Väktarinnan av Åsa Rosén

 

Originaltitel: Väktarinnan

Sidor: 286 (Inbunden)

Serie: Viskornas dal (del 1)

Ålder: 9-12

"Iza och hennes familj har lämnat sitt liv i storstan och flyttat till den lilla byn Kaulinpää uppe i Tornedalen. Pappa har haft en hjärtinfarkt och behöver jobba mindre, och Iza förväntar sig en tillvaro lika trist som mormors skruttiga sommarstuga. Där ska de bo tills det nya huset är klart, huset som ska byggas på en ljuvlig plats vid älven trots att lokalbefolkningen säger att marken där är helig och tillhör viskorna.

Iza tror lika lite som sin familj på några gamla tornedalska skrönor. Men så träffar hon Virva, en flicka som hon trodde var en låtsaskompis hon lekte med som barn. Virva leder Iza till viskorna och deras hemliga platser. Där träffar hon Varkjaur, som irriterar henne oerhört, men som ändå får hennes hjärta att slå extra slag..."

Den här boken blev jag intresserad av så fort jag fick höra att den utspelar sig i Tornedalen. Alltid kul med böcker vars handling är förlagd här norröver! Lite ovanligt också att det gäller en barnbok för 9-12 års åldern. 

Väktarinnan är första delen i en serie som tar upp folktro om viskorna. Det är ett folkslag som påminner mycket om människor. Vissa lever under jorden, andra reser runt. De som är bofasta är oftast vänligt inställda mot människor medan de kringresande är hårda och inte ser lätt på om en människa råkar bryta deras lagar. 

Den är riktigt bra! Jag tycker om Iza och gillar att följa hennes resa. Från motvilligt nyinflyttad till indragen i en värld med övernaturliga väsen. Hon växer verkligen genom berättelsen och blir bara starkare och starkare i sig själv. Hon får kämpa för att bli trodd när hon börjar inse att det kanske ligger något i pratet om viskorna. Hennes familj tror bara att hon vill flytta tillbaka storstan. 

Det är ett starkt tips om du letar en spännande bok att ge till en bokslukare i din närhet! Eller som en present till dig själv. Jag är övertygad om att många som är äldre än tolv också kommer att tycka om den.