Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per E Samuelson

Originaltitel: Mördaren i folkhemmet

Sidor: 430 (Inbunden)

"MORDEN SOM SKAKADE SVERIGE. Slaget mot det trygga folkhemmet Sverige är hårt och tidningsskriverierna om händelsen övertrumfar krigsrubrikerna. Det dånar i folkdjupet. Polisen måste hitta mördaren.

Vittnen kan berätta om en mörkhårig man och en svart bil. Slumpen vill att den kände idrottslegenden Olle Möller svarar exakt mot de få ledtrådar polisen har. Olle, som är en bekymmersfri typ och glad i kvinnor, svarar dumt på polisens frågor. Men är han verkligen en barnamördare?

Mordet på Gerd blir Olle Möllers öde och förföljer honom hela livet. På femtiotalet sker ytterligare två otäcka mord: femåriga Kerstin från Stockholm och tvåbarnsmamman Rut Lind från Fjugesta mördas med några års mellanrum. Polisen ivrigt påhejad av en enig press och folkopinion är övertygad: Möller är skyldig igen!

När Olle Möller 1959 åtalas för mordet på Rut blir det Sveriges största mordrättegång genom tiderna. Dag ut och dag in toppar Fjugestamordet löpsedlarna och "mördaren Möller" är Sveriges mest hatade man. 

Olle själv nekade i sten fram till sin dödsdag."

Äntligen har jag läst den här boken! Det har varit riktigt dumt att den har fått stå och vänta så länge, för såklart var den riktigt bra och fängslande. Det går inte att förvänta sig något annat av den här författarduon, inte för mig i alla fall.

Jag kan inte påstå att jag hade hört talas om Olle Möller innan den här boken berättade för mig vem han var och vad som hände under hans liv. Jag hade inte hört talas om morden på Gerd, Kerstin och Rut. Nu vet jag mycket mer. Det är otäck läsning, på många sätt. Dels på grund av morden och övergreppen som offren får gå igenom, men sen också hur polisen snöar in på en enda man och vägrar se åt annat håll. Inte ens när bevisen faktiskt skriker högljutt att någon annan är skyldig, de bara vinklar in allt så det passar deras egen teori. Det är läskigt att det kan ha gått till så, att en oskyldig man faktiskt suttit fängslad i flera år medan andra skyldiga har gått fria.

Någon enstaka polis försöker göra det rätta och faktiskt följa bevisen, men att kämpa ensam i den motvinden var helt omöjligt och därför gick det som det gick. Jag har suttit med andan i halsgropen och med ilskan växande i bröstet. Det blir alltid så när jag läser en bok som de här två författarna skrivit, jag lämnas inte oberörd. Nu har jag bara en bok kvar att läsa som de har gett ut; Ers Majestäts olycklige Kurt och den hittade jag på secondhand under mitt Umeåbesök nyligen så den ska jag kasta mig över snart!