Det ordnar sig, det ordnar sig av Eva Edberg

Originaltitel: Det ordnar sig, det ordnar sig

Sidor: 141 (Kartonnage) 

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 

"Klara är nio år och sover över i socialtantens gästsäng medan hon väntar på att pappas spritfest ska ta slut. Men den tar aldrig slut. Varje morgon bestämmer hon sig för att rädda pappa, fast hon egentligen inte får. Enkelt, tycker hon, eftersom han antingen sover på nån parkbänk i stan eller i ödehuset. Enklare än att rädda mamma, som sover över på ett sjukhus för psykiskt trötta och bara kan besökas på bokad tid. 

Det ordnar sig, det ordnar sig, får Klara veta. Men när allt verkligen är på väg att ordna sig upptäcker Klara att hon blir grundlurad. Och det enda sättet för Klara att ordna upp det hela är att bli tjuv..."

Det här är en ganska jobbig bok att läsa. Det är så hjärtskärande att ta del av hur Klara försöker rädda sin pappa, få honom att välja ett liv med henne och hennes mamma istället för alkoholen. Hur hon drömmer om att de ska kunna vara en hel familj igen efter sommarlovet.

Men sakta under berättelsens gång går det upp för henne att det kanske inte blir så. Och det är så synd att hon ska behöva växa upp så snabbt flera gånger om, dels i rollen att försöka vara vuxen och se till att pappan får i sig något att äta varje dag, dels när hoppet sakta försvinner och hon inser att hon faktiskt inte kan rädda honom om han själv inte försöker också.

Det är en lättläst, ärlig och viktig bok om hur livet som fosterbarn kan vara. Författaren har själv växt upp som det och det känns verkligen under läsningen att det finns kunskap bakom orden.