Den svarta ön av Hergé

Originaltitel: L'Île Noire

Sidor: 62 (Kartonnage)

Serie: Tintins äventyr (del 7)

"Av en slump kommer Tintin ett gäng otäcka falskmyntare på spåren och naturligtvis tror Dupondtarna att Tintin är inblandad. Jakten på ligan leder Tintin och Milou till Skottland och till den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det ryktas om ett ohyggligt odjur i slottsruinen Ben More."

Det sista Tintin-äventyret jag för tillfället har hemma! Det har verkligen varit mysigt att läsa de här albumen. Perfekt när hjärnan bara behöver koppla av och inte tänka så mycket.

Den svarta ön var precis som de andra spännande och lättläst. Dessutom väldigt roligt. Jag har nog skrattat mer till det här än till de andra, mest på grund av Milou. Han lyckas hitta whisky och blir full, sen istället för att spåra skurkar spårar han bara mer whisky, till Tintins frustration! Jag ska alltså hålla Nitro borta från whiskyflaskor, det är lärdomen jag tar med mig från läsningen! Dessutom blir han lite besatt av ett ben han så gärna vill tugga på och de scenerna var verkligen underhållande och med en del igenkänning.

Deras äventyr tar dem till Skottland och jag min längtan att åka tillbaka dit väcks igen. Det är så fint där! Förhoppningsvis skulle en resa dit bli lugnare än den Tintin och Milou gör, jag vill helst inte jaga brottslingar och möta odjur.