Winnie the Pooh av A.A. Milne

Originaltitel: Winnie-the-Pooh

Sidor: 145 (Pocket)

Det fanns ingen beskrivning av boken på baksidan så vi får hoppa över det den här gången! Men alla känner väl till den söta lilla björnen Nalle Puh? Här får vi möta honom och alla hans vänner i tio små berättelser med tillhörande illustrationer.

Vilken underbart charmig läsning det var. Många berättelser kände jag igen från barnprogram på tv som jag sett när jag var liten. När Puh ska låtsas vara ett moln för att få tag på honung, eller när han fastnar i Kanins dörr. Åh vilka minnen! Det var extra roligt med alla fina, svartvita illustrationer genom hela boken. Väldigt annorlunda från det färgglada jag minns från tv! 

En underbar liten pärla helt enkelt! 

Massmördaren av Richard Lourie

Originaltitel: Hunting the Devil

Sidor: 296 (Inbunden)

"Skriken från mordoffrens anhöriga ekar i rättssalen då Andrej Tjikatilo döms till döden i oktober 1992. Han har befunnits skyldig till 52 mord. Jakten på den ryska massmördaren har varit en mardröm för den rutinerade kriminalkommissarien Issa Kostoev. I sex år har han jagat honom från mordplats till mordplats - en livsfarlig psykopat som inte lämnar några spår efter sig. Slutligen står de öga mot öga och efter ett tio dagar långt korsförhör bryter mördaren ihop och erkänner.

Massmördaren är den sanna historien om Andrej Tjikatilo, en man som ser sig själv som ett offer för sovjetstatens grymhet. Det är en skakande berättelse om våld och skräck mitt i den ryska vardagen."

Usch vilken hemsk bok, vilken hemsk människa. Eller monster snarare. Det här var alltså en bok jag hittade på vindan när jag var hemma i Kiruna i somras. En väldig enkel och ändå lättläst bok om vidriga saker.

Jag hade aldrig hört talas om Andrej Tjikatilo innan jag hittade den här boken. Han började med sina mord 1978, tio år innan jag föddes och blev avrättad 1994 om jag har lyckats läsa mig till rätt information. Är inte det lite underligt ändå? En massmördare som ändå är liksom inom min egen tid, men honom har jag ingen koll på alls. Men Jack the Ripper från 1800-talet, han vet jag minsann en hel del om. Det bara slog mig så underligt det är, hur olika "nyheter" lever kvar så otroligt länge medan andra bara svävar över en.

Det var som sagt hemsk läsning, jag blev både förbannad och ledsen. Frustrerad på att mördaren ser sig själv som ett offer, som att ingenting han gjort är något han är skyldig för egentligen. Det kryper verkligen in under skinnet på mig under läsningen och jag skulle gärna ha slängt boken i väggen några gånger. Det här är ju inte påhittat, det hände faktiskt, den här människan fanns faktiskt och tänkte så här.

Ibland var det lite för mycket historia om Ryssland blandat i allt, jag antar att det är för att man ska förstå samhället och varför Tjikatilo skyllde på det han gjorde, men för mig blev det segt att de läsa de styckena. Däremot tyckte jag att kapitlen som följde kriminalkommissarie Kostoev och hur han gick till väga för att leta sig fram till rätt man var intressanta att läsa.

9 fakta om min hund

Idag blir det ett lite annorlunda inlägg! Jag såg det här hos Natsumisan och tyckte det var en så rolig idé att jag kidnappade den! Fast för henne gäller det en katt och mig en hund! Det är helt enkelt nio fakta om mitt lilla monster Nitro.

1. Han är en mycket osäker liten herre. Barn som skriker, läskigt. Främlingar, läskig. Det mesta, läskigt. Men något han inte bryr sig om ett dugg? Nyårsafton. Han skiter fullständigt i att det låter som världen håller på gå under. Logiken i det, någon?
2. Han är en lite lagom grinig herre på nätterna om man rör sig mycket i sängen. Då morrar han till och låter typ som "Men för h-vete låt mig sova ifred!". Vilket ju händer ganska ofta eftersom jag ofta har svårt att somna och snurrar ganska ordentligt.
3. Han är misstänksam mot nytt godis ibland. Då kan han ta godisbiten i munnen, stirra på en några sekunder och sen spotta ut den. Efter att ha nosat på den brukar den godkännas och ätas upp.
4. Han AVSKYR att klippa klorna!
5. Han har opererat bort en bit av tarmen när han var valp för han hade en ovana att äta Aramis päls och fluffiga filtar och det blev stopp.
6. Han går mycket bättre i sele än i halsband men han hatar att ta på sig sele. Tar man fram halsbandet kommer han glatt springande, men tar man fram sele får man ha sett till att sätta för så han inte kan gömma sig under sängen. 
7. Han var min mammas hund från början men jag fick ta över honom och han har bott med mig större delen av sitt liv.
8. Han är jätteduktig på att lära sig saker så länge han tycker det är värt det. Men det märks tydligt så fort han blir uttråkad, då försvinner koncentrationen hur gott godis man än har.
9. Han är mitt lilla monster och har gett mig några gråa hår under åren med sina rädslor och beteenden men jag kallar honom för ett monster med all kärlek i världen. Det finns ingen som honom och jag skulle aldrig byta ut honom mot något! 

Kuriren av Henrik Blanckert

Originaltitel: Kuriren

Sidor: 349 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tack! 

"Två självmordsbombare. Samma klockslag, olika huvudstäder. En ung svensk hittas mördad på ett hotellrum i Manila. Finns det ett samband?

Somalia, Afghanistan, Irak, Sydamerika. Den före detta legosoldaten Jakob Nilsson har levt sitt yrkesliv på några av jordens farligaste platser. Nu har han flyttat hem till Sverige och försöker finna sig till rätta på ett tryggt kontorsjobb som säkerhetskonsult. Jobbet får dagarna att gå, men Jakob kämpar mot både vardagens tristess och det självförakt hans livsval har orsakat. En gång i tiden levde han ett vanligt svenssonliv i Stockholm men de långa perioderna utomlands trasade sönder familjen. Hans vuxne son Pontus vill inte längre veta av honom.

Ett telefonsamtal förändrar plötsligt allt och snart sitter Jakob på ett flyg till Manila. Där möter han ett Filippinerna långt bortom kritvita stränder och femstjärniga hotell. En värld präglad av fattigdom, korruption och religiös extremism. Där ett människoliv inte är värt någonting. En värld som hans son tydligen blivit en del av. En värld som Jakob alltför väl känner igen..."

Jag var lite tveksam till den här boken när jag plockade upp den. Terrorism, legosoldat...Nja det lät inte riktigt som min grej. Och någon fullpoängare blir den inte heller. Men jag blev faktiskt positivt överraskad i alla fall.

Det är en snabbläst och fartfylld berättelse. Inte så förvånande kanske, men det är så klart mordutredningen som jag fastnar mest för. Hur bitarna pusslas ihop och de små glimtar man får från bokens dåtid som förklarar ännu mer vad som hänt och varför.

Om jag förstår det rätt så arbetar författaren på en uppföljare och jag kan absolut tänka mig att läsa vidare!

Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein

Originaltitel: Döden kvittar det lika

Sidor: 281 (Pocket)

"Kirurgen Andreas Nylund blir en jourkväll kallad till akuten. Där på en brits finner han sin älskarinna, svårt skadad efter en smitningsolycka. Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn. Han ställs inför sitt livs etisk dilemma. Operera eller avslöja deras förhållande?

Och vem är den lilla flickan som lever i misär med sin mamma och vilken roll spelar hon i detta psykologiska drama?

Runt människorna på ett sjukhus i Halmstad utspelar sig livet i sin mest dramatiska form. Sjukhusets kulvertar vindlar sig likt livsuppehållande kärlträd kring trasiga människor som söker kärlek men finner ensamhet, svartsjuka och ond, bråd död."

Förra året läste jag Schjetleins andra bok, Döden den bitterbleka och tyckte riktigt bra om den. Så nu när Johanna var snäll och skickade den första boken åt mig var jag så klart sugen på att läsa den så fort som möjligt!

Det gick väldigt snabbt kan jag säga. Sidorna bara flyger fram och trots att jag vet mycket av vad som händer eftersom jag läste böckerna i fel ordning, så är det spännande och blir aldrig tråkig. En del hade jag dessutom glömt bort och vissa saker fick jag mer detaljer till och kunde förstå bättre nu. Hela historien fick ännu mer djup.

Författaren är skicklig med att lura dig som läsare och lägga ut falska spår som du får följa. Hade jag läst den här först utan att veta vad som händer efteråt hade jag varit så förvirrad och lurad när slutet kom och allt avslöjades.

Lägger undan en bok

Jag började läsa Beloved av Toni Morrison i fredags kväll, men jag har faktiskt lagt undan den. Jag fastnade inte alls och det är så trist för jag trodde verkligen att jag skulle gilla den. Men den bara ligger där och känns inte alls lockande att läsa, det känns bara jobbigt att tänka på att ta upp den så det får vara.

Det här kanske får vara ännu ett mål för året? Att faktiskt kunna lägga ner böcker som inte känns rätt.

Födelsedagspresent åt mig själv

Nu är den äntligen gjord! Igår var det dags att sätta sig i tatueringsstolen igen och göra min efterlängtade tatuering. Och jag är så otroligt nöjd, den är perfekt!

På min vänstra underarm sitter den. Det kommer ju lossna en del färg och bli lite blekare och bli dags för återbesök för att fylla i igen lite extra. Men jag är supernöjd, han gjorde ett jättebra jobb :). Först satt jag en timme för konturer och texten, sen tog vi en liten paus och då fick jag en ny kompis!

De hade tre små söta ormar där, två stycken sov så gott men den tredje var väldigt aktiv. Så när jag i pausen inte kunde slita mig från att titta på den frågade tatueraren om jag ville hälsa. Jag tycker ormar är jättesöta så jag kunde inte motstå det erbjudandet! Den höll fast fint vid min arm och ringlade runt ett bra tag. Liten nu men skulle tydligen bli runt 4 meter sen.

Efter lite ormmys var det dags för ännu en tur i stolen för skuggning. Sen var det klart! Var lite orolig innan att det skulle göra svinont. Vet inte varför jag var nervös för det, jag har ju gjort tassen på andra underarmen och klarat det utan problem. Och det gick bra det här också, det som kändes mest var sista bokstaven och kommatecknet på översta raden, resten var inte jobbigt alls! Klart det känns men det är ganska behagligt.

Nu är jag som sagt supernöjd, det var en väldigt bra tidig födelsedagspresent åt mig själv. Och idag blir jag gammal! Hela 29 år!