torsdag 2 juli 2020

Systrarna från Toscana av Lori Nelson Spielman


Originaltitel: The Star-Crossed Sisters of Tuscany
Sidor: 400 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin Förlag, tusen tack! 
"Ända sedan den dag för mer än tvåhundra år sedan då Filomena Fontana lade en förbannelse över sin syster har inte en enda av släkten Fontanas småsystrar hittat kärleken. Vissa, som Emilia, lycklig singel och bagare i sin morfars deli i Brooklyn, påstår att det är ett rent sammanträffande. Andra, som hennes sexiga, kärlekstörstande kusin Lucy, tror helhjärtat på den gamla legenden. Båda blir dock lika förvånade när deras gammelmoster ringer upp dem med ett häpnadsväckande förslag: om de följer med henne på en resa till Italien lovar moster Poppy att hon ska träffa sitt livs kärlek på trappan till kyrkan i Ravello på sin åttioårsdag, och därmed bryta förbannelsen en gång för alla.
Bland Venedigs kanaler, Toscanas gröna, böljande kullar och Amalfikustens förtrollande byar blommar romanser upp, öden beseglas och familjehemligheter uppdagas hemligheter som kan komma att skada släkten långt mer än en tvåhundra år gammal förbannelse."
Det här var verkligen en perfekt bok att läsa ute i solen. Klarblå himmel och varma dagar gjorde så att känslan av Italien blev levande under läsningen. Perfekt!

Helt ärligt hade jag inga förväntningar på Systrarna från Toscana när jag plockade upp den. Jag trodde inte att den skulle få mig att bry mig om karaktärerna eller bli så försjunken i berättelsen. Jag hade helt fel. Den drog in mig direkt och nästan från första sidan satt jag och var upprörd över hur Emilia behandlas av sin familj. Jag var riktigt arg vissa gånger, det var så orättvist!

Gammelmoster Poppy är en charmig karaktär som sakta men säkert avslöjar detaljer ur sitt liv som påverkar Emilia och resten av släkten. Deras resa till Italien tillsammans blir ett större äventyr än Emilia först trodde. Hon upptäcker hur hårt hållen hon varit hemma och att vana kanske inte alltid är lika med lycka.

Ibland är det lite klyschigt. Emilia är en grå person från början som sakta men säkert väcks till liv. Hennes kusin som jagar en perfekt kille i ren desperation på grund av förbannelsen lugnar ner sig och finner ro och lycka i något helt annat. Men det finns samtidigt lite tyngd bakom andra delar. Hur svårt det kan vara att gå emot sin familj, att hitta sin egen väg och inte vara det alla förväntar sig av en. Eller hur hemskt det är när ingen tror på vad man säger och man blir sviken av någon man trodde att man kunde lita på. Det är en fin kombination vilket gör den till en bra bok att bara flyta iväg i.

Jag blev väldigt positivt överraskad och kommer minnas den här berättelsen med värme.

10 kommentarer:

  1. Det låter som en väldigt fin bok att läsa efter en bok med tyngre och krångligare handling, när man behöver vila från att hålla ordning på mängder av karaktärer och konspirationer. Skall läsa den snart, och längta tillbaka till Italien!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen! En bok att bara försvinna bort i ett tag :)

      Radera
  2. Verkar vara en intressant bok minst sagt. Så fort jag läste "förbannelse" fångades min uppmärksamhet, haha. Hade verkligen velat besöka Italien på tal om det. Men nästa år kanske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh jag också. Vill verkligen till Italien.

      Radera
  3. Åh men låter som en ultramysig bok!

    SvaraRadera
  4. Låter som en skön feelgood. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett perfekt sätt att beskriva den :)

      Radera
  5. Den här boken vill jag så gärna läsa. Verkar vara helt i min smak.

    SvaraRadera