Glöm mig av Alex Schulman

Originaltitel: Glöm mig

Sidor: 254 (Inbunden)

"Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem?

Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.

Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning."

Efter att ha läst Bränn alla mina brev och blivit helt knockad av den ville jag verkligen läsa Schulmans bok Glöm mig också. Så när min kollega rensade böcker och den här var bland dem blev jag väldigt glad! Inbunden dessutom!

Bränn alla mina brev handlade om Schulmans mormor och morfar. I Glöm mig handlar det istället om hans relation till sin mamma. Hon har i större delen av hans liv haft alkoholproblem. Jag läste ut den under en ledig dag. Den är otroligt snabbläst trots ett väldigt tungt och jobbigt ämne.

Det gör ont i mig att läsa om den lilla pojken som tillsammans med sina bröder lär sig tassa på tå för att inte störa mamman som ligger inne i sovrummet och "mår lite dåligt". Blandat med alla jobbiga minnen finns några fina, från tiden innan hans mamma förändrades. Dessutom får vi följa dem när han är vuxen. Hur det fortfarande påverkar honom otroligt mycket. Hur hårt alla jobbar för att hålla hennes problem hemliga och vägrar prata om det.

Det är verkligen läsning som berör. Jag tror det kan ha varit bra att jag läste Bränn alla mina brev först. Det känns som att det har gett en större förståelse för hans mamma, för hon hade det inte lätt med sin egen pappa.