Värdshuset Jamaica av Daphne Du Maurier

Originaltitel: Jamaica Inn

Sidor: 232

"Värdshuset Jamaica var ensligt beläget vid Cornwalls ödsliga kust, långt ute på den vindpinade heden. Det dystra, grå huset bar på mörka hemligheter. Men för den unga föräldralösa Mary Yellan är huset den enda tillflyktsorten, och lyckligtvis anar hon inte vad hon kommer att få uppleva där. 

Trots varningar bestämmer hon sig för att ta reda på vad som försiggår. Till hjälp har hon en ung man som både fängslar och skrämmer henne, en man med ett rykte lika skamfilat som värdshusets."

Jag har ju läst Rebecca av samma författare och den boken älskade jag verkligen, det är en sådan som kommer läsas om flera gånger.
Värdshuset Jamaica når inte upp till samma känsla, men det är fortfarande en bra bok!

Mary är dock en lite förvirrande figur, vissa stunder så stark och envis, andra så verkar hon krympa ihop och förlora allt det. Så vissa stunder gillar jag henne verkligen, andra vill jag sucka och gömma ansiktet i händerna ungefär.

Berättelsen är spännande och det där ödsliga stället kryper in under skinnet på mig när jag läser. Det känns som att man sitter i ett av rummen på värdshuset och hör blåst och klappret från hovar utanför fönstret. Stämningen är det verkligen inget fel på!

Om jag ramlar över fler böcker av Daphne Du Maurier kommer de helt klart att skaffas och läsas!