem.