Serandos förbannelse av Nathalie Sjögren

Originaltitel: Serandos förbannelse

Sidor: 200 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från Fantasiförlaget, tusen tack! 

"Från sitt ödsliga slott djupt inne i skogen iakttar Serando byn. En efter en lockar han platsens kvinnor till sig. Hans blodtörst är omättlig och kvinnorna går ett vidrigt öde till mötes. Till slut vågar byborna inte längre lämna sina hem.

Evelina är ingen vanlig kvinna, inte en av de andra. Hon känner att Serando kallar på henne, men hon gör motstånd. I byn möts hon av misstänksamhet. Hur kan hon motstå Serandos lockelse när ingen annan kan det? 

Serandos förbannelse är en skrämmande saga om hur sorg föder hat som föder ondska, och om hur kärlek leder till svek som leder till död."

Jag tror att jag hade tyckt väldigt mycket om den här boken om jag hade läst den för några år sedan. Då hade jag verkligen fastnat för berättelsen och läst med nerverna på helspänn. Men nu når den inte riktigt fram tyvärr och jag tror det bara är för att det är fel tidpunkt i livet för mig.

Den är spännande, har en intressant bakgrundshistoria och är verkligen mörk. Är du känslig så läs inte den här medan du äter, det finns scener som fick mig att tappa hakan lite för jag var inte beredd på råheten i den. Jag trodde att jag skulle tycka mycket mer om den men trots allt är det något som gör att vi inte klickar riktigt ordentligt.

Något jag verkligen uppskattar är att det inte förvandlades till en berättelse där kvinnan ska rädda den onda mannen för att göra om honom och sedan leva lyckliga i alla sina dagar. Det får den många pluspoäng för!

Omslagsrelease: Serandos förbannelse

Jag fick förfrågan om jag ville vara med på att visa upp omslaget på en ny bok av Nathalie Sjögren! Serandos förbannelse släpps den 23:e februari men idag får alla veta hur den ser ut. Det låter som en riktigt spännande berättelse och det ska bli kul att läsa den! 

"Från sitt ödsliga slott djupt inne i skogen iakttar Serando byn. En efter en lockar han platsens kvinnor till sig. Hans blodtörst är omättlig och kvinnorna går ett vidrigt öde till mötes. Till slut vågar byborna inte längre lämna sina hem.

Evelina är ingen vanlig kvinna, inte en av de andra. Hon känner att Serando kallar på henne, men hon gör motstånd. I byn möts hon av misstänksamhet. Hur kan hon motstå Serandos lockelse när ingen annan kan det? 

Serandos förbannelse är en skrämmande saga om hur sorg föder hat som föder ondska, och om hur kärlek leder till svek som leder till död."

Dit du inte får gå av Emil Haskett

Originaltitel: Dit du inte får gå

Sidor: 364 (Kartonnage)

Serie: Berättelser från Mörkån (del 1)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"I staden där du bor finns ett förbjudet område där dina fantasier och farhågor kan besannas. I stadsdelen har tid och rum lösts upp och vad som helst kan hända. Har du en gång gått dit kommer platsen alltid att hemsöka dig.

Genom staden rinner Mörkån vidare in i Gamla stans slingrande kullerstensgränder. Ungdomarna Anna, Felicia, Anders, Tim och Markus har fått lära sig att undvika stadsdelen. De har hört historier om sagoväsen, spöken, prostituerade och mördare, men även om äventyr, sexuell frigörelse och kärlek. Deras föräldrar får något märkligt i blicken när området nämns. En pappa tar sig för halsen och blundar som om något gör ont, en mamma sitter med ett frånvarande leende som inte ser friskt ut. Lockade av den förbjudna platsen går ungdomarna ändå dit. Några kommer att hitta vad de söker. Andra kommer att råka illa ut."

Jag var lite rädd att plocka upp den här boken efter att ha läst en urban fantasy precis innan som jag inte alls fastnade för. Men det här var en helt annan upplevelse!

Dit du inte får gå är underbar! Språket är jättebra, karaktärerna komplicerade och levande, men mest av allt är det känslan som gör det. Det ligger en magisk, nästan drömsk, känsla över hela berättelsen. Jag känner hur Gamla stan rycker och drar i mig när jag läser, jag vill också dit och uppleva allt. Tills jag upptäcker hur skrämmande den kan vara, beroende på vilken sida av den man får se.

Det som händer när jag läser den här boken, är lite samma sak som händer i mig när jag läser böckerna om Narnia, eller Harry Potter. Jag bara dras med och fylls av en lycklig känsla i hjärtat för att jag hittat en bok som är precis rätt.

Något jag också tycker mycket om är hur blandade familjer det finns i berättelsen. Det är ett föräldrapar som verkar vara lyckligt på riktigt, ett annat där pappan alltid jobbar och mamman (enligt sonen) bär en mask både på jobbet och hemma, en ensamstående mamma som verkar ha ett bra förhållande med sin dotter och en ensamstående pappa som lider av posttraumatisk stress och ett föräldrapar med två pappor vars son blir ännu en av många ungdomar som på ett mystiskt sätt försvinner i Gamla stan.

Den tar också upp modet som krävs för att våga vara sig själv och leva det liv man vill. Skam och skuldkänslor; hur länge kan man leva med att ha gjort något hemskt innan det driver en till vansinne? Kärlek, ilska, galenskap, vänskap och en hemlighetsfull stadsdel. Allt ryms i den här boken och jag längtar tills det dyker upp en ny del med berättelser från Mörkån.

"Det är oktober och hösten har slagit sina klor i staden. Fåglarna samlas och äter vad de kan hitta. Det är snålt med köttet. Men korpen som sitter på bänken vid torget och ser på den unga mannen vet. Snart kommer det att finnas alldeles för mycket att äta. Det kommer att bli en god vinter.  

Blod kommer att flyta över dessa gator igen."  - sid. 10