Serandos förbannelse av Nathalie Sjögren

Originaltitel: Serandos förbannelse

Sidor: 200 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från Fantasiförlaget, tusen tack! 

"Från sitt ödsliga slott djupt inne i skogen iakttar Serando byn. En efter en lockar han platsens kvinnor till sig. Hans blodtörst är omättlig och kvinnorna går ett vidrigt öde till mötes. Till slut vågar byborna inte längre lämna sina hem.

Evelina är ingen vanlig kvinna, inte en av de andra. Hon känner att Serando kallar på henne, men hon gör motstånd. I byn möts hon av misstänksamhet. Hur kan hon motstå Serandos lockelse när ingen annan kan det? 

Serandos förbannelse är en skrämmande saga om hur sorg föder hat som föder ondska, och om hur kärlek leder till svek som leder till död."

Jag tror att jag hade tyckt väldigt mycket om den här boken om jag hade läst den för några år sedan. Då hade jag verkligen fastnat för berättelsen och läst med nerverna på helspänn. Men nu når den inte riktigt fram tyvärr och jag tror det bara är för att det är fel tidpunkt i livet för mig.

Den är spännande, har en intressant bakgrundshistoria och är verkligen mörk. Är du känslig så läs inte den här medan du äter, det finns scener som fick mig att tappa hakan lite för jag var inte beredd på råheten i den. Jag trodde att jag skulle tycka mycket mer om den men trots allt är det något som gör att vi inte klickar riktigt ordentligt.

Något jag verkligen uppskattar är att det inte förvandlades till en berättelse där kvinnan ska rädda den onda mannen för att göra om honom och sedan leva lyckliga i alla sina dagar. Det får den många pluspoäng för!