fredag 6 oktober 2017

Drömfakulteten av Sara Stridsberg


Originaltitel: Drömfakulteten
Sidor: 364 (Inbunden)
"Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan. Den 30 april hittas hennes kropp av hotellpersonalen. I polisrapporten står det att den döda knäar vid sängkanten, att hennes kropp är täckt av maskar och att döden troligen har inträffat någon gång kring den 25 april. Några veckor tidigare har någon i hotellpersonalen sett henne sitta och skriva vid fönstret.
Jag tänker mig högar av papper på skrivbordet, silverkappan på en galge vid fönstret och lukten av saltvatten från Stilla Havet, jag tänker mig Valerie febrig i sängen där hon försöker röka cigaretter och göra anteckningar. Jag tänker mig utkast och manuskript överallt i rummet? Sol kanske? Vita moln? En ökens ensamhet? Jag tänker mig att jag är där hos Valerie."
Den andra boken jag läser av Sara Stridsberg. Precis som i Happy Sally tar hon en person som funnits i verkligheten och väver samman en fiktiv berättelse om personen. Vissa saker är tagna ur verkligheten men mycket är påhittat så författaren skriver själv i början att till och med Valerie Solanas i boken nästan måste betraktas som en påhittad person.

Stridsberg har verkligen ett speciellt sätt att skriva på. Det är inte likt något som jag läst tidigare. Luftigt, drömskt och med väldigt mycket känsla. Boken består till stor del av dialoger och det är faktiskt de delarna jag tycker mest om. Kanske är det då det känns som att jag kan greppa huvudpersonen bäst. För annars är hon en väldigt svår person att komma nära, det pågår så mycket runt omkring henne hela tiden. Hon vill väldigt mycket men tar till så galna sätt för att försöka komma fram till sina mål.

Den lämnar mig med känslan av att ha läst en feberdröm på något sätt, det är jättesvårt att förklara men det är så det känns. Och det är menat som något bra. Nu har jag då Beckomberga: ode till min familj kvar som jag vill läsa!

8 kommentarer:

  1. Jag gillar Stridsbergs böcker. Beckomberga är nog den minst komplicerade i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli spännande att läsa den sen! :)

      Radera
  2. Ja, visst har hon ett speciellt sätt att skriva! Jag har nog ärligt talat haft lite svårt för just det. Jag har i och för sig bara läst Beckomberga, men jag hade svårt att ta till mig den. :/ Men jag borde kanske ge henne en till chans och läsa något mer. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara värt att testa! Just Beckomberga är den jag velat läsa längst så ska bli spännande när jag väl kommer till den :)

      Radera
  3. en bok som väntar i min bokhylla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du tycker om den när du plockar upp den :)

      Radera