Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Originaltitel: Drömfakulteten

Sidor: 364 (Inbunden)

"Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan. Den 30 april hittas hennes kropp av hotellpersonalen. I polisrapporten står det att den döda knäar vid sängkanten, att hennes kropp är täckt av maskar och att döden troligen har inträffat någon gång kring den 25 april. Några veckor tidigare har någon i hotellpersonalen sett henne sitta och skriva vid fönstret.

Jag tänker mig högar av papper på skrivbordet, silverkappan på en galge vid fönstret och lukten av saltvatten från Stilla Havet, jag tänker mig Valerie febrig i sängen där hon försöker röka cigaretter och göra anteckningar. Jag tänker mig utkast och manuskript överallt i rummet? Sol kanske? Vita moln? En ökens ensamhet? Jag tänker mig att jag är där hos Valerie."

Den andra boken jag läser av Sara Stridsberg. Precis som i Happy Sally tar hon en person som funnits i verkligheten och väver samman en fiktiv berättelse om personen. Vissa saker är tagna ur verkligheten men mycket är påhittat så författaren skriver själv i början att till och med Valerie Solanas i boken nästan måste betraktas som en påhittad person.

Stridsberg har verkligen ett speciellt sätt att skriva på. Det är inte likt något som jag läst tidigare. Luftigt, drömskt och med väldigt mycket känsla. Boken består till stor del av dialoger och det är faktiskt de delarna jag tycker mest om. Kanske är det då det känns som att jag kan greppa huvudpersonen bäst. För annars är hon en väldigt svår person att komma nära, det pågår så mycket runt omkring henne hela tiden. Hon vill väldigt mycket men tar till så galna sätt för att försöka komma fram till sina mål.

Den lämnar mig med känslan av att ha läst en feberdröm på något sätt, det är jättesvårt att förklara men det är så det känns. Och det är menat som något bra. Nu har jag då Beckomberga: ode till min familj kvar som jag vill läsa!

Happy Sally av Sara Stridsberg

Originaltitel: Happy Sally

Sidor: 237 (Inbunden)

"Happy Sally är en fantasi om Sally Bauer, kanalsimmerska och simmardrottning. Sally Bauer var besatt av att simma. Alldeles före krigsutbrottet 1939 blev hon den första skandinaven att krossa Engelska kanalen. Tiden: 15:22.

Långt senare försöker en annan simmerska, Ellen, göra om bedriften. Hennes längtan efter att simma bestämmer allt omkring henne. Hon har ingått ett vad med sin man, Viktor: om hon lyckas ska hon få ägna sig åt simning för all framtid; om hon misslyckas måste hon och barnen följa med Viktor på hans drömseglats över Atlanten.

När dottern återvänder till Dover för att minnas kanalsommaren kommer Ellens utopi och nederlag att speglas i historien om Sally Bauer och hennes triumf. I kanalens tidvatten möts två övertygade och egensinniga simmerskor."

Det här är den andra boken jag lånade på biblioteket för ett tag sedan tack vare tips på böcker jag borde läsa. Jag har aldrig läst något av Sara Stridsberg förut men har varit nyfiken på hennes bok Beckomberga: ode till min familj. Så det här var spännande, att plocka upp en bok jag aldrig hade hört talas om tidigare, av en författare jag ändå var lite intresserad av.

Och det är vackert, det måste jag säga. Språket är väldigt vackert, den är luftigt skriven så det är korta stycken text, korta kapitel och stämningen i boken är både hetsig och lågmäld på samma gång. Dels har vi nutidens dotter som åker tillbaka till Dover för att försöka förstå sin mamma, Ellen. De delarna tycker jag är lågmälda, nedstämda. Sedan har vi delarna med Ellen och även delarna med Sally Bauer, där är det nästan hetsigt istället då båda två är besatta av att simma. Det är allt de lever för, allt annat och alla andra kommer i andra hand.

Den lämnar mig verkligen inte oberörd och nu är jag ännu mer sugen på att plocka upp boken om Beckomberga.

"Ljuset försvinner aldrig helt här vid vattnet, det sparas i havet hela natten."