"Romanen Dit drömmar färdas för att dö bygger på ett verkligt kriminalfall som skakade Sverige 2006. En tioåring dödades då under tortyrliknande former av sin mamma och hennes sambo. I media kom det att kallas Bobbyfallet. Ett fall som lämnade få oberörda.
I boken gör Mattias Edvardsson sin tolkning av händelsen och söker förståelse bortom det redogörande och dokumentära i förhör och protokoll, allt för att besvara frågan hur en mamma kan låta sitt eget barn misshandlas till döds, hur något så fruktansvärt kan tillåtas ske."
Kommer ni ihåg Bobbyfallet? Jag minns det väldigt tydligt och läste mycket om det när det var i nyheterna. Jag kunde inte förstå hur någon kunde behandla ett barn så illa. Det var vi nog många som inte kunde. I den här boken försöker Mattias Edvardsson hitta någon sorts förståelse för hur en mamma kunde låta det gå så långt.
Han berättar i romanform om hur allt gick till. Om mammans bakgrund. Hur livet blev en ständig jakt på kärlek, på någon som kunde uppskatta henne för den hon var. Hur livet som ung och ensamstående mamma inte blev som hon trodde. Och hur önskan om att bli älskad till slut gjorde så hon hela tiden sköt på gränserna för vad som var okej. Edvardsson har tagit del av förundersökningen och sedan själv gestaltat dialoger, tankar och känslor. Namn och orter är också utbytta och ändrade.
Det är en fruktansvärt tung bok att läsa. Klarar man inte av att läsa om barn som far illa så är det här helt fel bok att plocka upp. Jag sitter hela tiden och hoppas på att ett mirakel ska inträffa och att slutet ska ändras. Att någon ska reagera innan det är för sent. Att mamman på något sätt ska vakna upp och ta med sin son bort från monstret de bor hos. Att hon ska låta sonen bo hos mormodern. Vad som helst bara det skulle resultera i en annan utgång. Det gör det så klart inte, det som redan hänt går inte att ändra på.
Det är bok som är nertyngd av sorg, ilska och frustration. Alla de känslor som rasar inom mig när jag läser. En del saker går nog helt enkelt inte att förstå men Edvardsson har gjort ett bra försök i den här välskrivna berättelsen.
Förfärligt, följde i media, skulle inte orka läsa boken.
SvaraRaderaJa det var verkligen en hemsk händelse :(
RaderaOj vilken bok! Den pallar jag nog INTE att läsa just nu...
SvaraRaderaNej den måste nog ha rätt tillfälle för att plockas upp!
RaderaFy sjutton vilket jobbigt ämne. Klart jag minns Bobby-fallet, och hans leende lilla ansikte (från ett skolporträtt) som prydde varenda löpsedel ett tag. Något så djävulskt hemskt.
SvaraRaderaTänker på den där lilla flickan (från något mellanösternland) som dödades på liknande sätt av sin faster och farbror, som tagit hand om henne här i Sverige. Nu minns jag inte hennes namn, men det var också fasansfullt att läsa hur en liten levnadsglad flicka användes som slav och slagpåse - och till slut dödades. Ångesten över att ingen vuxen ser, förstår, ingriper.
Jag vet vilket fall du pratar om men minns inte heller namnet just nu. Det är helt obegripligt hur man kan bete sig så illa :(
RaderaUsch, kommer nog aldrig kunna glömma fallet med Bobby. Minns än idag vad det stod i tidningarna och hur illa berörd man blev av det. Tyvärr verkar vi ju som samhälle inte ha lärt iss nånting sen dess med tanke på att liknande saker händer gång på gång (typ Lilla Hjärtat osv). Hemskt! Verkar dock vara en viktig bok att läsa. Jag hoppas att alla dessa barn aldrig glöms bort.
SvaraRaderaSamma här, det är något man inte glömmer. Jag hoppas samhället lär sig någon gång, så vi kan förhindra att sånt här upprepas.
RaderaDet är en oerhört tung bok, men jag tycker att Edvardsson har lyckats riktigt bra. Jag vill inte gå så långt som att säga att jag förstår mamman, det kommer jag nog aldrig att göra, men en viss förståelse för hur lätt det kan gå så illa får man.
SvaraRaderaJag håller med, han har gjort det jättebra!
Radera