1007 av Johannes Pinter

 

Originaltitel: 1007

Sidor: 186 (Kartonnage)

"Du har just blivit biten och smittad av någon form av virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet. Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt. Det enda han behöver göra är att överleva en dag. Problemet är att dagen är 1007 timmar lång..."

1007 är en riktigt intressant bok. Tänk er att bli förvandlad till vampyr i norra Sverige under sommaren när midnattssolen lyser konstant och man knappt kan röra sig i sin lägenhet för att solstrålarna letar sig in och bränner sönder dig. Matfrågan blir verkligen komplicerad kan vi ju säga.

Författaren lyckas beskriva ångesten och känslan av att vara fången otroligt bra. I vissa fall börjar jag nästan må fysiskt dåligt för att huvudkaraktären mår så dåligt. Klaustrofobin går att ta på och det är väldigt skickligt att få till det så levande i en ganska kort bok. 

En del stycken fick jag skumma igenom då det blev lite äckligt men samtidigt känner jag att det passar in i boken. Det var en perfekt bok att läsa i små stycken under en dag och med tanke på slutet hade jag gärna fortsatt läsa!

De mörkermärkta av Mattias Leivinger & Johannes Pinter

Originaltitel: De mörkermärkta

Sidor: 407 (Inbunden)

"I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.

När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp.

Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta."

Alltså det hände igen. En bok jag verkligen trodde att jag skulle gilla men som lämnade mig besviken. Två såna på kort tid nu, trist!

Anledningen att jag blev nyfiken på De mörkermärkta var för att jag såg den beskrivas som en thriller med övernaturliga inslag. Woho kände jag då, det här är något för mig. Men nej, det var det verkligen inte. Jag upplevde den bara som rörig, det kändes som att alldeles för mycket ville få plats i en och samma bok. Det är många karaktärer och många röster om olika händelser och allt blev bara förvirrande. Det kändes stressigt på något vis.

Så tyvärr fastnade jag inte alls för den här. Det känns som att slutet lämnade öppet för en fortsättning men det är inget jag kommer följa i så fall.