Herravälde av Elin Olofsson

Originaltitel: Herravälde

Sidor: 395 (Pocket)

"Det är försommar 1921 när Alice måste kliva in som direktör i sin makes ställe. Efter hans slaganfall upptäcker hon att allt är ett luftslott. Ingen går att lita på - allra minst hon själv. Rollen hon fostrats till spricker sönder och lusten till Halvard, den man hon gav upp, vill bara inte dö. Så kommer Thomasine, som efter ett möte med mästermålaren Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär. Kan hennes tvivelaktiga förflutna vara Alice till hjälp? Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till tidningsmannen Gustaf. Deras relation påverkar till slut riksdagsvalet.

Det är året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet."

Vilken bok! Jag var verkligen inte beredd på att fastna i den så som jag gjorde! Jag började på den, läste en stor del, jobbade och längtade tills jag fick sätta mig och läsa igen och sträckläste sista delen när jag kom hem. Det gick inte att sluta tänka på den de timmar jag var borta från den.

De kvinnliga huvudkaraktärerna är lätta att känna med. De har alla sina olika problem de behöver lösa, vilket inte var någon barnlek på 1920-talet. Männen hade makten och det är inte lätt för till exempel Alice att få arbetarna att lyssna och tro på henne medan hennes make är sjuk. Thomasine kämpar för att slå sig fri från sin kontrollerande far och hitta sin egen väg som konstnär. Och Brita försöker mest överleva från dag till dag, samtidigt som hennes mor och lillebror bor i fattigdom med en våldsam man. Det är berörande att följa alla tre och deras kamp för att bli mer självständiga och fria.

Det är en jättebra historisk roman som sätter kvinnorna i centrum. Jag rekommenderar den starkt! Det känns som en bok som kommer leva kvar länge i mig.