Lignumkorset av Viktor Nilorak

Originaltitel: Lignumkorset

Sidor: 324 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva sin bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. 

De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling.

Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg.

Gränsen mellan verklighet och fantasi blir vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind."

Det här var ett recensionsexemplar som jag tackade ja till, det lät verkligen som en bok som jag skulle kunna gilla. Religiösa symboler, mysterier, en blandning mellan verklighet och fantasi. Men tyvärr klickade vi inte alls så mycket som jag trodde.

Jag vet inte varför riktigt men jag kommer inte karaktärerna nära. Jag fastnar aldrig för dem. De jag fastnar mest för är nog deras katter. Det förekommer mycket katter här förresten, de är med lite överallt. Jag log lite när jag läste om hur de blev väckt av en av katterna för att han ville ha matsällskap tidigt på morgonen. Precis så gjorde min Mori också, spelade ingen roll om man var ledig eller inte, ville han ha sällskap så fick man snällt gå och hålla honom sällskap innan man fick tillåtelse att somna om.

Gussens barndomskompis, Bernt, som ringer lite då och då, hans tal är skrivet på dialekt, skånska. Jag gissar på att det är för att ge det hela en mer äkta känsla, men det gör det lite jobbigt att läsa till slut. Och deras sätt att börja och avsluta samtal blir en aning upprepande för Bernt ringer oftast vid olämpliga tillfällen. Till slut tycker jag nästan lite synd om honom för han får alltid höra att de inte kan prata länge och att Gussen ringer upp senare istället.

Det finns spännande delar med lite dödsfall och någon som verkar spionera på Gussen och Maria. Ibland satt jag som sagt och log lite för mig själv också, men i stort så var det här ingen bok för mig tyvärr.