Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Sidor: 447

"Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna, till Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas. För där är alla annorlunda och då behöver ingen vara normal. 

Så när mormor dör och efterlämnar en serie brev, med ursäkter till människor hon gjort illa, blir det början på det största äventyret. Det leder Elsa till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och hela vanliga kärringar. Men också till sanningen om sagor och kungariken, och en mormor olik alla andra."

Ja ni...Vad ska man säga? Jag älskade verkligen En man som heter Ove. Den var på alla sätt underbar tycker jag. Så det är ju svårt att toppa det, det får man ju erkänna...

Men grattis Fredrik Backman, du lyckades.

Om jag älskade En man som heter Ove, så älsk-älskar jag den här (vilket alltså är ännu bättre än att älska något, kanske att jag kom på uttrycket precis nu men det får ni leva med!).
Jag vet inte vad jag ska säga, för det är så svårt att beskriva känslan jag satt med under hela den här boken. Det var som att bli barn igen på något vis, som att barnet i mig vaknade till liv på ett helt nytt sätt. Och hur ska jag kunna annat än gilla det?

Jag skrattade och satt tårögd och höll andan och blev irriterad och allt möjligt. Fast jag trodde faktiskt ganska länge att jag skulle kunna hålla mig ifrån att gråta i alla fall, men jag hade fel. Backman hittade den där punkten där det inte gick att hålla tårarna inne längre så de började rinna till slut.
Åh det är så frustrerande för jag vill verkligen skriva så ni förstår den där speciella känslan jag fick när jag läste, och fortfarande får när jag tänker på den. Men det är så svårt att hitta orden som beskriver det...

Bokmagi. Det är vad den här boken är för mig. Och jag kommer läsa om den, flera gånger.

Kan man tacka en författare för det han skriver? I så fall Backman, tack för boken, för Elsa, för Varghjärta, för Landet-Nästan-Vaken och ett alldeles speciellt tack för worsen som har bosatt sig i mitt hjärta.

"För alla monster ser inte ut som monster. Det finns såna som bär sina monster inom sig."

- sid 159.