Den svarta ön av Hergé

Originaltitel: L'Île Noire

Sidor: 62 (Kartonnage)

Serie: Tintins äventyr (del 7)

"Av en slump kommer Tintin ett gäng otäcka falskmyntare på spåren och naturligtvis tror Dupondtarna att Tintin är inblandad. Jakten på ligan leder Tintin och Milou till Skottland och till den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det ryktas om ett ohyggligt odjur i slottsruinen Ben More."

Det sista Tintin-äventyret jag för tillfället har hemma! Det har verkligen varit mysigt att läsa de här albumen. Perfekt när hjärnan bara behöver koppla av och inte tänka så mycket.

Den svarta ön var precis som de andra spännande och lättläst. Dessutom väldigt roligt. Jag har nog skrattat mer till det här än till de andra, mest på grund av Milou. Han lyckas hitta whisky och blir full, sen istället för att spåra skurkar spårar han bara mer whisky, till Tintins frustration! Jag ska alltså hålla Nitro borta från whiskyflaskor, det är lärdomen jag tar med mig från läsningen! Dessutom blir han lite besatt av ett ben han så gärna vill tugga på och de scenerna var verkligen underhållande och med en del igenkänning.

Deras äventyr tar dem till Skottland och jag min längtan att åka tillbaka dit väcks igen. Det är så fint där! Förhoppningsvis skulle en resa dit bli lugnare än den Tintin och Milou gör, jag vill helst inte jaga brottslingar och möta odjur.

Det sönderslagna örat av Hergé

Originaltitel: L'Oreille cassée

Sidor: 62 (Kartonnage)

Serie: Tintins äventyr (del 6)

"Tintin och Milou reser till Sydamerika i jakten på ett föremål som stulits från Etnografiska museet - en mystisk fetisch med ett sönderslaget öra, som dessutom flera personer är ute efter. De träffar på Arumbayastammen och hamnar mitt i revolutionernas San Theodoros, där den dynamiske general Alcazar regerar - och Tintin hamnar verkligen i hetluften! 

Inspirerad av verkliga händelser och personer har Hergé här hittat på ett land och skapat en riktig fantasihistoria. I de fem föregående äventyren har Tintin alltid varit på resande fot. I denna berättelse får läsaren för första gången se Tintin och Milou i sin hemstad och i hans bostad. Vi får till och med veta att Tintin bor på Rue du Labrador 26."

Ännu ett äventyr med Tintin och Milou! Jag blir bara mer och mer kär i Milou för varje album tror jag. Hans tankebubblor och ansiktsuttryck är underbara. Speciellt minerna känner jag igen från Nitro ibland! Dessutom verkar båda två tycka om att sova lite längre på morgon.

Både Tintin och Milou är på väg att bli mördade igen, så klart. Det är helt otroligt vilka situationer de hamnar i! Men det är väldigt underhållande läsning och jag njuter verkligen under tiden. Det är lite synd att de tar slut så snabbt!

Ni som har läst Tintin, vilket är ert favoritäventyr?

Tintins äventyr. Blå lotus av Hergé

Originaltitel: Le lotus bleu

Sidor: 62 (Kartonnage)

Serie: Tintins äventyr (del 5)

"Tintin och Milou fortsätter sin asiatiska resa till Shanghai i Kina, för att försöka lösa mysteriet med farao Kih-Oskhs cigarrer. Tintin räddar den lille pojken Tchang Tchong-Jen från att drunkna, och de blir goda vänner. Jakten på narkotikaligan leder dem till tillhållet Blå lotus, där det står klart att skumma saker försiggår."

Det gick inte att vänta länge med att fortsätta läsa om Tintin och Milou. Blå lotus är en direkt fortsättning på Faraos cigarrer så för att få veta hur allt skulle sluta var jag tvungen att läsa vidare!

Något jag är förvånad över är hur pass mörka de faktiskt är vissa stunder, Milou är nära att bli halshuggen, folk försöker mörda Tintin i princip hela tiden och han har dömts till döden två gånger i de här två böckerna! Jag har ju som sagt inte läst Tintin alls tidigare men hade inte förväntat mig att de skulle vara så pass "grymma". Inte för att det är dåligt, det gör dem verkligen spännande att läsa.

Nu är den här historien avslutad och jag har nya äventyr att se fram emot i Det sönderslagna örat.

Tintins äventyr. Faraos cigarrer av Hergé

Originaltitel: Les cigares du pharaon

Sidor: 62 (Kartonnage)

Serie: Tintins äventyr (del 4)

"Tintin och Milou är på en semesterkryssning. Ombord träffar Tintin på för första gången på sin blivande ärkefiende Roberto Rastapopoulos. Tintin blir också bekant med detektiverna Dupond och Dupont, samt möter den snurrige professorn Filemon Syklon. Syklon erbjuder honom att följa med och utforska en faraons grav i Egypten. 

Men någon gömmer kokain i Tintins byrålåda och han blir anhållen av Dupond och Dupont. Tintin och Milou rymmer och tar sig i land. Här träffar de åter professor Syklon och de beger sig till faraonens grav, som utan att de vet om det tjänar som högkvarter för ett internationellt knarksyndikat."

Min allra första Tintin-bok! Jag fick den i julklapp några dagar efter julafton och läste den på nyårsafton. Det var en riktigt mysig upplevelse! Julklappen bestod av den här och tre till så jag ser fram emot att fortsätta läsa om Tintins äventyr. Tänk att jag har missat det så länge. 

Eftersom jag har en strävhårig foxterrier, precis som Tintin har, tycker jag självklart det är extra kul att läsa om Milou. Något jag däremot inte visste är att han pratar i serieböckerna! Ingen förstår honom men han har egna pratbubblor, det gjorde mig barnsligt förtjust att upptäcka. Ibland är det verkligen kommentarer som jag kan tänka mig att Nitro (min foxis) skulle klämma ur sig om han bara kunde. Många charmpoäng där.

Själva äventyret är spännande och lättläst. Jag tycker mycket om Hergés illustrationer som ibland verkligen är fullpoängare. En som fick mig att skratta högt var en ruta där en tiger som verkar sugen på att äta upp Tintin och hans vänner blir avväpnad med hjälp av en tvångströja! Minen på den tigern var underbar.

Det ska som sagt bli väldigt roligt att läsa vidare, nästa del är Blå lotus.