"Du har just blivit biten och smittad av någon form av virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.
Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet. Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt. Det enda han behöver göra är att överleva en dag. Problemet är att dagen är 1007 timmar lång..."
1007 är en riktigt intressant bok. Tänk er att bli förvandlad till vampyr i norra Sverige under sommaren när midnattssolen lyser konstant och man knappt kan röra sig i sin lägenhet för att solstrålarna letar sig in och bränner sönder dig. Matfrågan blir verkligen komplicerad kan vi ju säga.
Författaren lyckas beskriva ångesten och känslan av att vara fången otroligt bra. I vissa fall börjar jag nästan må fysiskt dåligt för att huvudkaraktären mår så dåligt. Klaustrofobin går att ta på och det är väldigt skickligt att få till det så levande i en ganska kort bok.
En del stycken fick jag skumma igenom då det blev lite äckligt men samtidigt känner jag att det passar in i boken. Det var en perfekt bok att läsa i små stycken under en dag och med tanke på slutet hade jag gärna fortsatt läsa!
