Visar inlägg med etikett Lava förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lava förlag. Visa alla inlägg

onsdag 21 februari 2024

Väsenjägarna av Sophia Larsson

 

Originaltitel: Väsenjägarna
Sidor: 138
Serie: Väsenjägarna (del 1)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Väsenjägarna tar läsaren in en värld där väsen är mer än bara sagor man berättade om förr i tiden. En värld där väsens existens hålls hemlig för majoriteten av världen förutom människor med speciella förmågor som kallas för väsenjägare. En väsenjägares uppdrag är att skydda människor genom att hitta och eliminera väsen som utgör en fara för samhället och säkerheten.

Vi får följa med Nelly, en sjuttonårig tjej vars familj har varit väsenjägare i generationer, hon har spenderat hela sitt liv med att bygga upp en täckmantel som en normal tonåring till priset av att inte ha någon riktig vän. När en ny och oerfaren väsenjägarfamilj flyttar in i staden och Nelly får en ny klasskompis så sätts allt på spel. Efter en väldigt dålig start mellan den nya familjen och hennes äldre bröder så tvingas Nelly försvara sig själv och sina hemligheter till varje pris."

Väsenjägarna är en lättläst och spännande berättelse om tre syskon som skyddar människorna i staden från de väsen som antas tillhöra sagornas värld. Nelly och hennes två bröder vet bättre. Världen är full av väsen och många verkar vara ute efter att skada människor.

Berättelsen får mig att tänka på tv-serien Supernatural och det är ett stort plus. Boken är ganska kort och för mig personligen hade den gärna fått vara längre för att hinna få mer djup i både karaktärer och handling. Men jag vet att den är tänkt som något mer lättsmält för yngre läsare i tonåren så jag förstår varför den är upplagd på det sättet. Där tror jag också den kan göra precis det författaren vill.

Den är spännande, det händer saker hela tiden och sidantalet gör den bra för lite mer ovana läsare som vill börja med något lite kortare. 

onsdag 12 juli 2023

Sensommarserenader av Sylvia Lidén Nordlund

 

Originaltitel: Sensommarserenader 
Sidor: 341 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"En morgon, då tristessen och ensamheten känns mer oöverstiglig än vanligt, får Stella Åström en idé - att arrangera en "må bra"-kurs på Pensionat Pensé i Göteborgs skärgård.

Hon är euforisk då hon bokar pensionatet, men vad har hon egentligen gett sig in på? Kommer de sex kursdeltagarna att fungera tillsammans? Ruben som vill återfå närheten till sin dotter, men inte längre tror sig vara värd att älskas. Ellen som behöver hitta nyckeln till vuxenlivet och sluta förlita sig på sin storasyster. Max som måste fatta livsavgörande beslut om framtiden med flickvännen."

Jag har läst och tyckt om författarens tidigare serie om Mia och hennes liv. Så när hon frågade om jag ville läsa hennes nya bok tackade jag gärna ja till det. Med det vackra omslaget kändes det som perfekt sommarläsning.

Här är det nog mer så att jag är lite fel läsare för boken. Jag tror att läsare som gillar när det handlar om många olika relationer och olika problem kommer tycka riktigt bra om den här berättelsen. Sedan tror jag att jag läste den när jag var lite för sliten, det klickade aldrig helt för mig vem som var vem av karaktärerna utan jag var tvungen att tänka efter hela tiden. 

Jag kommer inte nära, men det tror jag också beror på att jag inte får ordning på de olika personligheterna. Som sagt, jag tror att många kan tycka om den här boken! För mig var det bara dels lite fel bok, dels lite fel tidpunkt.

onsdag 25 oktober 2017

Orkidépojken av Helena Dahlgren


Originaltitel: Orkidépojken
Sidor: 148 (Danskt band)
Ålder: Unga vuxna
Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tusen tack! 
"SKOGENS MÖRKA GRAVITATION: 
ALLT PEKAR DITÅT,
KÄNNER NI DET OCKSÅ?
När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.
Sen går det mesta åt helvete."
Det som fångade mitt intresse med den här boken var främst att den är inspirerad av Twin Peaks. Jag älskar Twin Peaks. Och jag ska vara ärlig, jag var väldigt skeptisk till om en bok skulle lyckas ge mig samma känsla som jag fick när jag såg serien.

Men djävlar i mig, det gjorde den. Det är precis så underbart, krypande, lågmält och fascinerande som jag ville att det skulle vara. Orkidépojken är en helt otrolig berättelse om ensamhet, gemenskap, sorg och önskan om en andra chans att våga se och förstå.

Boken är skriven som att det är Hannas egen bok, det är hon som skriver ner sin berättelse med lite hjälp på traven av både Linas och Orkidépojkens ord. Hon berättar om en sommar som förändrar allt. Och över alltihopa ligger det en nästan förtrollad känsla, som att sommarluften står still runtomkring mig medan jag läser. Det är som att jag står som ett spöke i ett gathörn och tittar på, ser allt utveckla sig men kan inget göra för att ändra det.

Förutom att själva berättelsen är riktigt bra finns det väldigt många referenser till all möjlig slags populärkultur, och jag blir så glad för det är för en gångs skull sådana som jag förstår! Det brukar alltid flyga över huvudet på mig men här hänger jag med.

Det är helt igenom en otroligt bra bok. Den tar tag om dig som läsare från första sidan och efter det är bara att följa med på resan, det går inte att sluta läsa.

tisdag 8 november 2016

Det ordnar sig, det ordnar sig av Eva Edberg


Originaltitel: Det ordnar sig, det ordnar sig
Sidor: 141 (Kartonnage) 
Ålder: 9-12
Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 
"Klara är nio år och sover över i socialtantens gästsäng medan hon väntar på att pappas spritfest ska ta slut. Men den tar aldrig slut. Varje morgon bestämmer hon sig för att rädda pappa, fast hon egentligen inte får. Enkelt, tycker hon, eftersom han antingen sover på nån parkbänk i stan eller i ödehuset. Enklare än att rädda mamma, som sover över på ett sjukhus för psykiskt trötta och bara kan besökas på bokad tid. 
Det ordnar sig, det ordnar sig, får Klara veta. Men när allt verkligen är på väg att ordna sig upptäcker Klara att hon blir grundlurad. Och det enda sättet för Klara att ordna upp det hela är att bli tjuv..."
Det här är en ganska jobbig bok att läsa. Det är så hjärtskärande att ta del av hur Klara försöker rädda sin pappa, få honom att välja ett liv med henne och hennes mamma istället för alkoholen. Hur hon drömmer om att de ska kunna vara en hel familj igen efter sommarlovet.

Men sakta under berättelsens gång går det upp för henne att det kanske inte blir så. Och det är så synd att hon ska behöva växa upp så snabbt flera gånger om, dels i rollen att försöka vara vuxen och se till att pappan får i sig något att äta varje dag, dels när hoppet sakta försvinner och hon inser att hon faktiskt inte kan rädda honom om han själv inte försöker också.

Det är en lättläst, ärlig och viktig bok om hur livet som fosterbarn kan vara. Författaren har själv växt upp som det och det känns verkligen under läsningen att det finns kunskap bakom orden.

torsdag 3 november 2016

Det andra landet av Staffan Götestam


Originaltitel: Det andra landet
Sidor: 103 (Inbunden)
Serie: Funnys äventyr (del 2)
Ålder: 6-9
Recensionsexemplar: Från Lava, tack!
"Det andra landet är bok nummer två i serien om Funnys äventyr. I den första berättelsen, Det andra landet, hamnar Funny i Limitanien, befolkat av annorlunda människor, där hon förlorar sin magiska förmåga och blir förväxlad med ett odjur som kallas trolliin. För att få koma hem igen försöker limiterna tvinga Funny till ett hemskt beslut.
 I den andra berättelsen, Spåren i snön, träffar Funny pojken Chin-Wha som ursprungligen kommer från Norra Karinien. Nu har han rymt från sin styvpappa. Med hjälp av Funnys magiska fingrar tar sig barnen över havet för att leta efter Chin-Whas riktiga pappa. Där möter de både godhet och ondska, en människoslukande orm och en hänsynslös härskare."
Jag har faktiskt läst första boken om Funny på jobbet, men jag har nog inte skrivit om den. Nu kommer jag inte ihåg alla detaljer men jag uppfattar den som en aning mildare i sin spänning än del två. Båda är hur som helst böcker som passar för högläsning. Jag tror speciellt den här kan leda fram till lite samtal om varför en del blir dömda bara för att de är annorlunda eller varför det finns platser i den här världen där det faktiskt finns riktigt hänsynslösa härskare och där folk har det mycket svårare än vad vi har det.

Den lindar in de ämnena i två fartfyllda berättelser där Funny visar otroligt mycket mod och medmänsklighet. Det kanske inte är en bok för den som letar lättsam eller rolig läsning; här hotas det med att bränna upp folk, en fladdermus krockar med ett fönster och blir en blodig hög och vi har en människoätande orm. Men gillar man spänning och lite mörkare historier (anpassat för åldersgruppen så klart) kan det verkligen passa!

måndag 24 oktober 2016

Aksakovs grav av Gudrun Wessnert & Carina Wolff-Brandt


Originaltitel: Aksakovs grav
Sidor: 168 (Inbunden)
Ålder: 9-12
Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 
"Fjorton dagar om året är ingenting sig likt i Meerike. Oförklarliga ljud hörs i dimman...pianospel, en galopperande häst...
Tvillingarna Zack och Reg knackar på hos sin gammelfaster i kustbyn Meerike en mörk höstkväll. Huset ligger ensligt vid den vindpinade stranden. Men fastern verkar inte glad över att träffa sina unga släktingar. Och hon ger dem ingen mat.
De få människor som bor i byn är väldigt gamla och beter sig skrämmande. Snart förstår syskonen att någonting är fel. Besöker hos fastern börjar mer och mer likna en mardröm. Zack och Reg inser till sin fasa att det inte går att lämna byn...
Vems skelett är det som ligger i kyrkans källare, och vem är den mystiska flickan som anklagar Zack för att vara ett odjur?"
Det här var en bok jag inte alls hade några tankar om när jag plockade upp den. Jag hade aldrig hört talas om den när den kom som en överraskning från förlaget. Men den passade in i mitt skräcktema här på bloggen nu under oktober!

Och jag blev väldigt positivt överraskad av den här läsningen. Den var riktigt spännande! Zack och Reg märker ganska snabbt att det är något underligt som pågår i byn där deras gammelfaster bor och ju längre tid som går desto mer råkar de ut för.
Samtidigt får vi läsa några delar från en annans familj synvinkel och dem är det också något väldigt skumt med!

Den är lättläst med ganska kort kapitel vilket känns lagom för den åldersgrupp det är tänkt för. Dessutom händer det något nästan hela tiden så det är ingen risk att man blir uttråkad under läsningen. Blandat med spänningen finns lite humor i hur otroligt udda barnens faster är till en början, innan det blir lite mer läskigt.

Jag rekommenderar den verkligen för rysarsugna bokslukare!

måndag 17 oktober 2016

Det kryllar av spöken - Spökhistorier för modiga barn


Originaltitel: Det kryllar av spöken - Spökhistorier för modiga barn
Sidor: 127 (Inbunden)
Ålder: 6-9
Recensionsexemplar: Från Lava Förlag, tack!
"Mysiga spökhistorier att läsa högt eller läsa själv. 
Att bli lite skrämd av en spökhistoria är härligt, det tycker nästan alla barn. I den här boken samsas fem mysrysliga berättelser av några av våra bästa barnboksförfattare."
Det här är en lättläst liten bok som passar perfekt för åldersgruppen 6-9 år, speciellt nu när Halloween närmar sig. Det är Amanda Hellberg, Dogulas Foley och Gudrun Wessnert som turas om att skrämmas lite lagom i fem olika berättelser.

Hellberg skriver om Tre systrar och Fågelskrämman, Foley berättar om Spökorkestern och Wessnert delar med sig av historien om Mandragoran och värdshuset Bockfoten. 
Ingen av berättelserna är superläskiga, vilket ju är självklart med tanke på att den riktar sig mot en yngre publik. Men alla är välskrivna och har ändå en rysfaktor. Min favorit är nog Bockfoten där man inte riktigt vet vad som är sanning och lögn förrän i slutet. 

En bra bok att börja med för den framtida skräckläsaren!